Föräldrasynd no 1 precis gjord.....
Jag har precis pratat exalterat med J om min sons bajs. Och det faktum att han har bajsat för första gången idag, fredag den 20 juli. 2 dagar efter sin födelsedag.
Det som jag HATAT när andra föräldrar gjort. Jag var ju iallafall inom hemmets fyra väggar och bara med min sambo. Vi blev helt enkelt bara glada att det som kommer in även också kommer ut så tarmsystemet fungerar som det ska,.. Och det får bli min ursäkt och jag kommer aldrig tala om det offentligt igen. Amen,
Så här ser mitt tarmsystem ut såhär två dagar efter att jag blivit uppsnittad och vårdslöst behandlad i mellangården.
- Det är inte 37+1 V gravid.. men det är inte Thailand 2011 heller...
Får jobba på det helt enkelt... om 6 veckor när man är tillåten att röra sig igen.
Fortsättning på det som det skulle komma en fortsättning på....
1,2,3 LYFT var det ja.....
Och så blev jag lyft över till en ytterst bekväm bred säng och körd till recovery-avdelningen. Även här kände jag mig som en patient i en film. J var borta, bebis var borta. Det var bara jag och en massa slangar överallt. Sen kom plötsligt bebis och J från ingenstans och allt var mycket förvirrande.
För det första kunde jag inte röra mig förutom armarna men där satt det ju bara fast massa kanyler och slangar och annat. För det andra frös jag som om jag gått långprommis naken på Grönland. Jag minns inte så mycket av den här timmen ( ? ). Jag vet att jag frös som sagt och svettades på samma gång. Att jag blev tvättad över hela kroppen av två sköterskor och att det var skönt. ( Ja även mellan benen och i rumpan, och ja även det var skönt och svalkande ) J säger att jag även höll i vår son och sov en liten stund med honom i famnen men det minns jag inte heller, Jag kommer ihåg att den ena sköterskan hade en vän i Danmark och att bakom skynket mitt emot hade någon just klämt ur sig en 10 pounds unge och att barnmorskan sa att det var den största unge och sett i hela sitt yrkesliv....
Sen blir jag skjutsad upp till Ward 5, rum 8. Det är här jag ska återhämta mig efter operationen i ett par dagar. Det är inte egna rum utan det är 6 platser i ett stort rum som avdelas med skynken. Privat fast hemskt oprivat. Jag får lyckligtvis "rummet" längst in vid fönstret, då rummet kokar! Både av värme och skrikande nyfödda ungar, Och sen är det vi 6 kvinnor som på ett eller annat sätt inte har haft en naturlig förlossning.
Jag ska berätta för er om två av dessa kvinnor. Mina två grannar. Mitt emot är en kvinna, Rachel heter hon. Hon är 42 år gammal och det här är hennes första barn. Hon fick snittas i sista stund, mer än så vet jag inte. Hon har fått en son. Till saken. Hon larmar stup i kvarten! Om allt och ingenting. Hon har legat där i 5 dagar när jag kommer in. Plus att hon grinar hela tiden och ringer sin mamma var 5 minut och grinar. Kvinnan är 42 år gammal och larmar barnmorskorna för att hon inte ännu har lärt sig hur man tar på byxor på en bebis.... Fel å prova då så man lär sig?!
Människor som dessa har jag inget till övers för. Hur ont man än har i stygnen så kan man väl prova att göra saker själv?
Människor som dessa har jag inget till övers för. Hur ont man än har i stygnen så kan man väl prova att göra saker själv?
Sen har vi tjejen brevid mig som kom in inatt. Jag har ju tjuvlyssnat på båda genom skynkena så det är därför jag vet vad jag vet. Hon är väldigt väldigt ung listar jag ut och har fött en flicka. Hon pratar med sin kompis på telefon nästan hela natten och om hon inte gör det så gråter hon konstant. Hon ska lämna bort sin dotter för adoption vad jag förstår. På morgonen idag kom hennes mamma och de samtalade och ringde Social service. Den nyblivna mamman grät och grät och det enda hon sa var att hon ville så gärna behålla henne. Hennes mamma svarade då att: Det blir nog bäst såhär.... Lite senare rullades bebisen iväg till ett rum och dottern och mamman lämnade utan barnet..
I övrigt så hände det inte så mycket på avdelningen. Papporna var tillåtna att komma på besök mellan kl 11-20.30 vilket betydde att nätterna var jag tvungen att spendera själv med min son. Detta skrämde mig något otroligt och sen i tisdags natt när vattnet gick så har jag sovit 6 timmar sammanlagt, Jag prövade givetvis att amma på en gång. 3 gånger av 50 försök så sög han. Men jag visste inte om något kom ut ur mig och in i honom. Mina bröstvårtor blev ömma och det gjorde ont när han väl sög tag. Mellan dessa försök så panikskrek han mycket eller sov bara om han hade hud mot hud kontakt med mig... Dag två när farmor kom på besök så provade vi ge honom ersättning på flaska och han drag 30ml i ett svep! ( en nyfödd som levt en dag bör dricka ca 8ml åt gången enligt nån lista ) Efter det somnade han lugnt och fint in i sin säng och sov i 6 timmar. Han förvandlades till en helt annan människa, trots att vi bara känt den här lille mannen i 1,5 dag.
När jag inte bekymrade mig över amningen och ringde till J om kvällarna och storgrät över att jag inte trodde mig skulle kunna klara det här på egen hand så knaprade jag smärtstillande som en riktig pillertrillare, åt bakad potatis med coleslaw till lunch och förde protokoll på när och hur mycket jag drack samt när och hur mycket jag kissade ut Och utöver det kom barnmorskor förbi och tog min temp och blodtryck samt frågade hur jag mådde och om jag hade ont. Jag vågar inte skratta, nysa eller hosta för då tror jag att stygnen kommer flyga all världens väg och magen kommer explodera, Det var otroligt tråkigt att vara "inlåst" på den där avdelningen, Och idag när vi lämnade så hittade jag inte ut, och det kändes som det var 2 veckor sedan jag gick in genom dörrarna där med en mage som var 37+1 vecka bakad bebis. Och inte bara dryga 48 timmar...
Min största oro nu när vi lämnat sjukhuset är: När vågar man bajsa? ( Cemo? Berätta! Jag vågar fan inte! ) Jag föreställer mig att det kommer göra fruktansvärt ont.nämligen.
Lite bilder över de 48 timmar som känts som 48 dagar...
- Minuter efter att jag fått reda på att bebis ligger i säte och att det blir akut snitt....
- Stolt pappa i scrubs håller i sin son på recovery-avd.
- På Recovery och vilsen när jag håller min son på riktigt för första gången.
- Farmor träffar sitt barn-barn för första gången.
- Fasters första möte
- Otroligt utmattad mamma på ward 5.
- Presenter!
- Svenskt välkomnande på avdelningen!
- En pappa som bara tittar och tittar och tittar....
- Kissprotokoll
- Matas med flaska för första gången
- Inviger bilbarnstolen
- Farfar och barnbarn möts för första gången.
- Bebis ankelband... brevid en nyckel.
- Vår son
- Mina stygn ( sett upp och ned, det svarta är min BH )
- Testar Moseskorgen för första gången
Bio någon?
Om jag befinner mig på sjukhus? Nä jag går alltid runt i nattlinne, utan brösthållare så vårtorna får flöda fritt och med en enorm binda och en stor pappskål att kissa i under armen när jag ska på bio.
Baby babs rum är klart! ( Skrivet I tisdags innan livet tvärvände )
I väntan på att jag ska bl moster - ja exakt, inte mamma- igen så har jag tvättat mer bebiskläder OCH så kom min vackra gungstol och baby babs gardiner, så nu är mitt lilla projekt klart! ( Det ska in en stor grov rund näverkorg också när bebis blivit lite större och har leksaker, och det ska bli förvaringen för dessa medan leksakerna fortfarande är stora, har redan sett ut exakt vilken korg jag vill ha, framförhållning kallas det! )
Jag är jättestolt över mitt projket och det spelar ingen roll att jag spenderat mellan 5-6000 kr på rummet, det är precis så som jag ville att det skulle vara. Ett rum som är funktionellt och stilrent och inget klassiskt barnrum med massa Disney eller pluttinutt-saker.
- Det är lätt att nå blöjor, våtservetter och annat om man byter vid det avtagsbara skötbordet.
- Jag kan sitta under vaknätter i min gungstol ( som är otroligt skön att sitta i! ) och vyssja bebis.
- Det finns mycket utrymme för alla bebis kläder i den stora byrån.
- Och när bebis börjar utforska världen så finns det ett helt äventyr i väggdekalen med alla fåglar, löv och trädet.
Vad ska jag nu ta mig för de sista 20 dagarna? Inga paket som väntar, inget att snickra ihop? Inget att sätta upp?
Vattnet har gått!... I England!
Snabb update! Vaknade kl 03 av att det rann vatten ut efter benen. Sprang på toa och det kom mer men det var även grönt. Ringde sjukhuset och blev beordrad att komma in. Blev undersökt och ligger nu med kurva på. Har känt lite värkar sen klockan 04. Ungefär var 5 minut som varar i ca 10 sek. Är nervös och lite rädd. Känns som det enda jag vill göra är att gå på toa. Gillar inte att ligga ner i sängen men måste pga kurvan. Vill helst stå känns det som. Med bindan fastklämd mellan benen... Ska bli förflyttad till en förlossningssal snart. Får inte åka hem. På återseende ;)
Först att åka ut från listan blev....
In på trackslistan är FIA, med en helt legitim gissning på 4 augusti.
En spark i rumpan och först ut från listan är Madde L som trots att det inte hade gjort något alls för mig om det blivit den 16 juli inte vinner kampen mot baby bab.
Det roliga är att INGEN har gissat på att jag får på det datum jag är beräknad, nämligen den 7 augusti.
Återkommer på fredag men ännu en förlorare eller måhända en glammig vinnare?!
Vattnet har gått!.... i Sverige...
Syrrans vatten gick inatt när jag helt ovetandes sov-svettades med fönstret öppet och täcket på trekvart
Det är något stort det. Inte att syrrans vatten gått utan att jag sovit utan täcke med ett fönster öppet, jag som är världens mest frusna och otrygga person när det kommer till att sova. Jag sover med täcke på i Thailand jag!
Dessutom så anser jag att syrran fuskar. Vi skulle ju få på samma dag ju! Kusinerna i två olika länder kommer på samma dag och allt det där!
Själv så är jag på vippen att fråga J om vi kan dela på hans astmaspray, så jag får någon sorts syre in i kroppen. Dock är jag mäkta rädd för den där saken. Den luktar sjukhus och när han skämtar och sprayar på mig så är det så hiskeligt kallt och blött blir det när det landar på en! Att det ska vara så svårt att få i sig LUFT!
Morgonens whatsapp-konversation med J:
- Vem bryr sig om bilar!?, här ska pippas ut unge!
Klar för utdrivning säger doktorn!
Det blev ingen prematur-unge. Baby bab är härmed medcinskt klar för utdrivning. Färdiggräddad med alla organ på rätt plats. Så nu väntar vi alltså bara på när lilla herrn/damen önskar hava sin födelsedag. ( Vad sägs om typ nu, så mamman kan funktionera som en vanlig dödlig igen? )
V 38 ( 37+0 )
Barnet
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Mamma
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.
Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.
Navelsträngen runt halsen
Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.
Pappa/partner
Nu kan förlossningsväskan packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske något att äta till dig själv. Du eller din partner kan ansvara för att en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon kommer med till förlossningen. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran kan också vara bra att ha. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå. Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta på nätet. Hör med din partner om hon vill det.
Föräldragrupp 2
Andra föräldragruppen avklarad. Idag var vi bara 3 tjejer och en förstagångspappa. Dagens ämne var the importance of communication with your baby.
En språkterapeut höll i klassen och gav oss tips och tricks för hur man ska kommunicera med sin nyfödda och sen utveckla språket under barnet första 3 år.
Jag var lite skeptiskt i början men det artade sig och var ganska intressant att höra på.
Jag fick bland annat lära mig att för att ett barn ska förstå innebörden av ett ord så måste denna höra det ordet 500 gånger, för att det ska få en innebörd. Att små barn gillar när det är tyst omkring dem, så de kan koncentrera sig på att kommunicera med sina föräldrar och på sig själv med läten och rörelser och ansiktsminer.
Att bebisar föredrar svartvita mönstrade bilder/leksaker än sådana med mycket färg och att användandet av napp efter 6 månader kan hämma utveckladet av talet eftersom barnet inte tillåts träna upp munnen och bokstavsrörelser i samma utsträckning eftersom nappen blir ett hinder.
Och att en bebis favorit "leksak" är mamman och pappans ansikte, då det är den kroppsdel som den kommer "utsättas" mest inför den första tiden och på så vis kommer lära sig känna igen tidigast.
I slutet av klassen stannade jag kvar och frågade om hur hon såg på att vi kommer bli en tvåspråkig familj, och hon tyckte precis som jag redan har planerat att jag bör tala svenska på en gång med baby bab och J prata engelska, och att bebis inte kommer ha några problem med att särskilja på dessa efter ett tag. Från början är det ändå bara ljud utan betydelse och innebörd för barnet, utan då är det mer rörelser, ansiktsuttryck och tonläge som är avgörande.
Oturligt nog verkar det som att den klassen jag egentligen mest går dit för, den om förlossningen, smärtlindring och smärta kommer vara den sista klassen då folk börjar nära sig BF. Och den klassen är alltså 6 dagar före min egen BF, så det finns ju en stor risk att jag missar den.
Lätt illamående
Jag har inte varit en sådan som har sprungit och kissat hundra gånger per natt som gravid. Jag kan eventuellt gå upp och kissa vid 4-5 tiden nån natt då och då om jag druckit mycket kvällen innan, men annars så sover jag. Vissa nätter i djupare sömn och vissa nätter inte fullt så bra.
Inatt har jag både varit upp och kissat och mått dåligt. Jag har vaknat av att jag mått illa. Har inte mått illa sen i början av graviditeten och det var inte direkt en saknad känsla. Var vaken i ungefär en timme efter att J åkt på jobbet 05.15 men somnade sen om och vaknade vid halv tio, men har fortfarande en lätt illamående-känlsa. Dessutom har jag under natten vaknat för att jag är så otroligt törstig! Som om inte 2L vatten om dagen är nog så måste jag ha en flaska vid sängen också att halsa ur nu!
Jag har någonstans hört att det inte är bra att dricka för mycket vatten? Men hur mycket är för mycket? Något med graviditetsdiabetes också? Jag har inte orkat sätta mig in i fler komplikationer som kan komma med att man är gravid nu utan bara kör på och väntar. Jag skiter i det helt enkelt.
Och dricker vatten, och mår lite illa. Och är extremt trött hela tiden. Och kissar... ibland 5 minuter efter varandra. Och är dålig i magen. Ja där ar ni mig och hela min existens för tillfället.
Dagens tänk-er-det-här-i-huvudet-bild: Igår när halsbrännan tog ett stadigt grepp om min arma hals och bröstkorg så kände jag att trots detta måste jag ju inmundiga middag, men för att överhuvudtaget får ner två raggarballar med mos ( svensk korv, svenskt mos! HIMMEL! ) så var jag tvungen att hitta den bästa ställningen att stå i. Och den var, utan byxor, som ett vinkelmått över ena soffkanten ( rumpan mot vardagsrumsfönstret ) med korven i handen, kollandes på Men in Black. Bredbent. Lätt vaggandes i sidled. Det hade bara varit för J att kliva på där bak så kanske vi hade skyndat på utdrivningsprocessen av baby bab där och då. Men... det brände för mycket och jag hade ju svensk kokkorv i näven.
I morgon börjar vi strykningarna
Det här får helt enkelt bli den slutgiltiga listan för när baby bab kommer till världen.
Sandra får dispans om hon vill gissa för hon har varit i Italien på semester. Och ja sjävlklart om det är så att någon annan vill slänga in en gissning så go for it! Bebis är ju inte här förrän bebis är här liksom.
I morgon börjar dock strykningarna om inget storslaget händer idag/inatt...
Blir jag moster snart tro?
Det enda jag har ätit idag är en tallrik Activia jordugubbsyoghurt med musli och en ostscone och nu har jag den värsta halsbrännan ever! Vad var det som triggade igång den nu då? Det var ju inte tomater i det, inte choklad, inget starkt och inget surt... SUCK!
Vi som skulle ha MIB-maraton resten av eftermiddagen/kvällen med gotta till. Det får bli 3 L vatten istället...
Jo! I morse fick min syster "mensvärk-liknande" känningar fast mer åt det dubbla/tredubbla hållet! Det ungefär en timme efter att hon whatsappat mig och sagt att: Vi lär väl båda två gå över tiden bara för att vi trodde annat".
De har dock lugnat ner sig nu och försvunnit men kan det kanske vara så att jag är på väg att bli moster igen inom en snar snar framtid?
Måste berömma min fina sambo igen. Idag har han kockat big time och gjort en klassisk steak n ale pie. Alltså en paj med bitar av kött, lök, morötter, vitlök och sen gjort en sås på Ale-öl som har fått stått och puttrat i ugnen i 1,5 timma. Jag ska med glädje smaka på dagens söndagsmiddag!
- Han gjorde till och med de klassiska löven uppepå med det som var kvar av degen!
En mysig mum and dad-to be dag.
Idag har vi haft en mysig förberedande-av-bebis-ankomst dag. Vi har tvättat handdukar och filtar till bebis, vi har tillsammans vikt ner de rentvättadde kläderna i byrån och vi har valt ut vad som ska bli baby babs första outfit här i livet. Vi kunde inte motstå att handla en liten byxa och tröja när vi var och veckohandlade, trots att vi har massor av kläder. Dock känns det inte som vi har byxor... är det något nyfödda använder utanpå bodyn liksom eller låter man dom bara mysa på i en body?
Köpte iallafall två små söta bomullsbrallor för resan hem från sjukhuset.
Sen har vi även satt upp mitt TKmaxx fynd och den smala Ikeahyllan i baby babs rum så nu är rummet i princip klart. Jag väntar bara på gardinerna och på gungstolen. Sen vill jag ha något ovanpå byrån för att piffa till rummet lite men jag vet inte vad! Förslag?
Här är dagens barnrums-göra i bilder.
- Barnvagnen och moseskorgen skall givetvis inte stå där inne, så rummet blir mycket mer luftigt och större när de är borta.
Det var den oskulden det
Det är alltid en första gång för allt man gör.
Det här var första gången jag tvättade bebiskläder. Köpt "bra" tvättmedel, oparfymerat och mjukgörande och allt var det var. Det var till och med en bebis på förpackningen så det måste ju va någorlunda rätt?
Fick panik över att jag slängde i en color catcher... Men det var den oskulden det.
Dagens bön
Käre allsmäktige fader som eventuellt ner på mig ser
Jag ber dig nu att låta min enorma mage sjunka ner
Ännu, ännu mer!
Att trycka ihop revben, lungor och hjärta
Orskar mig irriterande smärta
Ge mig ett endaste tecken
För att bebis huvud är på väg att sjunka längre ner i mitt bäcken
V 37 ( 36+0 )
Fredagssurprise!
Glömde göra den obligatoriska statusuppdateringen och magbilden igår när det var torsdag.
Men vi kör en fredagssurprise istället!
Magen/Kroppen: Känns som det tyngsta bowlingklotet på bowlinghallen och är lika stenhård också, Känns som att bristiningar skulle kunna tränga fram nu så tajt som mitt skinn är. Naveln har fortfarande några millimeter kvar innan den är helt utjämnad med resten av magen. Bäckenet ömmar mest varje dag, vissa dagar mer, vissa dagar mindre. Jag gnäller inte så mycket över det längre utan bara accepterar att det är så helt enkelt. Ryggen känns absolut inte lika stark som innan jag blev gravid och det känns att den får slita en del för att orka bära upp min stora framdel.
Mamman: Börjar mer och mer och mer att gå ifrån den rädda, ångestfyllda gravida kvinnan och förvandlas till en som spänt och med stor nyfikenhet längtar efter den lilla som gömmer sig inne i hennes mage. Förlossningen skrämmer mig inte alls just för tillfället utan jag ser framemot att få mitt liv berikad med den erfarenhet som att föda ett barn är/kommer bli, Jag gillar den nya Linnea, hon som ska bli mamma om 25 dagar, mer eller mindre. Det känns som att hon är mer samlad, förberedd och redo för vad som komma skall.
Bebis: Känns som att bebis ligger på samma ställe hela tiden nu och att det bara är när bebis sparkar med ben eller armar som det känns på sidorna av magen. Baby bab rör sig mycket ( dock inte så mkt idag när jag har rört på mig hela dagen, precis så var det när jag jobbade också. Rörde sig inte mkt när jag rörde mig mycket ) och rör sig allra mest på morgonen då man kan se magen tydligt bölja fram eller höja sig rejält på ena eller andra sidan när bebis rör på sig.
- "Bebis är nu lika stor som en vattenmelon..."
V 37 ( 36+3 )
Höggravida kan själva!
Det har varit dåligt med uppdateringar här idag, för att jag för en gångs skull har haft något att göra under mesta delen av dagen. Jag har nämligen tagit fram tjur och envissidan i mig och skruvat ihop byrån som levererades igår, trots att vissa delar var otroligt tunga att bära upp för trappen och att magen var i vägen 99% av tiden när man ska sitta som en ostkrok och skruva. Det har tagit mig exakt hela dagen. Förmodligen 2 timmar längre än vad det skulle ha tagit om jag varit slank och fit.
Men jag klarade det! Och jag kunde inte motstå att stoppa ner lite saker i vissa lådor.
Just nu så tvättar jag lite neutralt färgade kläder som jag sen ska stoppa ner i lådorna och även välja ut vilken outfit som ska få följa med till BB.
Men smakar det så kostar det. Magen har varit konstant stenhård med sammandragningar och nu gör min rygg väldigt ont. Bäckenet är det jämna plågor med som vanligt.
Men jag är glad och stolt över mig själv och resultatet! Det ska väl kanske påpekas att jag förmodligen inte borde ha lyft upp byrån själv, eller burit upp själva arbetsytan upp för övervåningen och lite annat, men jag orkade inte vänta på J och eftersom det kändes som att jag klarade av det så tror jag inte det är någon större fara. Bebis har sovit mestadelen av snickeriet och har vaknat till liv nu när jag sitter ner i soffan med middagen i magen. Och så mycket mer än såhär kommer det inte hända resten av denna fredag!
- Hemnes byrå från Ikea
Babyboom!
3 födslar inom 2 dagar har det blivit nu! Två kända från Östersund och en okänd i form av Spiderchick som är en stor bloggare och sjukt rolig. Två av dessa fick för tidigt och en gick över tiden. Två fick pojkar och en fick flicka.
Jag undrar och undrar när vår bebis känner sig färdigbakad och redo för att möta världen utanför magen och få se sina föräldrar för första gången. Skulle jag ha gått i min mammas fotspår så där löjligt exakt så skulle jag ha fött i söndags. Skulle jag följt min syrra så skulle jag ha fött igår.
Jag ser med lite skräckblandad förtjusning fram emot förlossningen. Ju närmare det kommer desto mer orädd inför den blir jag. Vet inte varför. Tror jag vill ha det här över mer än rädslan gör att jag vill ha det kvar. Jag är också samtidigt nyfiken på hur det känns. Hur en värk känns från början och även när den gör som ondast. Kommer vattnet gå på mig eller börjar det med ryggont? Hur kommer jag bete mig? Tyst i min egen smärta eller vela ha mycket närhet och stöd i mitt skrikande? Jag vill veta hur ont det gör, och som alla säger att det gör. Ja på något vis vill jag bli den erfarenheten rikare i mitt liv.
Så för min del får baby Bab komma när den vill. Jag är nästan lite för ivrig för att vänta 25 dagar till.
( OBS detta kan ändra sig om två minuter, och jag känner att två månader till som gravid vore kanon, ja hjärnspöken och hormoner och allt det ni vet... )
Då och nu
Extreme-weightgain-makeover!
- "Babe, i cant remember what you looked like when you were skinny"
Jay Birtles
Touche!
Att vara stressad över ANDRAS graviditeter.
Nu ska jag vara sådär totalt ärlig igen..
Jag och säkert många andra har sagt att det vore ju himla kul om man kunde vara gravid samtidigt som en vän eller en syster ( som jag faktiskt är, och dessutom i princip lika långt gången! Vilket är ganska så häftigt och otroligt om man tänker efter )
Men jag måste säga att det som stressar mig mest av allt trots de hundratals milen det är mellan mig och Sveriges gränser, är andra som jag känner/är bekant med som också är gravid i runda slängar lika långt gången som mig. Både de som är före mig i både dagar och veckor och de som ska ha strax efter mig.
Varför är det så kanske ni undrar? Ja jag vet inte!
Det är ingen tävling, eftersom man inte kan påverka utgången what so ever,
Jag är inte avundsjuk, för jag är ju med om samma sak!
Jag har inte försökt få det att se ut som om min graviditet har varit den mest perfekta så att det ska se så bra ut som möjligt inför de andra som är gravida för att få andra att avundas mig.
ALLA barn födda 2012 kommer ju bli lika gamla när de blir lite äldre. Oavsett om de är födda i januari eller december.
Så jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men hade jag fått bestämma, så hade jag varit gravid helt för mig själv ( i den mening att det bara var jag som skulle föda inom loppet av typ 8 veckor )
Men å andra sidan så är jag fjantigt nyfiken och spänd över att få höra att Ida eller syrran eller Sara ( som har gått över tiden nu! ) har åkt in på förlossningen eller helt enkelt nyheten att de har fått sina bebisar!
Vad kan det vara som gör att detta ligger och gnager i mig? En liksom stressande gnagade känsla över de andra som är gravida samtidigt som mig. Vad är det min hjärna säger åt mig egentligen? Ja jag har inte klurat ut det och har inga förslag heller. Har ni? Jag tar tacksamt emot dom, hur hårda de än kan tänkas vara,
