Jag ska inte bara vara deppig på bloggen, jag ville bara få ur mig allt och ha det nedskrivet så jag i efterhand ev kan gå tillbaka till det och bearbeta det...

Jag funderar ibland om J är skengravid! Han får mig att skratta alltså den mannen. Under de första tre månaderna när jag mådde skit och inte åt så åt inte han heller så mycket, nu när det är tvärtom och jag äter hela tiden så är han nästan snäppet värre! Han springer i det där kylskåpet merparten av vår vakna tid! Han har gått upp lite i vikt, han har halsbränna och smygtar mina Rennie-tabletter, han är tröttare än vanligt och ibland kan han må dåligt utan att riktigt veta varför.

Allt detta kan ju och har säkert sin logiska förklaring men jag har ju läst om att det finns män ned gravida partners som liksom snappar upp graviditets symptomen. Helt sjukt tycker jag det låter, det måste ju vara något psykiskt. Det "smittar" ju inte! Som när tjejer som vistas i grupp länge får mens samtidigt...

Iallafall så är det kul att se och höra på när J är sympati-gravid med mig. Där har vi en man som verkligen lever under devisen "Vi är två om det här älskling".

:)