3 födslar inom 2 dagar har det blivit nu! Två kända från Östersund och en okänd i form av Spiderchick som är en stor bloggare och sjukt rolig. Två av dessa fick för tidigt och en gick över tiden. Två fick pojkar och en fick flicka.

Jag undrar och undrar när vår bebis känner sig färdigbakad och redo för att möta världen utanför magen och få se sina föräldrar för första gången. Skulle jag ha gått i min mammas fotspår så där löjligt exakt så skulle jag ha fött i söndags. Skulle jag följt min syrra så skulle jag ha fött igår.

Jag ser med lite skräckblandad förtjusning fram emot förlossningen. Ju närmare det kommer desto mer orädd inför den blir jag. Vet inte varför. Tror jag vill ha det här över mer än rädslan gör att jag vill ha det kvar. Jag är också samtidigt nyfiken på hur det känns. Hur en värk känns från början och även när den gör som ondast. Kommer vattnet gå på mig eller börjar det med ryggont? Hur kommer jag bete mig? Tyst i min egen smärta eller vela ha mycket närhet och stöd i mitt skrikande? Jag vill veta hur ont det gör, och som alla säger att det gör. Ja på något vis vill jag bli den erfarenheten rikare i mitt liv.

Så för min del får baby Bab komma när den vill. Jag är nästan lite för ivrig för att vänta 25 dagar till.

( OBS detta kan ändra sig om två minuter, och jag känner att två månader till som gravid vore kanon, ja hjärnspöken och hormoner och allt det ni vet... )