På nyheterna för några dafar sedan var det ett inslag om ett tvåårig flicka här i England, som föll från en loftgång som vid ett visst ställe saknade räcke, fyra våningar upp, och dog av fallet.

 

Det fick mig att tänka på den här rädslan som jag förmodar kommer med att få ett barn. Hur ska man kunna skydda barnet från allt hemskt i världen och från alla små saker som kan bli livsfarliga på ett ögonblick?

 

Det kan ju inte vara hälsosamt att vara en svans efter barnet i hela dess uppväxt men hur sätter man gränser till sig själv om hur överbeskyddande man ska vara? Går man omkring och är rädd och orolig 24 timmar om dygnet efter att man bllivit förälder? Flickan borde eventuellt inte ha lekt där uppe men å andra sidan, varför inte? Glasräcket som BORDE ha varit där var tillräckligt högt för att inte barn skulle kunna klättra över det. Så vad gör det om ett barn springer i en loftgång i väntan på föräldern?

 

Sen att byggföretaget påstod att de några dagar innan hade kollat så att räcket var där ger mig avsmak. Hur kan de säga så? Och vadå? Räcket bara "försvann" två dagar senare? Utan minsta tecken på glassplitter nedanför på backen eller någonting? Nä det tror jag inte på. Jag tror de glömde bort, eller sket i det för att det var på ett litet hörn.

 

Och på grund av detta så har en familj nu mist sin tvååriga dotter..... fruktansvärt tragiskt.