Jag tänkte jag skulle testa. Röra på mig. Lufta mina vingar lite. Så jag hängde på svärmor och svägerska ut på deras shoppingdag.

Det tog ca 1 timme sen började det värka i bäckenet. 1 timme senare började ryggen också sura ur. Det hjälpte inte att vi gick långsamt, satt oss och fika på café eller trots att vi åkte bil mellan Blaby, Wigston och hem.

Nu, 4 timmar senare är jag helt färdig. Mina ben är slutkörda, ryggen ömmar och bäckenet värker. När jag skulle kliva i bilen sista gången kom jag knappt in, så stel var jag.

Vi pratade såklart lite bebis och varken Maria eller Lindsey tror att jag kommer gå tiden ut och när vi träffade Ruth ( vän till Maria ) så fick hon gissa när den skulle komma och hon sa att bara genom att titta på mig: att om 5 veckor smäller det. Hon tyckte magen såg lite låg ut och hon har alltid haft rätt när hon gissat. Senast gissade hon att hennes vän skulle få på julafton trots att det på just julafton skulle vara 8 veckor kvar... På julafton kom bebisen precis som Ruth sagt.
Packa väskan var det sista Ruth ropade åt mig på väg ut ur butiken....

Och jag har någon sorts oförklarlig känsla. Att det inte är långt kvar. Det kan vara två veckor eller sex, men något inom mig säger: Det blir inte den 7 augusti. Baby Bab kommer innan....