Jag förstår helt klart att jag drabbades av det som i folkmun kallas The baby blues. Tre-dagars deppen efter att du fått barn...

 

Jag avslutade gårdagen med att känna mig som Travis, när jag hulkandes och snorandes låg med huvudet på Jays bröst och kunde inte sluta gråta. Sen gick jag och lade mig och faktiskt SOV tills Travis tyckte det var dags att vakna upp. Jag har varit uppe 3 gånger i natt - varav en längre gång mellan 03-04 när han var relativt pigg och inte ville sova. Men det gick bra!

 

Idag känner jag mig mycket mer fylld av energi och jag har borstat tänderna, klätt på mig vanliga kläder och tänker gå med min familj på affären senare ( och se om jag kan hitta vilken jävla BH som helst som är större och skönare än min vanliga - JA, NI HADE RÄTT! HAHA, Jag måste ha nått skönt för de här rattarna tar kål på mig! )

 

På tal om rattar ( IGEN ) När Travis gråtit inatt så har mina bröst läckt BIG TIME! Det är fortfarande en genomskinlig vätska men kanske ska det komma igång nåt? Jag försöker ge T bröstet och han suger tag ibland men inte för speciellt lång tid och jag vet inte om han får i sig något för han blir inte lugn och trött utan vi får ge honom flaskan också.

 

Ska prova pumpen idag igen och sen om det kommer ur något,

 

Overall så är idag en mycket bättre dag och jag mår bättre!

 

 

DAGENS ERKÄNNANDE: Jag har innan jag fick barn också alltid sagt att det är väl KLART ATT MAN HINNER FÅ SAKER GJORT! Bebis sover ju mestadelen av tiden.

 

Tillåt mig skratta! Hahhhahahaha! Jo Tjena. Det är tur att jag kan erkänna när jag har fel. Jag hinner inte ens borsta tänderna, än mindre äta. Och Jo. Bebis sover mycket, men det hinns ändå inte med....