Männens mentala förberedelser
Jag tror J börjar förbereda sig lite för ankomst av bebis. På sitt eget vis...
Han kan bli lite irriterad på mig om jag anstränger mig och kroppen mycket. Typ rensar bakgården från ogräs och skräp eller om jag bär hem tunga kassar från affären. Då kan jag få lite skäll som egentligen bara är oro och omtänksamhet uttryckt i en annan form.
Sen så fort jag utbrister i exempelvis en ischiassmärta eller gnäller lite över fogarna så frågar han: "you're not having it are you babe?".
Haha, om DET vore den enda smärta man var tvungen att utstå så lets föda barn direkt!
Han lyssnar uppmärksamt på alla möjliga "signaler" jag kan tänkas sända ut och är ett proffs på att höra vart jag har värk för stunden. Om det är bäcken, ischias eller halsbränna. Han vet direkt.
Han vill hem snabbt efter jobbet för att se till att jag mår bra. Jag behöver aldrig laga middag trots att jag inte gjort något på hela dagen och mer än gärna gör något. Han pratar mer med bebis än mig och säger åt den att vända på sig nu så inte det ska behöva göra mera ont än nödvändigt för "the mum".
Han längtar men är ändå spänd och tycker att "shit" 7 veckor! Det är ju i princip på måndag typ.
Jaa, kommer det gå rasande fort nu eller sjukligt långsamt med min sjukligt långsamma kropp? Jag kan inte ens säga vad jag föredrar.
Hur betedde sig era dads-to-be när kläckningsdatumet kröp allt närmare? Lugna som filbunkar eller stressade som myror?
Awww! JAY!
Ja du Ketil var nog lugn.
Med Jenna blev jag uppassad och han gjorde allt för att jag skulle ha det bra, för då hade jag sammandragningar från v 32 och fram till att hon kom.
Med Isan mådde jag så bra + ett barn att ta hand som sen förut att allt bara flöt på som vanligt. Jag hade inte behovet av att bli omhändertagen och han inte samma tid eftersom han fick kanske ta lite mer med Jenna då.
Däremot när det BLEV dags så var han mer skraj än jag, båda ggr. Jag var lugn medan han ville in NU innan ungen kom ut. Jag som låg med smärtor gick ju in i mig själv medan han irrade runt och var orolig innan bebisen var ute.
Men den känslan kan jag förstå, nu när syrran ringde mig och jag skulle komma in så ruuuusade jag iväg i skräck om att missa allt... yeh right, det blev 15 timmar innan han var ute, hahaha!
Du har en grym kille som tar hand om dig fantastiskt låter det som!
