Det spårar ur!

Vaknade tvärt upp klockan halv sex efter en förlossningsdröm igen. 

Jag födde själv i ett rum, det var ingen som hann dit. Det gick bra och det blev en kille. Han vägde exakt 3000 gram och hette Dennis. När jag sedan somnat om och fortsatte drömma så var jag tillbaka i graviditeten och hade ett samtal med min syster om pengar och om hur förlossningar är. Jag lackade ur totalt på henne och dunkade hennes huvud i golvet flera, flera gånger trots att hon grät och bara ville ge mig råd. Hon sa flera gånger att genomgå en förlossning är något av det finaste man kan vara med om, och varje gång jag hörde det så slog jag henne ännu hårdare i golvet. Jag var skitförbannad och kunde inte sluta. Känner mig jätteskyldig gentemot lillasyster idag.

Drömmarna börjar verkligen spåra ur, igår så hade jag för första gången sen jag blev gravid en dröm där jag inte var gravid. Dock var jag och J:s bror Kaine döda och skulle göra allt för att få J och hans mamma att sakna oss så mycket som det bara gick. Bevisa sin kärlek till oss efter att vi gått bort. De grät och vi iscensatte hemska scenarion med blodiga kohuvuden och annat för att skrämma dom. 

Ja ni hör ju.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0