I en säng av kiss och snor...

Jag har precis flyttat mig från sängen där jag legat in min sons kiss inatt ( han kissade en fin stråle precis under min kudde när blöjan skulle bytas inatt i sängen ) samtidigt som jag inte sovit mycket alls och gråtit som ett barn i två timmar och torkat snoret på lakanet.
 
Jag mår.. jag vet inte. Stygnen gör ont, jag kan inte ligga skönt, eller böja mig utan att det gör ont. Jag drabbas av kärleksanfall som gör att hjärtat brister när jag ser min son. Och andra sekunden så får jag panik och kan inte andas när jag känner att jag inte kommer klara av det här. Igår, idag och för resten av mitt liv. Hur gör man? Jag kan ingenting.
 
Jag är extremt trött då jag vaknar vi minsta udda andetag bebis tar. Men när morgonen kommer och J säger att jag kan stanna i sängen och han tar vår son ner så kan jag ändå inte sova. Då gråter jag och funderar en massa.
 
Inatt klockan 04 så bytte jag min första blöja, Och satte den rätt. Och jag bytte kläder på honom och tvättade honom ömt och noga och virade sedan in honom i en mjuk filt och lade honom mellan oss i sängen, placerade en hand på hans mage och fick honom att lugna ner sig.
 
Jag antar att det kan räknas som ett framsteg, en seger?
 
Men jag är så otroligt skör. Både fysikt och psykiskt och det räcker att man nuddar mig med en tändsticka och jag faller handlöst ut i ett ingenting som jag är extremt rädd för men som jag älskar till döds eftersom det där okända är mitt barn och han är så otroligt vacker. Hans gråt är som en fågelunges och berör mig inte, hans slutna ögon när han sover är det lenaste, lugnaste man kan tänka sig och hans små, små fingrar när dom greppar mitt finger gör att jag känner och vet att han behöver mig. Alltid.
 
Men så här känslig och så här mycket känslor har jag aldrig upplevt förut någon gång i livet.
Jag vill inte ha besök och jag vet att folk vill skypa, men jag orkar inte det än vänner. Jag skypar med er när vad än det är har lagt sig lite inuti mig.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Hormoner Lelle helt normalt...o snart går allt med lillknodden på rutin! KRAMMMM

2012-07-21 @ 13:56:17
URL: http://seniorkerstin.blogg.se
Postat av: mami

Grina på bara ,kroppen o knoppen säger att den ska göra det Love u
SNART SES VI......längtar ja..

2012-07-21 @ 15:38:52
Postat av: macknow

Du har verkligen en förmåga att skriva så man förstår precis vad du menar.. Du skriver jätte fint! Ni kommer att bli toppen föräldrar, känns som att det är mer mänskligt att tvivla lite på sig själv än att tro att det är en dans på rosor att ta hand om ettbarn :-) kram

2012-07-21 @ 18:15:43
Postat av: Sara Ångman

Åh men sötnos, jag vet precis vad du menar! Jag va så slut efter min förlossning att jag grät mer eller mindre hela tiden - för allt! Ta en stund i taget, tänk inte så mycket. Ät, sov, skratta, gråt, älska och var utschasad - jag kan lova att varenda tanke och känsla du har, delar du med alla nyblivna mammor som finns.
Haha, minns på BB när jag satt och grät i sängen och en sköterska kom in och frågade om det va tre dagar sedan jag fött. Ja, sa jag. Jaha, du har fått tredagarsdeppen, sa hon roat. Och jag grät ännu mera. ;)
Fortsätt att skriva, det är medicin för själen, och SJUKT skoj att läsa sen "när man kommit ut på andra sidan" för man glömmer verkligen hur risigt man själv mådde från början! :)

2012-07-21 @ 19:15:38
URL: http://mammasara.blogg.se
Postat av: Ida B

Usch :( Jag blir lite nervös och får ångest när jag läser, detta är ju vad jag har att vänta när som helst nu, men jag antar att det är nyttigt att höra också! Men det ska ju tydligen vara SJUUUUKT vanligt det här med baby-bluesen eller tredagarsdippen även kallad! Man får väl försöka ta sig förbi den första veckan helt enkelt, och lita på att det släpper sen! Men jag kan säga att jag är sjuuuuuukt lycklig över att Niklas får semester från och med imorgon och 5 veckor framåt, jag skulle tycka det var otroligt jobbigt om han bara skulle vara hemma de första 10 dagarna! Hur länge ska Jay vara hemma och hur funkar det där i England egentligen? Kram

2012-07-21 @ 23:47:01
Postat av: Linnea

Ida!: Få inte ångest och var inte nervös. Det är ju inte alls säkert att du blir som jag! Kom ihåg att jag är rädd för spädbarn och allt det där, medan du har ju sett framemot allt det här under hela tiden!

Jag är enormt avundsjuk på dig som får ha Niklas hemma så där länge, jag bävar för på torsdag är J tillbaka på jobb. 1 vecka hade han ledigt, ( det är egentligen två men pga vissa omständigheter så.. ja blev det bara en ) så från och med torsdag är jag själv med Travis om dagarna. Men det har jag vetat om länge så jag försöker förbereda mig så mkt jag kan på det. Dessutom har farmor lovat att hjälpa mig närhelst jag vill och det känns skönt. ( jag som sa att jag inte ville ha någon hjälp innan jag fick T, vill nu ha all hjälp jag kan få om någon erbjuder sig. Tips eller vadsomhelst! KRAM!

2012-07-22 @ 21:22:08
URL: http://babybabuk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0