Har haft en panikångestattack på eftermiddagen ang att baby bab inte vänt sig. Det bara kom... tårarna sprutade och jag hyperventilerade.

Sen pratade jag mamma och sen kom bästa J hem och då lugnade jag ner mig efter ett tag.

Sen satte vi upp vår nya svarta tavla på kylskåpet och skrev ett meddelande till baby Bab och då kunde jag till och med skratta lite.

Så nu tar vi djupa andetag och tror på att allt kommer gå fint och naturligt och i min bebis egna takt. Iiiiin och uuuuuut. Pust.