Svärmor...
Svärföräldrar och framförallt svärmödrar kan ibland vara ett problem. Nu har jag turen att få ha två jättebra sådana... Ända tills graviditeten kom in i mitt liv.
Min svärfar är lika bra som förut dvs han bryr sig inte så mycket om att jag är gravid, precis så som jag vill ha det. Inte så mycket ståhej kring det. MEN... Sen har vi alltså svärmor...
Hon är upp över öronen till sig över det här barnet, mer än både mig och J tillsammans. Och handlar även kläder och prylar där efter och det är nu min irritation kommer in och stiger för varje dag som går.
Hon handlar MINST 2 plagg OM DAGEN till den här ungen. Varannan dag för kille ( blåa kläder ) och varannan dag för tjej ( rosa kläder ) utöver det så har det köpts bodys, skor, sockar, tofflor , you name it. TVÅ plastbackar är fulla med kläder nu. Nu har hon dessutom gått över från att köpa nyfödd-kläder till 3månader plus som hon ska lägga i en ny låda, och varje dag när det nya bebisplagget ska visas upp och puttinuttas över så MATCHAR hon även åt oss. Typ: "Då kan ni ha den här med den här så blir det skitsött. Utöver kläderna så har vi fått en balja, filt och en Moses korg....
Och till råga på allt blir hon sur när hon får höra att Mo och Sharon har köpt en enstaka sak för "det är ju hon som är farmor".
Min bägare håller nu på att rinna över. Jag vet att hon gör det av kärlek och hon vill vara snäll men jag vill inte har mer saker! Inte så här tidigt heller!!
När ska jag och J få chansen att själva kunna gå på stan och handla vad vi tycker är fint till vår bebis? Just nu känns det som det är meningslöst eftersom "nyföddlådan är klar och inget mer behövs"...
Jag vill inte klä mitt barn i könsstereotypa kläder och heller inte i Disney ( som vi också fått )
Alltså helt ärligt, vad ska jag göra? Jag har inte mage att säga nej. Men jag har nu kommit så långt att jag tittar knappt när hon visar upp det senaste inköpet och mitt leende är så falskt så mina tänder borde ramla ur truten på mig.
Den glädje som borde komma till mig allteftersom graviditeten fortlöper finns inte. Inte när det gäller ovanstående saker iallafall....
Men för fan,hur kul e hon då på en skala???
Bra liv...NOT..
Jay får fanimej säga åt henne.....
Grrrrr.......ja de e HON som e farmor.
JAG E MORMOR JAAAAAA........
Jays morsa Jay som sätter gränser och det bör han fanimej göra nu hälsa han det :-)
Hahaha! Åhhhh Lelle, Lelle du aaaaaanar inte hur mycket jag känner igen mig!! Jag har det exakt likadant! Åh det är så irriterande, jag börjar typ böla samtidigt som jag ser svart när min svärmor håller på sådär, mitt normala humör hade knappt hanterat det men när jag dessutom har hormonerna så blir det fan för mycket! Men jag tycker att du ska be J att säga till henne! Det är ju trots allt hans mamma! Jag tvingar iaf Niklas att säga åt sin mamma! Han vill inte men mina hormoner kan göra honom mer rädd för mig än henne ;) Sen kan du ju alltid slänga några av kläderna (det har jag gjort) eller låt bara bli att använda det! Hon kommer säkert inte märka det ;)
Packa ner i ett förråd, sen köper ni egna. Så har jag gjort :)
EXAKT det där är jag sjukt rädd för om jag nån dag ska få barn. att jag inte ska få ha kontroll över vilken stil mitt barn ska ha eller så nöjet av att leta kläder på affärer för att jag oxå tycker att det kan vara kul...
Nicklas mamma gör så med hans brors barn å jag vill inte ha det så när vi väl e där... ååå jag lider med dig men så är det hans familj hans konflikter.. å går det för långt å han e för feg då får du ryta i åt han.
puss å kram
Jag skakar på huvudet, blir fullkomligt galen på sånt där... grrrr
Åhh jag hade en sån svärmor en gång i tiden, (may she rest in peace). Hon kom med mattor, gardiner, kom med tips på kurser jag skulle läsa (jag ville inte ens plugga). Hon packade min sambos necessär när vi skulle resa och hon la sig i allt.
Av välmening men jag gick i taket.
Tycker du kan tala om för J hur jävla jobbigt det är sen får han ta det med sin kära mor! Funkar inte det kan du säga ifrån själv...
GAhh vad galen jag skulle bli!
