Det som kommer bli den största skillnaden mellan mig och andra mammor och där jag inte kommer kunna fråga om råd och annat är att jag kommer få en tvåspråkig familj. Det här har jag såklart tänkt på sen den dagen jag fick två streck på stickan, men det har åter kommit upp i mina tankar nu när det börjar närma sig BF.

Jag är väldigt väldigt glad över det här. Det kan ju inte finnas någon bättre gåva än att få ha två modersmål direkt från starten av ens liv! Jag har försökt leta efter bra böcker att beställa som tar upp det här ämnet men de flesta handlar om invandrare och dess språkutveckling eller finsk-svenska som språk, så jag läser artiklar och forskningsresultat på internet om det istället. Hittade en mycket bra och lärorik artikel på Vi Föräldrars hemsida.

Jag har där lärt mig att bebisen redan i magen lär sig att skilja på två olika språk med hur ord formas, låter och vilken ton språket och rösten har. Jag har till exempel en mörkare och högre röst när jag pratar på svenska än när jag pratar på engelska. ( Igår pratade jag för ovanlighetens skull med bebis i magen på svenska och så fort jag började göra det och strök magen så började baby bab röra sig jättemycket! Helt klart ett tecken på att den lille där inne verkligen hör och lyssnar på mig. Det var faktiskt en fin stund som gjorde mig glad och jag längtade lite efter att få se vem det är där inne som redan "känner" mig, min lukt, min röst och behöver mig )

Jag har också lärt mig att barn som har två språk naturligt i sin vardag får ett bättre minne och har lättare att i framtiden lära sig ytterligare ett språk. Hjärnan bygger upp mer kapacitet och barnet får ett stort socialt försprång.

Det kommer troligen bli så att engelskan talas något mer än svenskan, eller iallafall som bebis kommer höra något mer eftersom jag och J inte pratar svenska med varandra. Sen är det också det språk den kommer höra i sin omgivning så länge som vi väljer att bo i England. Mer för att inte tappa svenskan då så uppmuntras föräldrarna att läsa böcker på det mindre dominerande språket för barnet, spela spel på det språket, tvprogram, prata ofta med släktingar som har det modersmålet och att åka till det landet på semester där barnet kan interaktera mer med det språket som är underlägset.

Ju tidigare man börjar desto bättre, så så fort vi är 3 i den här familljen så kommer språket utökas från ett till två. Och jag tror dessutom att ju mer jag pratar svenska desto mer kommer J också lära sig. Han har ett väldigt bra minne och stort intresse för språk. Ser han statusar på facebook från hans svenska vänner så förstår han i princip vad det står, eller iallafall sammantaget vad det handlar om. Och det är inget jag har "lärt" honom, det är något han har snappat upp när han har hört mig prata svenska och efter vår tid i Norge och på vår backpackerresa när han var den enda engelsktalande personen medan vi var 5 svenskar. Flyttar vi någongång till Sverige kommer J förstå svenska perfekt väldigt snabbt. Det är lite svårare att tala det. Svenska ÄR ett otroligt svårt språk att lära sig tala med tre extra bokstäver och ord som ibland har mer än två olika betydelser vilket J tycker är mycket förvirrande ibland.

( Senast var det ordet straff som kom på tal. Jag förklarade att det både kan vara en fotbollsterm eller något som man blir dömd till i en domstol. Jag har upptäckt så många flertydiga ord sen jag träffat J och på så vis insett att svenska är väldigt väldigt svårt att lära sig. )

Det ska bli kul att se hur denna tvåspråkighet utvecklar sig. Både hos vårt kommande barn och hos min sambo. Det kan bara leda till något bättre!