Vinden blåser inte med mig och J alls sen det här året började. Det uppstår problem efter problem och när dessa är lösta så blir vi besvikna av ett eller annat. Mycket handlar om jobbet och det faktum att jag orkar inte. Eller rättare sagt min rygg orkar inte. Vi diskuterar hett och högt om huruvida jag ska låta honom försörja oss båda ett tag tills jag hittar ett annat jobb eller om jag ska bita i det sura äpplet och jobba kvar trots smärta och urusel lön ( orkar inte gå in på 2012 års löneförändring som tydligen har skett på jobbet )

Idag fick vi ännu en smäll i ansiktet. Hyresvärden som tidigare sagt att det var ok att vi valde kök och installerade samt betalade mestadelen av köket själva, ringde idag upp och sa att han inte ville spendera 40 000 på ett kök samt att han inte ville att det skulle vara från Ikea då -enligt honom- de inte hade samma standardmått som vanliga kök.
Så för tillfället har vi ett kök med fyra skåp varav två är under diskhon, ingen kyl och frys och inga utdragningsbara lådor för typ bestick. Vi har redan betslat två hyror men bor inte där. Jag känner mig helt maktlös.

Igår förresten så hade jag ännu en skit dag. Ryggen strålade och illamåendet var konstant hela dagen. Jag bad om ursäkt för mina tårar och att jag ofta är nedstämd nu för tiden. Men det enda J gör då är att krama mig, säga till mig att det kanske är dax för mig att sluta på jobbet, vila mig. Söka annat jobb och låta han ta hand om saker för ett tag istället för att jag alltid ska göra det. Sen fortsätter han med att säga att det är bara för ett litet litet litet tag till som de ledsna Linnea ögonen kommer vara där, att de snart kommer att bytas ut mot de gamla glada ögonen igen.. Jag beundrar hans tålamod med mig. Jag orkar ju inte ens med mig själv. Speciellt nu när allt annat går åt skogen också...

När vänder det?