Dagens förlossningstanke
Dagens förlossningstanke:
Innan jag blev gravid så grät jag inte om jag såg en förlossning på tv utan tyckte mest synd om kvinnorna och skulle aldrig vela genomgå den smärtan.
NU däremot är det helt omöjligt att hålla tillbaka tårarna när jag ser en kvinna i stadie att föda barn, och när allt är över och barnet är ute!
Är det hormoner? Modersinstinkten? Jag har ju fortfarande inte gått igenom än själv men blir ändå så himla känslosam när jag ser en på tv.
Ni som inte har barn/inte är gravida, hur reagerar ni när ni ser en förlossning? Och ni som har gått igenom det och har barn, hur känner ni när ni ser en förlossning?
Jag fortsätter att kommentera, hahaha!
Jag har alltid varit såå fascinerad av förlossningar.
Innan jag fick barn kände jag bara: "fan det DÄR MÅSTE jag få uupleva" och kände ett jädrar anamma kring hela proceduren.
Båda ggr mina barn kommit upp på mitt bröst har jag inte gråtit, jag har knappt känt efter av lycka för att det bara varit såååå skötn att smärtan är över. Dock lipar jag som idiot när jag ser på förlossningar nu, helt okontrollerbart!
Sen när Hilding kom ut så blev jag så omåttligt lycklig, grät och slängde mig i Patriks armar och sen kramade sönder syrran, hahaha. Sååå stolt över henne, över dom och förälskad i det lilla knytet som kom ut! :D
Jag fortsätter att kommentera, hahaha!
Jag har alltid varit såå fascinerad av förlossningar.
Innan jag fick barn kände jag bara: "fan det DÄR MÅSTE jag få uupleva" och kände ett jädrar anamma kring hela proceduren.
Båda ggr mina barn kommit upp på mitt bröst har jag inte gråtit, jag har knappt känt efter av lycka för att det bara varit såååå skötn att smärtan är över. Dock lipar jag som idiot när jag ser på förlossningar nu, helt okontrollerbart!
Sen när Hilding kom ut så blev jag så omåttligt lycklig, grät och slängde mig i Patriks armar och sen kramade sönder syrran, hahaha. Sååå stolt över henne, över dom och förälskad i det lilla knytet som kom ut! :D
Men snacka om att upprepa sig, fattar inte varför det blir dubbla??
Det var så kul i går när jag var hos syrran(som mådde PYTON) vi kollade på din blogg och då helt plötsligt så är hon tårfylld och läser om brunis kvällen.. å jag bara - va ere?????
Cissi - men så fint.
Åså vare inge mer med det ungefär =) hahaha
e hon så blödig nu hur ska hon då va sen hahahaha
Så jag förstår hur du må vara nu i din vecka =) haha pusssss
Sandra: Jag älskar när du kommenterar så skit i om det blir dubbla! :) nä men jag tycker du alltid säger något vettigt eller bara delar med dig av dina erfarenheter och tankar och det hjälper mig mycket. Jag får kanske anställa dig som min baby whisperer när baby bab är ute, haha!
Ca: Åh gulliga Cicci! ( Det måste ha varit den enda som har benämnt det inlägget om Brunis som "fint" dock, med tanke på stormningen efteråt, haha ) Hälsa Cicci att jag lider med henne, det där illamåendet är så himla jobbigt att ha och man tror att det aldrig går över, men der gör det ( förhoppningsvis ) det enda tips jag har som funkade för mig om man åker bil och det liksom sköljer över en är att blunda. Då dämpas det lite, alternativt bara köra själv.
Hälsa också Cicci att jag vill höra mer om hennes 6 kommande månader! :)
Jag kände nog ingenting innan jag själv fick barn, kring förlossningar. Dock efteråt har jag blivit mer känslosam. Ser jag någon föda så vill jag också. Även om jag inte vill bli gravid igen... Ja, typ så!
Jag älskar förlossningar! vill vara med på alla och kan föda 30009954 ungar om det vore så! Har hög smärt gräns!
Innan barn blev jag rörd och tyckte det var fint. Efter barn får jag panik, mutar och korsar benen. Men så kommer till slut lilla bebis och då kommer tårarna. Att få sin lilla vän upplagd på bröstet för första gången är magiskt! :)
Det ska jag lelle å hon ska läsa din så hon följer en människas erfarenhet oxå =) hon är ingen blogg läsar människa =)pussp puss
