Största krocken jag och J kommer att ha med att starta en familj är kulturkrocken vi nu och då slås av och där vi verkligen märker att vi inte kommer från samma land. Vi har blivit uppfostrade i två olika kulturer där värderingar är olika. Där vi stöter på olika saker som vi tycker helt olika om just för att vi blivit upplärda, uppväxta med att det sättet är normalt och rätt.

Jag hoppas vi ska kunna skapa ett mitt emellan, något som är oss och som vi trivs med. Ett svengelskt sätt.

Ett exempel är efter mamma-ledigheten. Jag vet inte hur länge man är ledig i Sverige men här får man 40 veckor med betalt. Sen är det tillbaka till jobb. Många börjar jobba mycket tidigare och lämnar då barnet till mor/far föräldrarna. Det tycker J är helt ok men inte jag. Jag vill inte att min 6-månaders bebis ( om jag slutar jobba i maj ) ska vara hos farmor varje dag hela dagarna. Ska jag bara få träffa mitt barn på kvällar och under nätter när den inte sover när den är så liten? Det råder stora delade meningar om detta mellan oss. Och vi har ännu inte kommit fram till någon sorts kompromiss.

Ett annat exempel är äta vid ett matbord eller inte. Jag är stenhård på den biten. Jag vägrar när mitt barn kommer upp i den åldern att äta i soffan framför teven. Nu är situationen dock som sådan att vi inte har plats i köket för ett matbord och endast ett liiiitet bord i vardagsrummet vilket kommer göra vardagsrummet lite trångt. Men det får så vara! Jag och J äter i soffan framför tv men det är för att det är det enda bord vi har just nu. J tycker inte det spelar så stor roll var man äter så det slaget kommer jag vinna. Vi ska äta tillsammans vid ett matbord och så är det! Och middagarna kommer inte bara bestå av "chips, gravy & peas"!

Men det ska bli intressant att se hur denna uppfostran kommer utvecklas och det kommer nog bli en liten större utmaning än om det varit en helsvensk unge. Spännande!