Förlossningsbrev brainstorm...
Jag har börjat tänka lite mer ingående på förlossningen. På hur jag vill ha den, hur den ska vara. Smärtlindring eller inte osv. Så jag har börjat skriva på ett förlossningsbrev. Detta var inte något jag hade tänkt att göra eftersom jag inte vet vad jag har att förvänta mig så är det svårt att önska något. MEN. Jag kommer föda under regi av engelska barnmorskor och engelskt sjukhus vilket gör det hela unset mer komplicerat. Termer och sjukhusspråk på engelska samtidigt som man har oerhört ont går eventuellt inte ihop och då vill jag iallafall att dom har läst mitt brev. Det kan ju kanske vara så att det är jag själv som inte kan få fram att kommunicera på engelska till dom och då är ju cirkeln bruten där också.
Jag tänkte lägga ut mitt hela förlossningsbrev här när det är klart, efter att jag och J har diskuterat och gått igenom det tillsammans. Han är lika mkt delaktig i det här som jag. Men tills dess här är några punkter jag redan har bestämt mig för...
Jag är helt på det klara att jag vill föda mitt barn på naturlig väg, inget kejsarsnitt om det inte är ett måste. Och bara det är en stjärna på himlen för mig, då jag innan jag blev gravid och under hela min uppväxt alltid sagt att jag vill om jag någon gång skulle få barn ha ett kejsarsnitt gjort.
Några andra punkter jag "bestämt" mig för:
* Jag vill bara ha J där, jag vill inte ha hans familj eller någon annan väntandes utanför under tiden heller. Det hade varit samma sak om jag fött i Sverige. Jag tror att jag kommer vela vara ifred ganska mycket och själv under värkarbete och så. Med undantag för J.
* I och med ovanstående punkt vill jag ( tror jag ) även ta mig in till sjukhuset själv när det är dags. Med taxi med andra ord. Där jag då på ett annat vis också blir "själv".
* Jag vill endast ha J uppe vid mitt ansikte och inte "där nere". Jag ser ingen fördel alls med att pappan ska behöva se allt "snusk". Jag vill ju ha ett upphetsande sexliv efter också.
* Jag vill ha smärtlindring. Både gas och epidural. Jag ser inget positivt med att behöva stå ut med mer smärta än nödvändigt. Dessutom finns det epidural nu som inte gör bebis dåsig och som inte behöver göra mig konstant sängliggande.
* Om det finns möjlighet så tror jag att jag vill prova att se hur det känns att föda i en pool. På sjukhusen här så finns det pool i vissa rum och får man ett av de rummen så får man använda den om man vill. Jag har mestadels hört och läst bara bra åsikter om detta, så bikinin packas ner.
* Jag kommer antingen vela ha min absoluta favoritmusik eller helt tyst omkring mig. Där är det svårt att säga än men jag kommer att förbereda en spellista utifall.
Vi hade till och med besöksförbud hela den första månaden. Ingen, varken familj eller vänner, fick närma sig huset först efter 4 veckor. Det är skönt att lära känna varandra innan uppvisningen ska börja. Men vi åkte in på stan och träffade kompisar och så efter några dagar!
Åh vad spännande. Jag hade ett brev jag med, och det var många saker som jag är så glad att jag skrev ner.
Jag syrran och hennes P hade lite riktlinjer vi med inför deras förlossning som jag var med på. Men det vi hade som första punkt var att "ingen kan veta vad som händer eller hur vi (hon som föder) reagerar och därför tar vi som det kommer"
T ex så var det förbjudet för oss att titta där nere, men i slutet när vi bara vill ha ut honom så stod vi där allihopa. I en sån sits så är liksom allt vad underliv, bröst och egna intigritet helt puts veck och ingen av oss tänker att det var där vi kikade osv... man blir som avstängd, hahaha.
Det är helt galet att när man föder inser och i efterhand märker att allt omkring en är en enda suddig bild och man går så in i sig själv och det enda man vill är att HA UT BARNET - mot alla odds och kosta vad det kostar vill. Skit samma om kungen skulle stå där nere, det är så lite viktigt där och då (fast nu pratar jag ur min tanke och uppelvelse :)
