Gravidtävlingen..,
Jag tycker det känns lite ibland som att graviditeten är en tävling. En tävling mellan alla som ska bli mammor år 2012 med deltävlingar för de olika årstiderna.
De som ska kläcka på våren tävlar mot varandra. Sommar mot varandra osv.
Vem hinner först? Vems blir sötast? Får "bäst" namn osv. Nu överdriver jag lite men ni förstår vart jag vill komma..
Just nu vet jag om 6 st i min närhet som ska föda inom en månads tidsram, alla dessa fina flickor bor i Östersund och känner förmodligen inte varandra allihopa. Och sen har vi mig.
Och jag känner en enorm lättnad faktiskt, att jag på ett sätt inte är gravid i Östersund. Jo jag önskar att jag fick dela den växande magen och alla tankar och känslor med mina vänner och familj på riktigt istället för bara på bloggen. Men å andra sidan, här borta kan jag i lugn och ro och utan stress utifrån bejaka min graviditet och trivas i den takt just min mage växer och hur lång tid det tar innan MIN bebis ger sig till känna osv. Jag vill inte bli en del av bakom-ryggen-snacket om vem som mår bäst, har minst ont där eller vem som köpt den dyraste vagnen. Här kan jag bara fokusera på mig själv, hur jag vill ha det och hur livet efter graviditeten kommer bli. Sen kan jag istället glädjas åt alla andra gravida flickor i min närhet precis som det borde vara, och är för mig som har lite distans.
Nu är det ju också så att min syster också ska ha bebis och idag på hennes UL så fick hon ett datum satt till den sista juli. 1 vecka tidigare än mig, men där är det en annan femma, där är racet igång! ;)
Håller ni inte med mig för fem öre? Kan ni helt ärligt säga att det inte finns någon press alls över att vara gravid samtidigt som en vän eller bekant är det? Och tiden efter när barnet skall i rasande takt utvecklas? Vem gör vad först osv...
Haha! Jag förstår vad du menar! Men hag känner bara en till (och dig då) som ska ha ungefär samtidigt som mig. Jag ska väl inte direkt påstå att jag och den här tjejen tävlar men jag kan faktiskt känna mig svartsjuk på henne ibland. Hon är nämligen 4 veckor före mig vilket innebär att hon har ju redan nått före mig i allt. Alla är jättenyfikna på henne och hennes milstoplar (att berätta att man är gravid, magiska v. 12, första sparken, ultraljud m.m) så det känns som att det är ingen som bryr sig när jag berättar! Nu är det ju skönt att känna någon fler som är gravid (och bor i Sverige), det är skönt att ha någon att snacka med! Men jag blir ändå lite svartsjuk ;)
Ja det är det jag var rädd att jag skulle känna om jag varit hemma. Det finns alltid ( oftast ) någon som är före så ens eget blir som inte lika spännande eftersom det redan hänt för någon annan och det har berättas om just den stunden. Alla de som jag vet om som är gravid ska ha före mig utom två och mja... Kanske hade jag velat vara lite högre upp ( varför egentligen? Sjukt ju, efter ett tag kommer de små vara likvärdiga ändå! ) men det underlättar som tusan att jag bor här och här borta är det jag som får vara den där som är "först" med allt.
Jo så är det och va redan för 6 år sedan när Malva var på g! Sjukt! Och även fast folk inte vill erkänna det så finns det där undermedvetet kanske! Malva och Izze var ju beräknad till samma dag! <3
Nja.
Tävlingen under graviditeten känner jag inte igen men däremot när barnet har kommit. Då vill alla föräldrar att deras barn ska vara så speciellt och ska vara först och bäst.
Även där är alla olika :-) självklart är det roligt, och man blir stolt som en tupp, då ens barn lärt sig sitta upp och är först i hela mammagruppen. Men alla barn utvecklas olika och är man vettig så tar man allt med en nypa salt.
Kram
Jag har nog aldrig upplevt nån sån tävling what so ever!
Jag har en drös med vänner som ska ha nu, både kollegor och nära vänner och det är snarare en enda stark lycka som ger alla en gemenskap... när man pratar om vem som har ont, vem som köpt vilken vagn och vad för namn man funderar på upplever jag snarare bara som ett stort peppande och stöttande. Alla gravida blir en enda stor lycklig "familj" som delar samma sak.
Så jag tycker nog lite att du missar nåt om du har så många i din närhet som ska ha samtidigt.
DÄREMOT är det som Sara L skriver. När barnen KOMMIT!
Inte direkt tävling men det är så satans lätt att jämföra sig, titta, höra och fundera över hur alla andra barn växer, äter, gör olika framsteg och sen nu när trotset är ett faktum så brottas jag ofta med min tanke på vad jag gör rätt, fel, hur "bra" eller mindre bra och jobbiga mina barn är mot andras...
När jag väntade Leah så låg ju syrran typ 2 månader före mig i graviditen, det tyckte jag va lite småjobbigt, för som du säger kändes det lite som att hennes var mer spännande eftersom den bebisen skulle komma först...
Sen som några ovan skriver känns det mer som en tävling när bebisarna har kommit ut, och med första brydde man sig lite mer om vem som var först med framsteg osv
Men med Isak har jag skitit totalt i allt sånt, det kommer när det kommer, han har nyss fyllt 3 och började prata bara för några månader sen och medans Leah började gå när hon var 10 månader ville Isak gärna vänta tills han var 13-14 månader men so what!? Inte fan är han sämre eller efter på något sätt pga det.
Man blir lika stolt när ens barn lär sig något nytt oavsett hur "tidig" eller "sen" dom är! :)
Nu har ju jag aldrig varit på någon föräldragrupp, träffat andra barn eller andra föräldrar, men jag har aldrig kunnat bry mig mindre. När jag för första gången i veckan var på Öppna förskolan så märkte jag på en gång att folk jämförde sina egna barn med Billie. "Oj vad många tänder hon har" och "Ojdå, det var tidigt att börja på dagis".
Men jag har inte det där i mig. Att orka bry mig alltså. Stäng av och ryck på axlarna, så slipper man oroa sig över onödiga saker!
Tack för olika åsikter! Kul!
Sandra Sj: dessa flickor är inga jag ens har i telefonboken, så ytligt är det. Jag hoppas att det inte skulle kännas så som beskrivet ovan om det var en nära vän.
Cemo: jag måste säga att jag blir inspirerad av dig och ditt sätt att vara förälder. Skönt att få läsa om någon som inte är som traditionella mammor och som varit med om och erkänt en annat sorts föräldraskap. Jag bryr mig inte, känns bara som att det liksom ligger och kryper upp inpå mig. Den här : vems unge är bäst grejen.... Skönt att det är ett hav emellan! ;)
