Vissa dagar kan jag tycka att den kommande förlossningen ska bli skitball. Att det ska bli en häftig upplevelse att få vara med om något sådant. Kvinnans kropp är ju gjord för det här, att man klarar det trots smärtan som kommer med det.

Sen har jag vissa dagar då jag skiter på mig av rädsla. När jag tänker och övertygar mig själv om att jag aldrig kommet klara det för jag är sån mes när det kommer till smärta och min smärttröskel är i princip obefintlig. Att jag inte vill skita ner mig eller spricka från hål ett till hål två eller inte klara av det helt enkelt, att jag kommer ge upp när jag väl ligger där och göra mig själv besviken.

Jag undrar när det ena alternativet ska väga över och jag hoppas att det är det första som gör det. Jag förstår ju att ju mer förberedd man är och lugn och fokuserad desto lättare blir förlossningen. Hur ska jag annars kunna förbereda mig mentalt inför detta?