Jaha självklart! Nu har jag lämnat Östersund och snart Sverige bakom mig och då tycket tydligen baby Bab att det är dags att vakna upp ur sin en veckas dvala som h*n har haft.

Det rörde sig hej vilt på flyget till Arlanda och nu i stolen vid gaten till London så tror jag att jag håller på att sparkas ur stolen!

På flyget ner fick jag plötsligt en huggande väldigt obehaglig smärta alldeles ovanför ögonbrynet när vi skulle gå ner för landning och under en kort stund blev jag lite rädd. Hoppas hoppas hoppas inte den där öronsmärtan kommer tillbaka nu vid nästa landning! Jag har ju självklart blivit lite snorig under Sverige vistelsen som alltid.

Så vi säger hej då nu jag och den mystiska lilla varelsen i magen. Nästa gång vi ses så vet vi alla hur h*n ser ut för då är bebis ute!