Att tryckas ner i båda skotskorna på en och samma dag.
Att man alltid ska behöva bli stressad över något! Trodde ju jag skulle få trivas nu och bara vänta in bebis i lugn och ro.
Men icke. Denna morgon var allt annat än rogivande när jag fick stå och ta emot mer skit från flickebarnet som vet allt om graviditet men som inte har barn själv, via facebook. Den där enda ölen är uppenbarligen livshotande då jag fått än mer kommentarer från främmande människor som tycker jag är en komplett idiot, som tycker synd om mitt barn som kommer få mig som mamma, att jag inte är välkommen tillbaka till Sverige eftersom jag har alkoholproblem och snedvridna åsikter samt att jag förmodligen kommer att vara den mamman som uppmuntrar mina barn till ex rökning i framtiden..
Sedan ringer J och säger att min chef har sagt att jag inte längre kan få min havandeskapspenning från mitt jobb utan måste gå till social service för att få ut pengarna. Varför? Jo tydligen så har jag bara jobbat i 25 veckor i sträck och det är 26 veckor som är gränsen för när min arbetsgivare anses vara den som ska betala ut min peng. EN VECKA! Kunde han inte sagt det då på en gång så hade jag jobbat en vecka till!
Nä allt handlar i slutet om pengar det vet jag.
Så nu har han skickat med ett formulär som jag ska fylla i och ta med till "typ som försäkringskassan" och så ska dom betala mig.
Men om dom säger nej då av någon anledning? Det är ju ingen världsnyhet att fördäkringskassoinstanser världen över inte är supersugna på att ge bort pengar till höger och vänster.
Och sen tillägger min chef att om dom inte betalar mig den summa han skulle ha gjort så kommer han betala mellanskillnaden upp till det. Hur lagligt låter det då? Antingen får man väl utbetalt av arbetsgivaren eller Försäkringskassan?
This story continues...