Idag berättade jag för Richard om baby Bab. Han började tokskratta... Av glädje tror jag nog. Han ser mig lite som en dotter och tar hand om mig osv så han blev en smula stolt också. Han kommer förmodligen bli lite överbeskyddande nu i och med detta då han redan idag på eftermiddagen sa åt mig att jag inte borde vända på de tyngsta tjurarna själv för det är inte bra för mig. Han har väl förmodligen rätt, ser inte någonstans hur det kan vara bra för kroppen att vända en ( som idag ) 1200 kg tung tjur. Alltså två gånger 600...

Två dagar tills jag ska skriva in mig hos en doktor, har ju inte gjort det än och det måste man göra innan man kan boka tider eller uppsöka läkare överhuvudtaget. Förhoppningsvis får jag tid på en gång så vi får se hur det står till där inne och får ett datum.