Jag har inte varit en sådan som har sprungit och kissat hundra gånger per natt som gravid. Jag kan eventuellt gå upp och kissa vid 4-5 tiden nån natt då och då om jag druckit mycket kvällen innan, men annars så sover jag. Vissa nätter i djupare sömn och vissa nätter inte fullt så bra.

 

Inatt har jag både varit upp och kissat och mått dåligt. Jag har vaknat av att jag mått illa. Har inte mått illa sen i början av graviditeten och det var inte direkt en saknad känsla. Var vaken i ungefär en timme efter att J åkt på jobbet 05.15 men somnade sen om och vaknade vid halv tio, men har fortfarande en lätt illamående-känlsa. Dessutom har jag under natten vaknat för att jag är så otroligt törstig! Som om inte 2L vatten om dagen är nog så måste jag ha en flaska vid sängen också att halsa ur nu!

 

Jag har någonstans hört att det inte är bra att dricka för mycket vatten? Men hur mycket är för mycket? Något med graviditetsdiabetes också? Jag har inte orkat sätta mig in i fler komplikationer som kan komma med att man är gravid nu utan bara kör på och väntar. Jag skiter i det helt enkelt.

Och dricker vatten, och mår lite illa. Och är extremt trött hela tiden. Och kissar... ibland 5 minuter efter varandra. Och är dålig i magen. Ja där ar ni mig och hela min existens för tillfället.

 

Dagens tänk-er-det-här-i-huvudet-bild: Igår när halsbrännan tog ett stadigt grepp om min arma hals och bröstkorg så kände jag att trots detta måste jag ju inmundiga middag, men för att överhuvudtaget får ner två raggarballar med mos ( svensk korv, svenskt mos! HIMMEL! ) så var jag tvungen att hitta den bästa ställningen att stå i. Och den var, utan byxor, som ett vinkelmått över ena soffkanten ( rumpan mot vardagsrumsfönstret ) med korven i handen, kollandes på Men in Black. Bredbent. Lätt vaggandes i sidled. Det hade bara varit för J att kliva på där bak så kanske vi hade skyndat på utdrivningsprocessen av baby bab där och då. Men... det brände för mycket och jag hade ju svensk kokkorv i näven.