Gud hjälpe mitt barn
På After worken i fredags så drack jag en starköl till maten. En Eriksberg, 0,5 L. Och jag hymlade inte om det heller utan beställde den högt och tydligt av min vän och bartender Martin.
Jag drack den tillsammans med brunis klassiska oxfilétoast och den var himlans god i kvällssolen. Funderade ett tag på om jag skulle känna av något, då jag endast druckit ett glas rött på nyårsafton men utöver det ingen alkohol sen den 7 dec. Men det var som att dricka en lättöl.
På natten sen drömde jag mardrömmar om att baby Bab fick hjärnskador pga av alkoholen i den där endaste ölen som jag druckit och jag fick sjukaste ångesten. Vaknade vid sjusnåret och googlade sönder internet efter trådar om alkohol under graviditet.
Åsikterna på forumet haglade. Det var bitska arga kommentarer om noll tolerans och hur hemsk man var som människa om man sjönk så lågt att unna sig själv något som man gillar när det uppenbarligen skadar barnet.
Andra tryckte på att i andra delar av europa är direktiven annorlunda. Att i Frankrike uppmanas gravida att dricka ett glas vin till maten.
Jag personligen tror inte det skadar att dricka 1 öl på 9 månader. Speciellt inte i sista trimestern när det mesta är utvecklat och mest bara ska bli större och tjockare.
Men mitt dåliga samvete kom över mig ändå på grund utav alla skräckhistorier man hört och läst och om hur dålig blivande mamma man är och hur oansvarig man är osv osv i all oändlighet.
Så ja jag vet inte jag då. Jag passar tydligen inte in i den allmänna mamma-mallen. Gud hjälpe mitt barn som kommer få mig som mor.
Jag är ju varken mamma eller blivande mamma men har ändå tankar och funderingar kring det. Och jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv. Dock ska man vara försiktig och ta hänsyn till de råd man får som blivande mamma. men känns det okej att ta en öl, för att du vill det så är det okej. Bara man gör det för rätt anledning. Dock kanske det inte är värt att dricka en öl om du får mardrömmar och känner ångest. Frågan är väl vad som väger upp det andra. Jag hade velat känna mig bra, inte bra utifrån vad andra tycker eller vad som är "rätt" utan för mig själv. Det är ju ändå du som person som ska må bra! Det är det allra viktigaste! :)
Ja här finns det säkert massor av åsikter hit och dit...
Min personliga åsikt har alltid varit total noll tolerans, jag har själv känt att om jag ska vara gravid i 9 månader så måste jag kunna hålla mig från både alkohol och tobak (nu är jag varken rökare eller snusare så det var inte så svårt :)
Jag själv älskar ju vin och kan mer än gärna njuta helt galet av en kall öl och dessa utan att måsta nå berusning. Men som gravid har jag aldrig känt att jag, ens om det handlar om en öl, vill riskera att något händer mitt barn då jag tycker att som gravid så kommer barnet i princip före alla ens egna behov. Då har jag kunnat njuta av en kall helt alkoholfri öl eftersom det är smaken och stämningen och inte berusningen jag vill åt då.
Men för att avsluta min mening kring detta så tror jag inte att ditt barn får nån hjärnskada av en 0,5 liter starköl. Finns ju dom som dricker på som tusan utan att veta att de är gravida och det har gått bra.
Kram
Ähh...En pils och du är ju faktiskt på det klara med att man inte ska supa sig full. Man får Tacka gudarna att man inte är som dom där unga mammorna i Danmark som super och röker hela graviditeterna och ändå lyckas klämma fram (typ) friska ungar. Kul och få se dig en snabbing btw =) Kram kram
Jag tog en snus dagen efter att jag fått reda på att jag var gravid, mest för att nikotinsuget då var väldigt jobbigt och för att det var väldigt rörigt och förvirrat i huvudet. Sedan dess har jag inte druckit en droppe alkohol eller snusat/rökt. Det har gått bra men jag längtar dock väldigt mycket efter att få snusa och dricka igen. Jag tror väl egentligen inte heller att barnet tar någon skada direkt av att ta en snus, röka en cigg eller ta en öl. Men jag själv har väldigt lätt för att få ångest och må psykiskt dåligt så jag tror inte mitt psyke skulle kunna hantera skuldkänslorna över att ha "syndat". Man gör väl det som känns rätt för en själv :)
Modigt!
Jag hade inte på grund av vidrig ångest och skuldkänslor kunna dricka en öl. Saknade aldrig alkohol under någon av graviditeterna, så det var inga problem alls.
Det blir ingen mer alkohol för min del nu. Jag har heller aldrig saknar det speciellt mycket nu när jag varit gravid, jag ville bara mest ha en för att ha en kan man säga. Jag tror fortfarande att allting är bra där inne men som ni säger så kom skuldkänslorna efter drömmen jag hade och det är inte värt det. Häftigt ändå hur kroppen automatiskt ställer om sig när man blir gravid och gör att det som är "farligt" är också något kroppen själv inte vill ha längre såsom den/vi ville innan. Tänker på nikotin och alkohol. Jag var dock ytterst försiktig med min öl och drack den lååångsamt lååångsamt under två timmars tid så kolsyran nästan försvann och även tillsammans med mat så jag hade nog det tänkte i bakhuvudet ända från början..
