Promenad i parken
Familjen har varit ute tillsammans för första gången! Travis mådde gott hela promenaden och såg ut som en sjöman med sin lilla hatt på sned. ( bare with me mitt bleka ansikte, det har varit den mest omtumlande veckan i mitt liv )
Skiten är ute!
Att blogga samtidigt som man provar att skita verkar vara en bra kombo. En veckas matintag är nu ute! Så nu ska jag ta min något lättare kropp och min familj på vår första tur utomhus med vagnen! Det är 24 grader varmt och solen strålar! Vi mätte godingen idag också. 43 små centimeter lyckades han sträcka ut sig till. Liten är bara förnamnet som sagt.
En bättre dag!
Jag förstår helt klart att jag drabbades av det som i folkmun kallas The baby blues. Tre-dagars deppen efter att du fått barn...
Jag avslutade gårdagen med att känna mig som Travis, när jag hulkandes och snorandes låg med huvudet på Jays bröst och kunde inte sluta gråta. Sen gick jag och lade mig och faktiskt SOV tills Travis tyckte det var dags att vakna upp. Jag har varit uppe 3 gånger i natt - varav en längre gång mellan 03-04 när han var relativt pigg och inte ville sova. Men det gick bra!
Idag känner jag mig mycket mer fylld av energi och jag har borstat tänderna, klätt på mig vanliga kläder och tänker gå med min familj på affären senare ( och se om jag kan hitta vilken jävla BH som helst som är större och skönare än min vanliga - JA, NI HADE RÄTT! HAHA, Jag måste ha nått skönt för de här rattarna tar kål på mig! )
På tal om rattar ( IGEN ) När Travis gråtit inatt så har mina bröst läckt BIG TIME! Det är fortfarande en genomskinlig vätska men kanske ska det komma igång nåt? Jag försöker ge T bröstet och han suger tag ibland men inte för speciellt lång tid och jag vet inte om han får i sig något för han blir inte lugn och trött utan vi får ge honom flaskan också.
Ska prova pumpen idag igen och sen om det kommer ur något,
Overall så är idag en mycket bättre dag och jag mår bättre!
DAGENS ERKÄNNANDE: Jag har innan jag fick barn också alltid sagt att det är väl KLART ATT MAN HINNER FÅ SAKER GJORT! Bebis sover ju mestadelen av tiden.
Tillåt mig skratta! Hahhhahahaha! Jo Tjena. Det är tur att jag kan erkänna när jag har fel. Jag hinner inte ens borsta tänderna, än mindre äta. Och Jo. Bebis sover mycket, men det hinns ändå inte med....
Operation Boobs
Ska vi ens prata nått om amning? Om bröst? Om mjölk som födoämne?
Egentligen inte, men va fan!
Barnet vill inte suga - men har gärna vårtjäkeln i munnen och somnar istället.
Mina brön är tunga som bly men inget kommer ur dom hur mycket jag än masserar och pumpar med den där fancy svancy bröstpumpen för 250 spänn.
Ingen BH passar och hur ska jag kunna köpa en ny när jag staplar omkring med ett långsamt läkande snitt precis ovanför fiffi?
Så kommer mitt barn överleva om jag lägger ner projekt Boobs nu och övergår till projekt köpa-på-affärn-för-dyr- peng?
Snälla säg Ja....
Dom två bruna gelehallonen vrider sig i sina egna plågor as we speak.
Travis Eric Birtles
Jag kanske ska presentera honom på riktigt också. Det vackraste jag någonsin sett. 2012-07-18 kl 07.18 kom vår son som fått namnet Travis Eric Birtles. Välkommen du pytte till denna stora värld ( fan nu bajsade han ner sig bigtime när jag skulle försöka vara högtidlig )
En mamma och en pappa...
Medan jag känner mig och förmodligen ser ut som ett vrak där jag stånkar fram i ett par för stora vita pyjamasbyxor med prickar på och ett av J:s linnen utan BH för pattarna får inte längre plats då de har expanderat till enorma höjder, så har J förändrats från den som var personen utan tålamod till att möta varje ny utmaning med ett öppet, lugnt sinne.
Jag smetar snor på siden av kudden - han byter blöjor i rasande fart
Jag kommer sova i min sons kiss inatt med för jag orkar inte byta lakan - Han tar med T på en premiärtur i vagnen på affären.
Jag grinar krokodiltårar över allt och ingenting - Han vaggar, vyssjar, håller om, smeker, klappar, rapar och matar. Ibland känns det som han gör allt på samma gång.
Sen försöker jag mig på att vara en mamma som alla andra och tar fram bröstpumpen för att se om jag kan ge min son bröstmjölk. Men även där går det åt helvete. Bröstvårtorna gör sjukligt ont varje gång jag pumpar och det som kommer ur mig räcker inte till att mata den minsta kolibri. ( Även fast vår son är lika liten som en kolibri så behöver han dock mer mat än det där )
Så jag slår ner blicken i soffan eller låter den fastna på vår son, och J lagar mat, planterar ett träd som han kallar Travis träd ute på framsidan, han vet precis hur flasksterilisatorn funkar, vet vilken suggrej som är bäst på vilken flaska så T dricker bättre, steriliserar sina händer varje gång har har varit ute och rökt och blir genuint lycklig när T hickar eller nyser.
Själv släpper jag enorma mängder väder som en konsekvens av operationen och är glad över att klådan som kom med den iallafall har försvunnit.
- Sovande son och betagen far.
I en säng av kiss och snor...
Jag har precis flyttat mig från sängen där jag legat in min sons kiss inatt ( han kissade en fin stråle precis under min kudde när blöjan skulle bytas inatt i sängen ) samtidigt som jag inte sovit mycket alls och gråtit som ett barn i två timmar och torkat snoret på lakanet.
Jag mår.. jag vet inte. Stygnen gör ont, jag kan inte ligga skönt, eller böja mig utan att det gör ont. Jag drabbas av kärleksanfall som gör att hjärtat brister när jag ser min son. Och andra sekunden så får jag panik och kan inte andas när jag känner att jag inte kommer klara av det här. Igår, idag och för resten av mitt liv. Hur gör man? Jag kan ingenting.
Jag är extremt trött då jag vaknar vi minsta udda andetag bebis tar. Men när morgonen kommer och J säger att jag kan stanna i sängen och han tar vår son ner så kan jag ändå inte sova. Då gråter jag och funderar en massa.
Inatt klockan 04 så bytte jag min första blöja, Och satte den rätt. Och jag bytte kläder på honom och tvättade honom ömt och noga och virade sedan in honom i en mjuk filt och lade honom mellan oss i sängen, placerade en hand på hans mage och fick honom att lugna ner sig.
Jag antar att det kan räknas som ett framsteg, en seger?
Men jag är så otroligt skör. Både fysikt och psykiskt och det räcker att man nuddar mig med en tändsticka och jag faller handlöst ut i ett ingenting som jag är extremt rädd för men som jag älskar till döds eftersom det där okända är mitt barn och han är så otroligt vacker. Hans gråt är som en fågelunges och berör mig inte, hans slutna ögon när han sover är det lenaste, lugnaste man kan tänka sig och hans små, små fingrar när dom greppar mitt finger gör att jag känner och vet att han behöver mig. Alltid.
Men så här känslig och så här mycket känslor har jag aldrig upplevt förut någon gång i livet.
Jag vill inte ha besök och jag vet att folk vill skypa, men jag orkar inte det än vänner. Jag skypar med er när vad än det är har lagt sig lite inuti mig.
