Ibland känns det som att jag är samma gamla jag. Kroppsligt alltså. Att det inte finns någon kula alls och jag märker inte att den är där och allt är som vanligt.

Sen finns det dagar när jag går förbi spegeln och vara stannar upp och förvånas. Oj, jag är faktiskt gravid jag, det går inte att dra in magen och det syns offentligt så att säga. Går inte att förneka, inte ens med stora kläder.

Den senare insikten slog mig idag när linnet inte riktigt ville täcka hela magen hur mycket jag än slet och drog.