J och baby bab lyssnar på Mötley Crue och Kickstart My heart genom magen som en hyllning till att baby babs hjärta slog så fint på kollen, och lite av en uppmaning att vi vill att h*n ska ge sig till känna nu.

Så kom igen gullunge. Låt hjärtat jobba på precis så som det gör nu och sparka mamman lite så vi får hälsa på varandra!

Då har jag varit på koll hos min barnmorska. Hon var jättemysig och varm som person. Kallade mig darling och sweetheart hela tiden ( när man bott här ett tag lär man sig uppskatta det. Hemma skulle det nog klassas som nedvärderande och äckligt )

Mitt blodprov ang om baby bab löper risk för att födas med Downs syndrom kom tillbaka med ett resultat på 1 av 9400. Om man hamnar på skalan mellan 1 och 150 så är det låg risk så man kan säga att jag ligger på mycket låg risk. Vilket självklart känns skönt.

Jag fick reda på att min blodgrupp är A+. ( J är R- ) Mitt blodtryck var normalt. Jag hade inga ovanligheter i kroppen, inga sjukdomar förutom att urinvägsinfektionen som jag tidigare drabbats av fanns fortfarande spår av i mitt urin men utan fara.

Sen fick jag lyssna på baby babs hjärta igen! Har känt en liten orolig känsla de senaste dagarna eller veckan för att jag inte växer eller känner några rörelser. Men nu blev jag lugn. Hjärtat slog högt och tydligt. Och min barnmorska sa också att än är det ganska tidigt att känna sparkar och jag är så tunn så det är bara att vänta ett tag till. Fick sedan lite pekfingervisning ang mitt matintag. Jag måste äta mer! ( så till lunch åt jag glass med färska jordgubbar )

Frågade lite ang värken i nedre delen av magen också och det var ligamenten som håller på att töja sig.

Vi bokade ny tid i V 25 och hon lovade att jag skulle ha min "bump" synlig tills dess :)

När man som mig inte har någon aptit och just har varit hos barnmorskan som säger åt mig att äta, då ser det ut såhär när jag lägger upp på bandet. Glass, jordgubbar, cola och min mix av körsbärstomater, rödlök och feta.

Ska prova på en frukt jag aldrig hört talas om tidigare också, kallad Kiwibär. Kiwi ska ju va bra för... Erhmm att lättare kunna få ut det man stoppat i sig så att säga. Nu är jag lite allergisk mot kiwifrukt så vi ska se vad dessa Kiwibär kan göra!

Jobbar idag sen ledig två dar för barnmorskebesök bl.a. Skönt!!

Vecka 18
Vid den här tiden brukar den första ultraljudsundersökningen göras. Ofta är det först nu som man som partner på riktigt kan ta till sig att ett barn är på väg. Ultraljud görs för att bättre kunna beräkna när barnet kommer att födas. Som blivande förälder är det lätt att mentalt ställa in sig på det datum för förlossningen som man får. Men man kan aldrig veta säkert och det kan dröja drygt två veckor efter beräknad tid innan barnet kommer.
När man fått ett ungefärligt förlossningsdatum kan man också ansöka hos försäkringskassan om graviditetspenning, som kan tas ut från vecka 32. Graviditetspenning är till för friska kvinnor som har arbeten som är tunga eller innebär andra risker, och därför inte kan arbeta hela graviditeten.
Fostret väger nu 250 gram, är 20 centimeter långt och har börjat lagra på sig mer fett i kroppen. Fingrar och tår börjar se mer färdiga ut och man kan ana alla de små linjer som senare kommer att bli fingeravtryck.

Pratade med en gravid vän igår om depressioner och om man ibland kan överväldigas av känslan att man ångrar sig. Jag svarade ganska självsäkert att jag inte haft några problem med detta men det där fastnade i mitt huvud.

Och idag på jobbet så slog det mig att jag kanske inte har några direkta graviddepressioner så att jag ångrar mig men jag har kommit på mig själv med att sluta lyssna på sån musik som jag tidigare lyssnade på för att peppa upp mig själv inför en utgång.
Varför? Jo jag tror jag lider av ålderskris. Jag vill inte bli äldre, gammal. Jag vill någonstans vara den 21 åriga Linnea utan några större problem.

Jag trivs med mitt liv nu och vad som komma skall men det finns ett annat jag. En Linnea som fortfarande tror att hon ska kunna sticka till LA och leva livet. Åka i en nercabbad bil och lyssna på Rihannas "Cheers ( to the freakin weekend" ) och vara 21 for life. Sola, träffa folk, se solnedgången och skratta med goda drinkar i händerna.

Jag vet ju att det aldrig kommer att hända och jag vill ju det här just nu men ändå. Den tanken att jag kan göra det, att det inte är omöjligt, gör att jag kan leva detta normala liv i glädje och trygghet. Jag känner ingen som är så åldersnojig som jag är i min umgängeskrets, och då är jag ju inte ens gammal!

Som sagt, jag ångrar inte min graviditet eller det som nu kommer bli ett nytt liv, men palmerna i LA hjälper mig att lugnt andas och känna att allt går bara man vill.

Idag när jag kom hem från jobb låg det ett blött paket innanför vår grund till trädgården, med en liten lapp från brevbäraren i brevinkastet. Döm om min förvåning när paketet var till mig och från Sverige!!!

Hon är så fin min älskade bästa underbaraste Tina. Det är liksom bara hon som gör det här. Gud så jag älskar henne och hennes generositet som människa och vän!
( du lurade mig inte med den fulaste signaturen du någonsin skrivit darling, jag såg direkt på adressen min att det var du! )

Söndagar är städ och surfdagar, och eftersom städningen är överstökad för idag finns det massor med tid till att surfa runt och mata hjärnan med babyinfo och lite annorlunda babykläder. ( har någon sorts värk i nedre delen av magen på vänster sida. Det känns som om det drar, eller som när man får håll efter man har sprungit, vad är det tro? )

Hittade iallafall en sida kallad http://www.rockyourbaby.com">www.rockyourbaby.com och som ni kan förstå så blev J lyrisk. Här är ett litet intressant utbud.

Går omkring med en konstant vilja att baka mitt egna matbröd.

Jag höjer mitt streck på Hur-man-blir-mamma-skalan.

( Karin! Skicka recept på ditt goda bröd! Kan man göra det med något annat istället för fil? Oroar liksom inte mjölka min egna ko och tillsätta bakterier å sånt )

Vi har inte varit inne i stan tillsammans alls i år så idag tog vi tillfället i akt när vårsolen sken. Jag hämtade ut mitt gratis mum-to-be paket från Boots som innehöll lite rabattkuponger, kräm för röd och irriterad blöjstjärt, ett litet hjälp på vägen paket inför förlossningen med blöja och tvättservetter samt tvättmedel som är skonsamt för barnet. Sen fick jag andra magasinet av Bounty som är ett gravid/föräldra magasin och som jag verkligen gillar. I det här numret testar de sängar, bilbarnstolar och barnvagnar!

Sen handlade vi våra första lilla saker till baby Bab som VI gillade. Det kändes jättemysigt och jag såg hur J:s ansikte strålade efter han betalat. Jay fick välja precis själv vad han ville köpa och det här blev det!

Min lillasyster är också gravid och väntar sitt andra barn. Hon har sitt första UL den 8 mars. Jag har ju redan haft mitt då första UL är tidigare i England. Innan jag fick mitt beräknade datum så var hon enligt henne ca 1 vecka före mig. Nu blev ju mitt datum tidigarelagt så det ska bli sjukt spännande att se vilket datum hon får. Jag svär att vi kommer bli beräknade till samma dag!

Iallafall så här kan en sms konversation mellan oss se ut nuförtiden.

Ok nu ska vi prata allvar här. Nu är det riktig business. Bristningar heter det.

Sånna har vi förmodligen alla någonstans på kroppen redan innan vi blev gravida. Det går ju inte att hejda en tonårig kvinnas vilt kroppsliga växande...

MEN Jag och förmodligen alla andra som varit/är gravida vill inte utöka detta bekymmer ytterligare med att också behöva stoltsera med otyget över hela magen. By bikini for life liksom. ( Nej ni är inte stolta över dom, om det är det nu tänkte försöka med )

Hur gör man då för att stoppa alternativt minska dessa tigerränder? Eller har vissa bara otur och vissa blir välsignade med små barn som inte töjer nått på nånting? För jag tycker då det känns lite som att alla som redan innan var smala, fina och med tränade kroppar dom fick behålla sin gamla kropp efter kläckning medan vi i storleken större och ev fulare, vi är dom som får slita ondast av både viktnedgången efter kläckning samt att behöva införskaffa baddräkt och rama in sina gamla bikinis en gång för alla.

Men erkänn då att så har ni alla tänkt! Varför fick inte hon några "men" hon som är så smal och borde töjas på alla sätt och vis, medan jag som har mer att "ta i" fick ännu mer skit?!

Kolla in vår fina badrumsspegel!

Ja så kom Le kagg i vecka 17. ( 16+1 ) med också. Den är ju mindre nu!

Den här mannen då? Han som jag bor med, han som är min älskare och som också är 50% av den här graviditeten. Vad vet ni egentligen om honom?

Det är egentligen bara ett fåtal som har umgåtts med Jay och kanske ev känner honom lite och det är Carina med respektive samt Sara och Amanda ( mina brudar i Oslo )

Så jag tänkte ta och beskriva honom för er.

Vi är varandras totala motsatser. Både utseendemässigt, kulturellt och intressemässigt. Han är mörk, megatatuerad och har piercings - jag är ljus och har inte ens hål i öronen längre ( på grund av infektion ) Han är från England och jag från Sverige... Men motsatser attraherar sägs det ju!

Vad var det jag föll för? Jag menar, vi träffades på ett slakteri och där är man inte direkt sexigt klädd. Men han intresserade mig på grund av två saker som är så ytliga som det kan bli.
1. Han pratade med en härlig mystisk brittisk dialekt.
2. Han såg ut som en riktig rockstjärna. Och ( sorry mamma ) på min att-göra lista fanns att ha en natt med rockstjärna eller iallafall någon som såg ut som en.

Och han gjorde mig inte besviken eftersom jag kom tillbaka till hans stuga. Och resten är historia så att säga.

Men vem är Jay då? Ja han är inte den rockstjärna han ser ut att vara ( även fast han har det som hemlig pojkdröm fortfarande och utövar den ibland genom att ta fram sin gitarr och spela lite klassisk rock på den ) Han är en person som har gått igenom det hemska att förlora två av sina bröder och detta har gjort honom instängd som person och ganska tystlåten. Men lär man känna honom så får man chansen att uppleva den varma, kärleksfulla man jag lärt känna. Sen finns det en annan sida av J där han har levt ett liv som jag inte ens kan föreställa mig i mina vildaste och galnaste fantasier. Men alla har ett förflutet och jag dömer inte utan älskar min J för den han är idag.

Jays stora intressen är framförallt musik. Ett ämne han har väldigt bred kunskap om oavsett genre. Utöver det så är han väldigt intresserad och fascinerad av historia och speciellt krig men även rymden och djur där han också kan lite om de mest udda djuren och kanske mest av allt reptildjur.

Han är livrädd för spindlar, litar blint på spöken och tror helt allvarligt att jorden kommer gå under genom att vi människor kommer drabbas av ett virus och bli zombies. Han älskar skräckfilm och lyssnar på klassisk rock eller riktig hemsk skrik hårdrock. Han har inget körkort och är otroligt noga med sin hygien.

Hans klädstil är en blandning av rock och skate med supertajta jeans, rock t-shirts, Vans och rutiga skjortor. Och inte att förglömma hans mössa som alltid är på hans halvlånghåriga rufsiga huvud. Han har både sysslat med skateboarding och bmx så jag tror att han skulle gilla att åka snowboard i fjällen hemma i Sverige!
Under det där svarta håret så döljer sig de vackraste djupa bruna ögon jag sett. Och de skimrar när han är lycklig och de svartnar när han är arg. Han är generös både som värd på en middag eller när det kommer att skämma bort exempelvis mig.

Vad har vi gemensamt då? Vi är båda för att arbeta och att arbeta hårt lönar sig, så vi är inga latmaskar. Vi gillar att köpa och laga god mat tillsammans ( han är en jätteduktig kock! ) vi gillar att resa och uppleva nya kulturer och vi uppskattar att vi båda tycker det är ok att ibland lämna disken framme till dagen efter. Vi är båda morgonmänniskor och på helgen när vi har sovmorgon så vaknar vi sju ändå.

Han har helt enkelt ett hjärta som fortfarande är av guld efter svåra motgångar och som har så mycket kärlek att dela med sig av till mig och till den lilla inuti min mage. Och det är därför jag älskar honom. Sen kysser han otroligt bra också.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687529.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687529.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687529.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687529.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687658.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687658.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687658.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687658.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687821.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687821.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687837.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190687837.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190688239.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190688239.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190688247.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190688247.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190688667.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190689005.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_190689071.jpg" class="image">

Jag äter ju fortfarande otroligt dåligt och det försöks från alla håll och kanter att få mig att äta mer. Idag till exempel så stod det så här på min matpacke från J:s mamma...

Välkommen vecka 17! En sak är då säker, jag är en av de ovanliga för jag har då rakt inte gått upp mellan 2-5 kilo. Snarare åt andra hållet!

Vecka 17

Vanligtvis har man nu gått upp mellan två och fem kilo. Vissa börjar känna av att kroppens slemhinnor blir mer svullna.
Fostret börjar nu få mer barnlika proportioner. Kroppen växer fort och växer ikapp huvudet. Längden är ungefär 18 centimeter och vikten ungefär 180 gram. På huvudet och ögonbrynen har hårrötterna börjat växa och bli grövre.
Fostret lagrar in så kallat brunt fett i kroppen. Det bruna fettet hjälper barnet att hålla sig varmt efter födelsen. En del av det försvinner så småningom. Nu börjar också fosterfett att bildas av körtlar i huden. Fosterfettet ligger som ett skyddande lager på den ömtåliga huden, så att den inte blöts upp av fostervattnet.

Dagens tanke.

För ett år sedan idag så var jag på Koh Pangan med J, Carina, Ante, Nicklas, Sara och Amanda och ett gäng svenskar som bodde på vårt hotell. Vi hade poolparty på hotellet på dagarna under den stekande solen och när kvällen kom så klädde vi oss i det traditionella rosa kläderna och målade oss med självlysande färg och gick ut och dansade loss med tiotusentals andra på stranden tills solen gick upp, alltid med en bucket i handen med Gud vet vad i.

Idag, exakt på dagen ett år senare så sitter jag i mitt egna hus, i en förort utanför den engelska staden Leicester i vår soffa tillsammans med min pojkvän. Vi tittar på film, dippar gurka och jag är 17 veckor gravid.

Åh jävlar vilken temperaturskillnad det är på Thailand i feb och England i feb!

För att typ make-up-for-the dream så köpte jag idag två fina silverramar till mig och J som vi nu har på varsitt nattduksbord med bild på baby Bab.

Och med dessa och massor av tröstande och värmande ord från J så går jag och lägger mig tillfreds med denna helg, som avslutades med att Mitch kom förbi och signade upp mig på gratis grejer på Pampers UK och sen åt vi takeaway och kollade på Top Gear.

Nu ny jobbvecka och grav. Vecka!

Jag hade min första gravid/bebis dröm inatt sen jag blev med barn. Börjar det bli mer verkligt och på riktigt så de riktiga orosmolnen börjar leta sig in i min hjärna?

Jag drömde iallafall att jag födde en son. Det gjorde inte alls ont och gick fort för jag var bara så förvånad över vad det var som hände. Efter han var ute så var alla som bortblåsta. Jag fick ingen mer information om vad som nu händer och ingen mer hjälp över huvudtaget. Ingen visade mig hur man håller i, hur man ammar, hur man byter eller klär på. Alla bara försvann. Så jag stod där, med knyttet i min famn och visste ingenting, det enda jag visste var att jag älskade den lille mer än livet själv. Jag skulle skydda honom till varje pris och hålla honom tätt intill mig tills den dagen jag dog.

Men något hände med bebis. Han ville inte äta och kissade inte tillräckligt mycket enligt en skala man tydligen gick efter. Min mamma försökte med allt men han kissade bara två cm varje gång och därför växte han inte. Men ingen kunde hjälpa mig. Jag stod maktlös och visste inte vad jag skulle göra. Jag blev mer och mer ledsen och förtvivlad. Efter det så kom det in andra element i drömmen så min bebis försvann, tynade sakta men säkert bort från mig, ut ur mitt liv.

När jag vaknade hade jag händerna tryckta hårt mot magen och de var alldeles svettiga. Och nu har jag en olustig känsla i kroppen. En känsla av rädsla som ligger och gror.

Aj mina bröstvårtor klias!

Dagens mission: att lyckad klia frenetiskt och så ofta jag kan utan att låta folk inne på banken ( dit vi ska idag ) se vad jag gör.

Jag får ju massa informationsblad och broschyrer från sjukhuset och barnmorskan och många av dessa avhandlar ämnet Kurser, eller klasser man enligt dem bör gå som gravid. Det är allt ifrån gravid yoga och gravidsim till de klassiska föräldragrupper och lära-dig-andas....

Nu skickar jag ut en förfrågan till er som har erfarenhet av detta. Bra som dålig. Gick ni på något av detta? Var det bra? Måste man ( läs bör ) gå på sådant? Och isåfall i vilken vecka börjar man med sånt?

Jag frågar er därför att jag hellre vill ha svar från människor jag vet om och känner in real life än att läsa på forum på nätet och höra från barnmorskor, för dom tycker väl i regel samma sak?

Hit me!

Här inne är baby Bab! Och h*n är 16 veckor gammal. Eller 15+1.

( Bekymra er inte om min breda arm, jag gillar den inte heller. )

Uppdatering på graviditeten kanske? Jag lägger ju upp det allmänna vecka för vecka faktat när jag går in i ny vecka men det är väl inte säkert att det stämmer!

Jag har slutat mått illa till 99% och det känns så skönt! Jag är som en ny människa! Jag tycker det är en fröjd att vakna, gå på jobbet, arbeta, le och skratta! De enda gångerna jag kan få ett litet återfall är om jag åker i något slags fordon och typ håller på med mobilen samtidigt.

Jag äter fortfarande dåligt. Har inte så stor aptit men är väldigt törstig och försöker dricka mycket vatten även fast det är cola som lockar. Idag var jag dock jätteduktig och åt två kokta med bröd och mos på! ( kan det varit för att de var svenska korvar? )

Från att ha kissat jättemycket och ofta till att återgå till normalt urinerande så är jag tillbaka till mycket springande på toa igen. Varför vet jag inte.

Håret har skärpt till sig, thank god! Humöret svänger inte så ofta ( har ioförsig inte haft så mycket sånt heller, men här om dagen så stressade J ur på nån möbel han skulle snickra ihop. Då började jag grina och gick till duschen och satt där som ett annat våldtäksoffer)

Tänderna och tandköttet blöder i sakta mak. ( om jag bara kan komma ihåg att köpa ett frimärke någon gång så jag kan skicka in mitt bevis om fri tandvård! )

Jag är tröttare nu än förut, och sover gärna en liten sväng när jag kommit hem från jobbet för att återfå lite energi.

Känner mig fysiskt svagare, speciellt i benen. Fan jobbigt att gå i trapporna på jobbet med arbetsstövlarna på!

I det stora hela så gillar jag mer att vara gravid efter de 3 första månaderna har gått än innan. Har nog fetat på mig lite också sen förra magbilden, osäker på om det är något alls i kilon eller om det bara är livmodern som buktar. Bildbevis på det ikväll! ( inte på livmodern då, jag är ingen Lennart Nilsson )

Jag har nu varit kall och frusit konstant sen i november. Vet inte om det beror på graviditeten eller om det är den engelska vinterkylan som jag inte är van vid. Iallafall så kom jag på lösningen idag på jobbet. Idéen liksom fastnade i huvudet och när saker fastnar sådär i mitt huvud så måste jag genomföra dom. Vare sig det kan vara att starta ett eget företag eller köpa de där skorna jag såg i skyltfönstret.

Lösningen är: En all inclusive vecka i Grekland i Juni! Ju mer jag tänkte på det desto mer kände jag att JA!! En charter är precis det jag vill på nu! Där jag och magen kan flyta i poolen, få D-vitaminer från solen, äta tzatsiki tills vi spyr och dricka kall iste i solnedgången på balkongen.

Sista resan utan barn liksom! Och nu när vi köpt kök så får vi två månaders gratis hyra som vi då istället kan spara för detta ändamål!

Är det någon som vill följa? På en avkopplande vecka i den grekiska övärlden där det inte kommer festas över huvud taget men njutas i solstolar med böcker, god mat, dopp i pool och strosande efter strandpromenaden? ( hittat flyg + all inclusive 7 nätter för 4000kr )

Det här blev min och J:s Alla hjärtans dag present till varandra!

Kärlekens dag idag och jag går in i V 16 och har en hur trött morgon som helst med endast 5 timmars sömn. God morgon!

Vecka 16
Nu känner många sig piggare igen. Illamåendet kan ha försvunnit och vissa som har fött barn förut kan börja känna att det är något som rör sig i magen. Det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till.
Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Naglarna på fingrar och tår börjar bli tjockare. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Det har gott om plats att röra sig i magen. Ögonlocken är slutna, och bakom dem rör sig ögonen långsamt. Redan nu har fostret troligtvis utvecklat sitt smaksinne.
Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står vid en trafikerad gata eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet. Kanske är det vanan vid ljud som är förklaringen till att vissa barn tycks sova bättre i rum som inte är helt tysta.

Svärföräldrar och framförallt svärmödrar kan ibland vara ett problem. Nu har jag turen att få ha två jättebra sådana... Ända tills graviditeten kom in i mitt liv.

Min svärfar är lika bra som förut dvs han bryr sig inte så mycket om att jag är gravid, precis så som jag vill ha det. Inte så mycket ståhej kring det. MEN... Sen har vi alltså svärmor...

Hon är upp över öronen till sig över det här barnet, mer än både mig och J tillsammans. Och handlar även kläder och prylar där efter och det är nu min irritation kommer in och stiger för varje dag som går.

Hon handlar MINST 2 plagg OM DAGEN till den här ungen. Varannan dag för kille ( blåa kläder ) och varannan dag för tjej ( rosa kläder ) utöver det så har det köpts bodys, skor, sockar, tofflor , you name it. TVÅ plastbackar är fulla med kläder nu. Nu har hon dessutom gått över från att köpa nyfödd-kläder till 3månader plus som hon ska lägga i en ny låda, och varje dag när det nya bebisplagget ska visas upp och puttinuttas över så MATCHAR hon även åt oss. Typ: "Då kan ni ha den här med den här så blir det skitsött. Utöver kläderna så har vi fått en balja, filt och en Moses korg....

Och till råga på allt blir hon sur när hon får höra att Mo och Sharon har köpt en enstaka sak för "det är ju hon som är farmor".

Min bägare håller nu på att rinna över. Jag vet att hon gör det av kärlek och hon vill vara snäll men jag vill inte har mer saker! Inte så här tidigt heller!!

När ska jag och J få chansen att själva kunna gå på stan och handla vad vi tycker är fint till vår bebis? Just nu känns det som det är meningslöst eftersom "nyföddlådan är klar och inget mer behövs"...
Jag vill inte klä mitt barn i könsstereotypa kläder och heller inte i Disney ( som vi också fått )

Alltså helt ärligt, vad ska jag göra? Jag har inte mage att säga nej. Men jag har nu kommit så långt att jag tittar knappt när hon visar upp det senaste inköpet och mitt leende är så falskt så mina tänder borde ramla ur truten på mig.

Den glädje som borde komma till mig allteftersom graviditeten fortlöper finns inte. Inte när det gäller ovanstående saker iallafall....

Jag noterar numera, helt medvetet .....eller tjuvlyssnar kanske man ska säga på hur andra föräldrar uppfostrar och behandlar sina barn bland folk.

Igår dök det upp ett skrämmande exempel och ett bra exempel.

Exempel 1: en mamma kommer in på tåget med två barn i 3-5 års åldern. Hon skriker redan nu att de ska sitta ner och sitta tyst och stilla ( innan de ens har fått chansen att sitta ned ) ett av barnen kör tvärtemot hela tiden ( antar att den var less på att höra mammans skrik dagarna i ända för man kunde se att dessa salvor som flödade, rinner dagligen ur henne utan stopp ) och vill inte sitta varken ned, still eller tyst. Då skriker mamman högre och lägger in fina ord som "fucking" och "fucking bastards". OM sina barn! Så dom hör! Så alla hör! Detta pågår tills tåget lämnat plattformen och barnen blir sysselsatta med att titta ut genom fönstret.

Exempel 2: en familj med två barn kommer också in på tåget. Sönerna sätter sig snällt och underhåller sig själv i godan ro medan tåget rullar. Pappan berättar om spännande saker utanför rutan och barnen lyssnar ihärdigt. Tills den yngre ( ev 2 ) får för sig att spotta på rutan i tron att han är rolig. Mamman höjer då rösten något men lägger mer tyngd i den som visar på att hon menar allvar och förklarar att så gör man inte! Osv. Sonen ber då om ursäkt och alla är vänner igen.

Jag kommer självklart försöka uppfostra mitt barn till att lyssna, förstå och acceptera vad som är fel och rätt utan att behöva varken skrika ( allt för ofta ) eller svära. Jag förstår inte ens hur man kan bli som den första mamman!

Visste ni förresten att " bastard" betyder faderslös från början men har utvecklats till att numera betyda typ idiot.

V 15.....

Hemma från jobb fortfarande med det här örat. Och hemma från jobb nu har en helt ny innebörd för igår flyttade jag och J ut på riktigt! ( läs lellelii bloggen om varför )

Men det verkar som min chef ska ordna så jag får havandeskapspenning ändå. Han sa det till J igår. Han var inte för att låta gravida kvinnor arbeta på ett slakteri där jag kan få sjukdomar överförda till mig som dödar barnet. Han sa också att han tycker att jag är en bra tjej och att han vet att jag inte stannar hemma från jobb i onödan eller är lat och att jag jobbar bra men som sagt, han tycker det känns fel att ha utsätta en kvinna som bär på ett nytt liv för alla de risker som finns där.

Det gjorde mig glad att höra att han tänker så om mig. Att jag är en hårt arbetande kvinna. Det klingar bra i mina öron. Det känns också väldigt bra om jag slapp komma tillbaka till jobbet, det där stället gör att jag tycker mindre om hela landet England. Det förstör det som jag tycket om med det här landet.

Jag har sökt andra tillfälliga jobb som receptionist, kundbokare osv så jag hoppas på det!

Tills dess idag så ska jag fixa i mitt hus, äta... Ja nudlar kanske och gå ner ännu mer i vikt? Jag vägde ju mig igen på UL och hade gått ner 3 kilo sen jag var i V 12. Alltså minus 3 kilo på tre veckor, så just nu är min graviditetsvikt 66,5 kg i V 15. Tror jag måste köpa mig en våg så jag kan se vad som händer med mig varje vecka.

Gårdagens kommentar när jag klär av mig och J inte har sett mig på 10 dagar och jag undrar om han kanske ser den lilla utbuktningen på magen:

"Men babe, va mörka bröstvårtor du har fått!"

Eeehm... Tack? Man fick tydligen med det gratis i graviditetspaketet som lades på lådan den 19 nov.

Det var nära att det inte blev något UL på mig igår. Vi kom dit i godan ro och var nervösa och spända. Jag anmälde mig i repan på AN-ante natal ( vad heter det på svenska? ) och fick fylla i ett formulär med basic frågor. Fyllde i som en mycket snäll flicka och lämnade in men möttes då av en ny receptionist som inte var lika tillmötesgående och absolut inte lika spänd som oss över ett UL. Hon granskade mina papper noga och sa sedan: mjaaaaa.... Jag tror inte du har bott i landet tillräckligt länge, det är inte ens ett år ju. Vi måste ha en kompletterande intervju med dig samt få bevis på boende genom räkning samt lönespecar.

Nu skulle jag alltså ev bli nekad sjukvård för att jag bort för kort tid i landet trots att jag jobbar och betalar skatt som alla andra engelsmän, till skillnad från alla hundratusentals ( ursäkta ) jävla indier som också kommer till det här landet men som lever på bidrag. De behöver inte ha kompletterande intervjuer för dem är det synd om, till skillnad från mig som är tillsammans med en engelsk medborgare. Då ska det bli svårare med allt! Jag blev ledsen och J kokade! Kvinnan som skulle intervjua mig kom, vi gick in i ett rum och hon frågade mig saker som: Hur länge ska du stanna? Varför kom du hit från första början? Vilken är din nationalitet? Osv. Hon noterade allt och nu måste jag skicka in lönespec och räkning innan nästa tisdag till sjukhuset..., annars händer, ja vadå? Blir jag nekad sjukvård trots att jag är gravid? Jag vet inte..

Men vi fick tillslut komma in till det man bara sett på tv. Den där skärmen och kall gel på magen. Jag trodde ända in i det sista att det inte skulle vara något där inne, att det blivit något fel. Men så plötsligt dök något upp på skärmen. Ett huvud! En kropp! En ryggrad! En näsa! En hand med fingrar! Och allt rörde sig konstant hela tiden. Och mitt i allt det, ett litet hjärta som slog fort, fort. Jag fick inte fram ett ord. Jag bara drog efter andan och utstötte något som nog skulle vara: is it really?

Jag sneglade på J som inte tittade på mig en enda gång, hans ögon var fastklistrade på skärmen. Jag tror inte ens han blinkade. Sen hördes plötsligt hjärtljuden. Ett hjärta slår! Det är ett liv! Det är ett liv vi har skapat tillsammans och nu ser vi det! Det var så mäktigt och känslofullt att både jag och J var på tippen att fälla tårar. Men vi log stora töntiga leenden till varandra istället.

Vårt knytte låg på mage och ville inte riktigt vända sig så kvinnan som scannade ( det heter så här ) var tvungen och trycka skithårt och djupt alldeles nere vid mitt bäcken för att den lilla skulle lägga sig på rygg så vi kunde se bättre. Jag var kissnödig så det var inte det ultimata stället att trycka på just då men vad säger man? Jag har dessutom en svampinfektion ( ja här berättas allt, vill ni kanske se bild på detta också när jag ändå är igång? ) till följd av graviditeten som vägrar ge med sig och har gjort att jag inte kunnat raka mig där nere så som jag vill. Så när jag så fint skulle dra ner byxorna lite samt trosan för att fästa papperet i linningen så inte gelén skulle kladdas av, så stack det upp små fina pubishår som fick sig en del av gelén också och det fick J att asgarva för han vet att jag inte gillar det.

Summa summarum så blev det en fin upplevelse och ett blodprov senare var jag klar ( kom inte nå blod ur mig den här gången heller ). Mitt andra UL har jag den 20 mars!

FRÅGA!
Någon som drabbats av svamp under grav.? Vad använde ni för att få bort det? Här säger dom att jag måste gå till doktorn! Orka det för lite flugsvamp mellan benen!

Det blev ju en snabb v 14. Gick in den veckan i lördags och in i vecka 15 idag, tisdag. Kanske man kan börja bli tjock nån gång då.

Vecka 15
Det börjar synas mer att det är något på gång och många måste köpa större kläder. Vissa som har fött barn tidigare tycker sig känna redan nu att barnet rör sig, men det är fortfarande ganska ovanligt.
Fostret växer snabbt och väger knappt 100 gram. Den här veckan blir det ungefär 14 centimeter långt, mätt från topp till tå. Nu kan fostret få in tummen i munnen, men fortfarande inte styra sina rörelser eftersom nervsystemet ännu är så pass outvecklat. Läpparna börjar få en fylligare form eftersom fett håller på att lagras in.
Omkring vecka 15 erbjuds alla kvinnor i Sverige över 35 år att göra fostervattenprov eftersom risken för kromosomavvikelser ökar med åldern. Även kvinnor med en ärftlig sjukdom i familjen får detta erbjudande.

Vi har varit på ultraljud!
"strong healthy heart and good size" blev slutkommentarerna men det minns jag knappt för jag var så förbryllad över att det var något som rörde sig konstant inuti min mage. Det där är något av det coolaste jag upplevt.

Nytt beräknat datum! 7 augusti! Så jag var visst i V 15 och inte 14 som jag och J trodde.

Gör det ondare att föda barn än den smärta jag upplevde idag på flyget när jag trodde att min hjärna skulle komma ut ur mina öron eller att mina öron skulle explodera så skiter jag i att föda barn.

Grinandes och hulkandes i panik vid landning och nu hör jag ingenting på vänster öra. Bara för att göra det hela ännu roligare så är min väska kvar i Sverige trots att dom BARA hade 4 timmar att flytta den från ett flyg till ett annat.

Just i detta nu hade det varit gott med en cigg.

Jag drar in magen allt vad jag kan för att se om det går.

Jag får helt enkelt inse att det inte längre går..

Idag är det ingen vanlig dag för det är min mammas 50-års dag! Ikväll blir det stor fest i Ringsta föreningshus med allt som hör till! ( mat och cola och trött vid tolv alltså ) och på mamsens dag går även denna dotter in i vecka 14 och saknar den blivande pappan lite extra så här på morgonkvisten.

Vecka 14

De flesta börjar nu få en liten mage. Om man tidigare har fött barn blir magen oftast större betydligt tidigare. Det beror på att livmodern kan bli mer framåttippad efter den första graviditeten och synas tydligare utifrån.
Fostret har blivit åtta centimeter långt, mätt från huvud till stjärt. Det har fått händer och fötter, fingrar och tår. Huden är tunn och genomskinlig, och täckt av små tunna hårstrån. Små hudflagor från barnet finns i fostervattnet.
Fostret kan röra sig i vattnet nu, och även göra sväljrörelser. Rörelserna är inte viljestyrda ännu. Hos pojkfoster utvecklas prostatakörteln och sädesblåsan.

Efter den plussande Stickan kom in i mitt liv så känns det som om jag ser och läser om barn och graviditet överallt. Jag letar ju inte ens! Men ändå så läser jag numera två för mig helt okända personers bloggar om deras graviditeter, det enda som tycks finnas på blogg.se framsida är bloggar om barn, graviditet eller familjeliv. Det känns som alla dokumentärer handlar om ämnet ( den senaste jag såg som mamma spelade in till mig från TV4 fakta hette "Det första ljuva året" och var väldigt intressant och bra )

Fortsättningsvis så känns det som att alla man känner har barn eller ska ha barn, att inredningssidor har barntema, att folk jag sitter med på flyg är gravida eller flyger med nyfödda, all reklam är för blöjor eller varför inte RESOR!... Med ditt barn...osv osv.

Vart är alla tidigare saker som jag läste om och såg på tv? Backpacker erbjudanden jorden runt i mailen, 2for1 öl på fredagar, 20% rabatt på Topshop. Dåliga serier som man slaviskt följde som typ paradise hotel?

Allt är som bortblåst och ersatt med detta. Jag tror gravidsatelliten ute i rymden har ställt in sig på mig och pepprar mig till max nu med info då det vet att jag är så förskräckligt dålig på allt det här... Jo så är det.

Blir man mer mammig med tiden ju längre in i graviditeten man kommer? Jag är så himla o-mammig!

Här är några saker jag funderat över..

1. Måste man köpa en barnvagn? Jag har redan fått sagt till mig att det bör jag ha för det avlastar och barnet kan sova i den ute osv. Men ändå?! Jag tycker det verkar som att många helt blir beroende av den där vagnen och kan inte göra något alls om den inte är med typ. Det kanske funkar jättebra här i lilla Östersund där det inte är så mycket folk så man får plats överallt men i Leicester är det lite mer tryck. Överallt, hela tiden. På bussar, fik, i butiker och på resturanger. Jag känner därför att en bärsele är något som tilltalar mig väldigt mycket. Måste ju vara otroligt lättsamt och praktiskt att bära omkring på knytet nära intill kroppen om man ska göra något, den sover väl där med?

2. Måste man köpa leksaker till barnet? Svaret jag har fått där av mamma är att det vore ju kul för barnet om den fick nån leksak liksom. Grejen är att jag är allergisk mot leksaker och leksaker som låter! Sen har jag också märkt under uppväxten av andras barn att barn är mer intresserade av andra saker än sina egna leksaker. Så typ en kastrull från skåpet är roligare att leka med än 4 tåg med djur i som sjunger.

3. Måste man amma? Det är det som jag fortfarande är helt emot sen jag blev gravid. Jag vill inte. Jag gillar inte när det ska faras och pilla och suga och allt vad det är mellan lakanen så jag tvivlar starkt på att jag kommer uppskatta en hungrig unge som kommer göra illa dom ännu mer. Man har hu hört om mammor som bryter ihop totalt och har stora sår på bröstvårtorna för att de inte gick. Men ändå så pushar barnmorskan på att man ska göra det. Det finns ju ersättning? Och är den godkänd och ute i butik så borde den ju också vara bra? Dessutom är det helt normalt och legitimt att slänga fram de mjölkstinna lökarna var som helst i sverige. Mitt bland folk osv. Barnet måste ju ha mat! Så vill ni ha mjölk i ert kaffe idag står jag gärna till tjänst.... I england är det inte riktigt så. Här finns det amningsrum om man har tur, och det har man inte. Så, Nä inga sugande ungar, hängandes dagarna i ända på mina behag.

4. Jag vet att jag kommer bli en sån mamma som vill att mitt barn ska kunna det jag kunde när jag var liten, helst tidigare... Alltså läsa flytande när hon är 4 ( helst tidigare ) skriva fint och prydligt väldigt tidigt och var bäst på allt i skolan. Jag vet Mao. Att jag kommer prata på svenska men det där barnet och Jay på engelska så det så fort som möjligt kan tala två språk flytande. ( sen kanske vi flyttar till Norge så blir det ett tredje när vi ändå håller på ) Men det jag menar är att jag vill banne mig inte ha något dumt barn. För sånt orkar jag inte heller med, då tappar jag tålamodet.

Så! Jag tar min lilla tvåspråkiga unge i bärselen, ger den en bok att läs.. Leka med, stoppar nappflaskan med ersättning i näven på den och sen går jag ut och tränar bort mina gravidkilon och pumpar ur mina bröst och lever lycklig i alla mina dagar.