Jag hade min första gravid/bebis dröm inatt sen jag blev med barn. Börjar det bli mer verkligt och på riktigt så de riktiga orosmolnen börjar leta sig in i min hjärna?

Jag drömde iallafall att jag födde en son. Det gjorde inte alls ont och gick fort för jag var bara så förvånad över vad det var som hände. Efter han var ute så var alla som bortblåsta. Jag fick ingen mer information om vad som nu händer och ingen mer hjälp över huvudtaget. Ingen visade mig hur man håller i, hur man ammar, hur man byter eller klär på. Alla bara försvann. Så jag stod där, med knyttet i min famn och visste ingenting, det enda jag visste var att jag älskade den lille mer än livet själv. Jag skulle skydda honom till varje pris och hålla honom tätt intill mig tills den dagen jag dog.

Men något hände med bebis. Han ville inte äta och kissade inte tillräckligt mycket enligt en skala man tydligen gick efter. Min mamma försökte med allt men han kissade bara två cm varje gång och därför växte han inte. Men ingen kunde hjälpa mig. Jag stod maktlös och visste inte vad jag skulle göra. Jag blev mer och mer ledsen och förtvivlad. Efter det så kom det in andra element i drömmen så min bebis försvann, tynade sakta men säkert bort från mig, ut ur mitt liv.

När jag vaknade hade jag händerna tryckta hårt mot magen och de var alldeles svettiga. Och nu har jag en olustig känsla i kroppen. En känsla av rädsla som ligger och gror.