Jag har haft några fler av de mindre blödningarna jag panikade över för någon vecka sen. De har kommit efter kuckilurande eller om jag ansträngt mig mycket typ våldsstädat hela huset, både fågel, fisk och mitt emellan.

Men jag ringer inte barnmorskan för att få klartecken om att allt är grönt. Jag liksom litar på att det går bra ändå. Jag är inte en sån som ringer för minsta lilla. Inte för minsta stora heller för att vara helt sann. Jag känner mig löjlig, påträngande och i vägen om jag skulle ringa och fråga.

Det ska mycket till innan jag ringer sjukvårdsupplysningen eller dylikt för hjälp eller råd. Jag ringer antingen mamma eller härdar ut tills vad det nu må vara, går över.

Undrar hur det kommer bli när förlossningsdagen närmar sig när allt möjligt kan hända och kännas där inne? Hur länge kommer jag vänta innan jag ringer? Det kommer till 95% vara J som ringer medan jag i bakgrunden skriker att: "Det är lugge älskling, jag googlar det istället och tar en Alvedon!"