Jag längtar efter vår bebis
Idag har jag tänkt och känt efter och blivit förvånad över mig själv. Idag har jag längtat efter vår bebis. För första gången på riktigt så har jag känt att jag vill att graviditeten ska vara över, men bara för att jag då får se vem det är som ställt hela mitt liv på kant över 9 månader. Vem det är jag och J har skapat och som vi ska vårda, uppfostra och älska.
Jag må ha haft en relativt enkel graviditet, rent fysiskt. Jag har inte gått upp mycket i vikt och jag har inte haft några komplikationer förrän nu på slutet, vilka alla är helt naturliga, men den här graviditeten har varit en berg och dalbana mentalt och jag har haft det ganska så jobbigt bitvis.
Jag har haft tankar om att jag ångrat mig, att det här inte är något som passar mig. Att jag inte har tålamod nog att vara förälder. Att mitt ego ska väga över och göra att ansvarstagandet som kommer med att bli förälder brister.
Jag har varit rädd och sen livrädd inför att genomgå en förlossning. Jag har tänkt en massa negativa tankar om hur min så underbara relation med J kommer att splittras för att spädbarnstiden är påfrestande. Eller att jag inte ska ta mig till mitt eget barn och älska det och hur omgivningen kommer se på mig då. Ja, jag har tänkt på hur andra kommer döma mig och se på mig trots att ingen har med det att göra. Och alla dessa negativa tankar har jag samlat inom mig eftersom jag inte haft några av mina bästa vänner eller familj här att dela dessa med öga mot öga.
Men den senaste veckan, och idag så känner jag inget av det där. Jag är självklart fortfarande realistisk och förstår att det kommer bli svåra stunder, men de stunderna kommer ju också stå i kontrast till de fina stunderna. Och det är väl det som gör att man klarar det?
Jag säger inte att jag har varit deprimerad, men det har varit en svår resa och jag har delat med mig av allt det med er kända och okända läsare just för att jag är ärlig och vill inte hymla med något, och för att visa för andra icke-gravida att klyschan om graviditeten som något strålande som bara luktar rosor inte alla gånger stämmer.
Kommentarer
Postat av: Ida B
Word!!!!!!!!!!
Postat av: Ca
Otroligt fint skrivet gumman. Det är ju detta som du nu känner som vi alla runt om dig ser att du är. En förälder som klarar alla uppgifter du kommer att möta och att du gör det sen med bravur. knäpper dom som trodde annat på näsan. Du e så fin gumman och era tokigheter som du och J håller på med (tex tokiga kort) e underbart för att det är just ni. Älskar er och vill se bebe NU <3<3 Puss
Postat av: Åsa
Jag längtar mest ;)
Trackback