Jag vill ha något att se fram emot
Jag vill ha något att se fram emot.. och uttryckte detta på allas vårt favorit sociala nätverk Facebook igår.
Jag fick såklart ett par väntade kommentarer om att jag har ju det största någonsin att se fram emot redan!
Men det duger inte. Punkt. Det är för lång tid dit och hade jag längtat varje dag efter den 7 augusti så hade jag svimmat. Vem orkar längta varje dag i 9 månader efter något?! Nej graviditeten och bebis kommer i sinom tid, när det är dags för det men jag vill längta och se fram emot något annat. Att något händer, att jag får göra något kul, uppleva något, åka bort!
Det här är det absolut tristaste med att vara på tjocken. Jag är socialt handikappad och saknar mitt gamla liv där fredagar var after work i Sverige med vänner och skratt och pubcrawls i England med skönsjungande irländska trubadurer och pints för 25 spänn.
För det är sanningen vänner. Allt blir lite roligare om man får dricka alkohol. Hur kul är det att vagga runt med en stor mage i vädret varenda helg och låtsas glittra och vara lyckligast i världen för att man ska bli mamma? Finns hundra roligare saker jag kan komma på att göra.
Hej hopp Pluttan,som vi sa igår så skulle du kommit hem en sväng till innan du ska kläcka,du skulle behöva det,men du skulle oxå behöva att nån av dina gosiga vänner kommer över o hälsar på dej DU behöver det lika mkt.
Lätt att känna sig ensam när man bara har Mr J så att säga.
Inga andra vänner typ då blir man ensamast ...
Hoppas nån av dina vänner kan komma över några dar SNART.
Puss Love u
WORD!
Åh jag känner igen mig så väl. När jag vart gravid med Jenna var jag 26 år, alla mina vänner levde just AW livet, fest om helgerna och manjana manjana... Ingen annan omkring mig hade familj och jag saknade mitt liv så det värkte...
Jag längtade sjuuukt efter bebisen men ville såklart ha något annat att se framemot så att vi kunde njuta lite extra innan vi var tre.
Men just partajandet saknade jag och gjorde att jag kände mig sååå utanför.
Men sen när vi väl var en familj, när vi skulle ha Isan och många omkring oss skaffat barn så var alkohol inte roligt längre på samma sätt. Visst är det svinskoj att parta till osv men det fanns annat att lägga fokus på och helt plötsligt var det stunder med barnen och familjen som var det bästa! ;)
Men be dina vänner komma över och cheer you up!
Jaaa jag vill att alla ska komma över eller så vill jag hem en gång innan det är dags! Kanske ska starta en insamling för mig: Låt den gravida flickan flyga hem till Sverige! Sätt in valfritt belopp på postgiro..... E ni på! ;)
Ja gud vad jobbigt det där var! Jag försökte följa med ut och sitta med en lättöl flera gånger, men efter 10 min satt jag mest bara och sov och ville hem igen. Var helt slut.
Men sedan släppte det! Billie var väl 2 veckor första gången jag "gick ut som mig själv igen" och det var så förbannat härligt, trots att vi faktiskt inte ens kom längre än till massa öl på ballen!
Sedan kom det en period när man ville "ta igen allt man missat" men det lägger sig ju också efter en stund. Så länge som jag kan ha några dagar i månaden med mina vänner och några vinare så klarar jag mig igenom vardagstråket.
