Alltså det här med namn..
Det blir svårare ju närmare vi kommer slutet av denna graviditet.

Jag som gillade namnet Noah skarpt i början har liksom tappat feelingen för det medan J börjar gilla det mer och mer. Charlie vill jag mer ha om det blir en tjej...

Det är tre namn som är aktuella för om det skulle bli en tjej. Alla är engelska men lätta att försvenska.

Charlie
Billie
Elise

Dom tre har liksom funnits där sen dag ett och står sig fortfarande.

På killfronten då? Jag har börjat gilla Jays favvonamn mer och mer. Travis. Jag måste smaka på det lite mer bara. I övrigt står det helt still på killnamn!

Ge mig lite förslag! Men det måste vara namn som är lätta att säga på engelska om det är svenska. Tvärtom är det inte så noga. Svenskar är så duktiga på engelska ändå.

Vad skulle en liten Linnea & Jay pojke heta?

Vi var ju på bio igår; jag, Jay, Mitch och baby bab. För nog var den krabaten vaken alltid! Vi såg The Avengers och varje gång ljudet var extremt högt ( vilket var typ hela tiden eftersom det är en action film ) så sparkade bebis hårt i magen. Ett tag fick jag byta till nån halvliggandesittande ställning för att försöka få honom/henne att sluta för det var så obehagligt.

Vi var också nära att ta fram "gravid-kortet" ur skjortärmen när vi såg kön för filmen. ( de har inte numrerade säten här så först i kön får bäst plats ) Säga att jag var tvungen att gå på toaletten för mitt tillstånd och sen smita in i salongen och ta platser. ( toaletterna är efter biljettkontrollen ) men det löste sig ändå.

Det här är första gången sen i början på november jag är ute på kvällstid och inne i stan. Första gången på 6 månader! Fan det var nästan lite pirrigt och spännande att se halvonyktra personer gå skrattandes nedför gatorna. Och när Mitch frågade om vi skulle gå och ta en öl efter filmen var slut blev jag som ett barn på julafton! Men J ville inte så vi åkte hem ändå... Där jag somnade i soffan ca 14 min efter jag satt mig där. Bless me!

Det tar på en gravid kvinna att vara ute på äventyr på helgen!

Största krocken jag och J kommer att ha med att starta en familj är kulturkrocken vi nu och då slås av och där vi verkligen märker att vi inte kommer från samma land. Vi har blivit uppfostrade i två olika kulturer där värderingar är olika. Där vi stöter på olika saker som vi tycker helt olika om just för att vi blivit upplärda, uppväxta med att det sättet är normalt och rätt.

Jag hoppas vi ska kunna skapa ett mitt emellan, något som är oss och som vi trivs med. Ett svengelskt sätt.

Ett exempel är efter mamma-ledigheten. Jag vet inte hur länge man är ledig i Sverige men här får man 40 veckor med betalt. Sen är det tillbaka till jobb. Många börjar jobba mycket tidigare och lämnar då barnet till mor/far föräldrarna. Det tycker J är helt ok men inte jag. Jag vill inte att min 6-månaders bebis ( om jag slutar jobba i maj ) ska vara hos farmor varje dag hela dagarna. Ska jag bara få träffa mitt barn på kvällar och under nätter när den inte sover när den är så liten? Det råder stora delade meningar om detta mellan oss. Och vi har ännu inte kommit fram till någon sorts kompromiss.

Ett annat exempel är äta vid ett matbord eller inte. Jag är stenhård på den biten. Jag vägrar när mitt barn kommer upp i den åldern att äta i soffan framför teven. Nu är situationen dock som sådan att vi inte har plats i köket för ett matbord och endast ett liiiitet bord i vardagsrummet vilket kommer göra vardagsrummet lite trångt. Men det får så vara! Jag och J äter i soffan framför tv men det är för att det är det enda bord vi har just nu. J tycker inte det spelar så stor roll var man äter så det slaget kommer jag vinna. Vi ska äta tillsammans vid ett matbord och så är det! Och middagarna kommer inte bara bestå av "chips, gravy & peas"!

Men det ska bli intressant att se hur denna uppfostran kommer utvecklas och det kommer nog bli en liten större utmaning än om det varit en helsvensk unge. Spännande!

Testar mamma-jeans för första gången då jag tycker det blir lite enformigt med bara tights och leggings hela tiden plus att jag saknar att ha på mig riktiga blå jeans.

Blev glatt överraskad hur sköna de var och hur "ogravidiga" de ser ut när man är fullt klädd. Dressade upp mig med ett svart linne och en transparant topp från TopShop som pristaggen fortfarande satt kvar på.

Så var man redo för lördagen då som blir veckohandling och senare bio med sambon och Mitch. Vi skulle bowla också med några öl men alla banor var bokade hela kvällen! Surt!

Jag har laddat ner "Hannah och Amandas" poscasts och började lyssna på dessa igår på jobbet. Hannah Widell- ni vet den första svenska mulliga modellen och som har haft en egen talkshow och hennes syrra Amanda som är gift med Alex Schulman.

Första ämnet som togs upp i det avsnittet jag lyssnade på handlade om graviditet då Amanda är gravid igen. Det diskuterades om att man borde få vara ledig den första månaden också istället för bara den sista eftersom hormoner och känslor flödar som attan just då. Hur hetsigt det har blivit med hur kroppen "ska" se ut under graviditeten och självklart hur en förlossning är och det som väntar i slutet av all smärta.

Det gav mig mer frukt på den vågskålen som har positiva tankar kring förlossningen på sig.

Jag rekommenderar er alla att lyssna på deras podcast. De tar upp intressanta ämnen och är varma och roliga i sina diskussioner. Avsnittet med kroppsideal var också bra! Ladda hem gratis på ITunes!

Mitt och Jays samtalsämne i sängen igår mellan baby babs vilda sparkar var huruvida det verkligen är möjligt att foster/bebisar i magen kan drömma?

Kan man drömma om man inte vet något? Vi vuxna drömmer ju saker vi har sett, upplevt, hört, läst osv. Men om man inte har ett språk, inte vet hur världen ser ut, inte kan se hur kan man då drömma? Forskare har ju sagt att barn i magen visst drömmer men hur fungerar det då?

Jays förslag var att de drömmer om ljud för det är det mest påtagliga omkring dem hela tiden. Och där fastnade vi utan fler alternativ..

Hur känns det rent kroppsligt att vara gravid?

Ja jag som aldrig har varit större än vad jag är nu tycker det är jobbigt med en tung mage i vägen för de simplaste ting såsom att ta på sig stövlarna på jobbet eller att resa sig från liggande i soffan.

Men hur tycker jag att det känns fysiskt liksom? Jo det känns som när du ätit allt på hela fondue-bordet eller tryckt varenda liten smula av en extrastor pizza med dessert efter. När du är så där supermätt så att det känns som magen ska spricka och du öppnar upp gylfen och pöser ner i halvsitt-liggande läge och bara låter den välla ut och den är alldeles hård och fylld... Så känns det att vara gravid i den period jag är i nu.

Om jag ska försöka förklara sparkar så känns det som en blandning av vågor och en bubblande fis. Ni vet en sån där fis som bubblar när den kommer ut där bak. Och utöver det, när bebis ger en karatesparkar så känns det helt enkelt som att någon är fast inuti dig och vill komma ut.

Igår kväll var jag både pizzadessertfondue-mätt OCH hade bubbliga fisar, karatesparkar och vågor samtidigt. Och J undrade vad det var jag stönade i på övervåningen.. Man ba men hallåååå!

Det tar sig sa pyromanen...

V 26 ( 25+2 )

Är det egoistiskt att skaffa barn?

Den frågan har jag klurat på idag på jobbet i brist på annat att roa mig med. Och jag tycker det är svårt faktiskt. För jag kan inte komma på en bra anledning till varför det skulle vara oegoistiskt.

Vi skaffar barn för vårt eget välmående inte sant? Det är ju inte för barnets skull, den vet ju inget och i all sanning, den här världen är ju inte ett skitbra ställe att bli född i på fler än ett plan.

Vissa dagar kan jag tycka att den kommande förlossningen ska bli skitball. Att det ska bli en häftig upplevelse att få vara med om något sådant. Kvinnans kropp är ju gjord för det här, att man klarar det trots smärtan som kommer med det.

Sen har jag vissa dagar då jag skiter på mig av rädsla. När jag tänker och övertygar mig själv om att jag aldrig kommet klara det för jag är sån mes när det kommer till smärta och min smärttröskel är i princip obefintlig. Att jag inte vill skita ner mig eller spricka från hål ett till hål två eller inte klara av det helt enkelt, att jag kommer ge upp när jag väl ligger där och göra mig själv besviken.

Jag undrar när det ena alternativet ska väga över och jag hoppas att det är det första som gör det. Jag förstår ju att ju mer förberedd man är och lugn och fokuserad desto lättare blir förlossningen. Hur ska jag annars kunna förbereda mig mentalt inför detta?

Då var rutinkollen i V 25 avklarad då och ett möte med ännu en ny barnmorska. Hon bad om ursäkt för det och förhoppningsvis ska jag få en och samma från och med nu. Det skulle inte göra mig nått om det blev den här. Debbie var jättetrevlig och öppen, glad och pratsam.

Jag lämnade urinprov och alla spår av urinvägsinfektionen är borta. Mitt blodtryck har gått upp från varje besök. Det var 93/60 när jag var i V 11 och var nu uppe i 113/83.

Hon mätte magen eller storleken på livmodern, och tyckte det var en hälsosam storlek på 27cm. Så jag antar att det är bra?
Jag är så himla dåligt insatt vad allt är och betyder inom graviditeten så det är helt sjukt. Jag läser om andra gravida som berättar om mått och använder förkortningar jag inte har en aning om vad de betyder! Jag är glad bara bebis hjärta slår och h*n växer.

Sen kände Debbie på magen och lyssnade på hjärtat. A happy baby! fick jag som svar på klämmandet och lyssnandet av hjärtat. Det var också som jag trodde: baby bab ligger med stjärten upp mot min mage på höger sida mestadelen av tiden. Verkar trivas så. Ihopkurad med rumpan i vädret! :)

Jag frågade om mina mindre blödningar och det är ingen fara så länge det inte är färskt blod, då måste man till sjukhus. Min stenhårda mage är sammandragningar och heller inget att oroa sig för.

Hon tyckte dock jag ska sluta jobba. Hon tyckte inte miljön eller arbetsuppgifterna var något som en gravid i min vecka bör vistas i. Speciellt inte om jag mår psykiskt dåligt över det också. ( vi pratade lite om det också. )

Jag fick ett intyg om att få havandeskapspenning från V 28 om jag vill. Så nu är det upp till mig hur tidigt jag vill sluta. Ju tidigare jag slutar desto tidigare måste jag börja jobba igen efter bebis är född eftersom jag bara får pengar i 40 veckor.

Och slutligen så bokade vi ny tid den 15 maj för blodprov bl.a.

Jo! Jag frågade Debbie när hon kände på bebis om vad hon trodde det var för kön... Och hon trodde det var en tjej. Spännande!

Jag inspirerades av mina egna och Colins ord och ska göra den här dagen lite extra lyxig. Lyx som inte kostar något! Och det är därför jag hade färska jordgubbar till frukostflingorna, gav gas-killen ett extra leende och klädde upp mig lite inför barnmorskebesöket.

Är det något jag vägrar så är det att komma dit som nån fläskmorsa med stripigt hår och hål i träningsbrallorna som en majoritet av de blivande mammor jag stöter på i väntrummet på UL-mottagningen ser ut. Usch!

Tummen upp för vardagslyx även fast man är gravid!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3164549/images/2012/pic_199769978.jpg" class="image">

Jag önskar jag kunde stanna upp oftare och känna efter hur bra jag/vi har det ändå istället för att ofta bara se det som är mindre bra.

Just idag har jag stannat upp och tänkt och känt så. Jag menar allt är inte bara krämpor och tristess ju. Jag har en fantastisk sambo som ställer upp för mig i vått och torrt. Vi älskar varandra och jag saknar honom de gånger jag är hemma och han är på jobb. Vi bor i ett jättefint hus som vi inreder och renoverar även om det ibland går lite långsamt. Vi har badar inte i pengar men vi har så vi klarar oss och kommer kunna klara oss även när jag slutar jobba. Vi väntar barn tillsammans! En bit av mig och en bit av honom i ett litet liv! Och trots att det har sina komplikationer så är det ju helt fantastiskt att vi har kunnat skapa detta liv av bara kärlek. Våren är här och sommaren stundar, min favorittid på året!

Det enda som saknas är min familj och vänner nära mig, men förhoppningsvis dröjer det bara en månad tills jag får se några av dom och det gör mig också glad och tacksam över att jag har mina trogna vänner kvar där hemma i Sverige trots att jag inte bor där längre.

Det är det vi tar för givet ibland, kärlek, vänner, familj, fast inkomst, boende, som är det som betyder något i slutändan. Att de finns där för dig, att någon älskar dig, att du har tak över huvudet och mat på bordet.

Colin på jobbet sa till mig här om dagen att jag borde le mer på jobbet trots att det är skit, för en dag kommer jag tänka tillbaks på det året då jag var 27 och gravid och tänka vilken fantastiskt tid det var och hur ung jag var. Han berättade också att han ändrade sitt sätt att se på livet över en natt då hans första fru dog efter att de varit gifta i 20 år. Han lever inte varje dag som om det vore den sista ( det skulle för övrigt vara den hemskaste dan i livet ) men han utnyttjar dagen så som han vill. Han jobbar ingen övertid, han äter bara gott, uppskattar och umgås med sina nära, sparar inte pengar för framtiden utan reser för dem istället, köper presenter, unnar sig.. eftersom man aldrig vet när det rycks ifrån en och man kanske står där med sparade pengar för framtiden men ingen att dela den med.

"Life is like a movie. It always has a good ending, and if it doesn't, it wasn't the end. "- Colin M

Han är en klok man Inspector Colin.

Idag kilar vi in i V 26 jag, baby bab och J och jag ska på koll hos barnmorskan. Satan så jag ska peppra henne med frågor, funderingar och framförallt om jobbet. Hoppas såklart att allt är bra med bebis och att jag får med mig graviditetsbevis samt signerat papper ang marernity-leave.

Gud vad jag mår så mycket bättre psykiskt OCH fysiskt när jag inte behöver gå på jobbet!


Gravid vecka 26

Bebisen:
Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade.

Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Du:
Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.

Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

Idag kom mitt NHS-gravid-kort! Så från och med idag till den 11 augusti nästa år så kan jag knapra all möjlig medicin på recept gratis samt putsa till gaddarna till perfektion för samma summa. Alltså noll. Jag bara fiskar upp kortet ur innerfickan likt en inflytningsrik affärsman, slänger upp det på disken, spanar lite läckert över mina bågar och bara känner hur jag spaaaarar pengar!

Pssst jag får gratis synundersökning och glasögonbågar också!

Idag fick vi en present av Inspektör Colins fru som var till baby Bab. Otroligt snällt och när jag öppnade den kände jag ingen fientlighet alls. ( allt har lugnat ner sig på köp-fronten så jag känner mig lugnare ) jag tyckte det bara var roligt.

I paketet låg två koftor som Colins fru stickat själv! Hon hälsade också till mig att de var tvättade med babyvänligt tvättmedel redan så dom är klar att använda på en gång. Så himla gulligt gjort! Den här personen har aldrig träffat mig och ändå gör hon detta till mig på sin fritid!

Så himla fina vita koftor och jag är ytterst tacksam! Vad tycks?

Jaha självklart ska man straffas för att man råks på att ha ett dipmaraton.

Så hur har jag straffats? Genom halsbrännan från helvetet eller att ha förvandlats till en white-trash brud?

Jag har en liten förkärlek för nysningar. Jag älskar att nysa själv men tycker det är otroligt kul och skrattar alltid högt när andra nyser om det är flertalet gånger i följd. Igår
morse tex när jag låg i sängen ( och tog en imaginär cigg efter min vilda natt ) och J var i duschen så nös han säkert 15 gånger! Men hur kan man nysa när man duschar då?! Det har jag aldrig gjort!

Det gravidiga och slutpoängen med det här inlägget är dock att varje gång jag ofrivilligt nyser, när jag inte är beredd, så läcker jag... Konstpause....

Det är som jag tidigare sagt. Att vara gravid och att vara gammal är samma sak! Får väl springa ner på affärn och köpa Tena härnäst.

Men som allt annat under en graviditet som det verkar så är detta fuuuullt normaaaalt, det är bara underlivet som förbereder sig för förlossning och saker och ben och leder som ska utvidgas osv. Finns det något som inte är normalt undrar jag ibland? Det är normalt att blöda, att ha ont, att läcka tydligen, att må illa, att bli svullen, att ha sug efter cigarettaska, att tappa hår, att ha ökad hårväxt, att ha huvudvärk, att ha konstiga drömmar, sömnproblem, att kissa ofta, att ha domningskänslor i armar, händer, fötter, att tandköttet blöder, att grina för ingenting, att vara konstant förkyld, att få svamp i underlivet eller hemorrojder, att inte kunna skita... The list goes on.

Och jag skickar vidare listan till er. Vilka mer "normala" symptom gäller för gravida? Haha!

Jag tycker att min kropp är snyggare nu än innan jag blev gravid. Just i detta stadie av graviditeten speciellt. Jag känner mig smal vissa dagar och vacker! Jag tycker mina armar, ben och midja har krympt och blivit mer i proportion till min kropp. Brösten sitter bättre och är fylligare, rumpan är precis som den var innan och benen känns slätare.

Det är nog därför jag utan ånger eller större bekymmer lägger upp så mkt bilder utan kläder där man ser magen bättre. Just för att jag trivs med den och är nöjd. Jag bryr mig inte så mycket, har iof aldrig gjort heller.

Dock så kan jag å andra sidan inte förstå tjejer som inte kan visa sig i underkläder på bild eller till och med offentligt ( typ omklädningsrum ) när de mer än gärna stället upp på tusentals bilder poserande i bikini. Det är ju samma sak! Bikinin är förmodligen till och med mindre! Varför detta ramaskri om att det då blir en sexuell bild och man ses som lite lortig?

Här är jag i mina underkläder! Har en bikini i exakt samma färg, kanske skulle ha tagit på mig den istället, för att jungfru-ifera mig själv efter den okristna drömmen jag hade tidigare...

Tredje trimestern är ju på intågande och det sägs att man drömmer mer om tre saker under denna tid. Relationer, barnet och sex.

Inatt hade jag min sjukaste sexdröm hittills. Jag dreamcheated big time! Och det var så sjukt verkligt! Jag minns allt! Från den andra personens ryggtavla till tungspets! ( förlåt Towa! Haha! )

Kort sammandrag: jag jobbar på Burger King på Frösön ( gamla Tages ) och kommer försent två dar i rad för att jag är och ligger med Towas kille Henke i deras fina radhus. Min chef på BK är min chef här i England och för att han inte ska sparka mig så har även vi något slags sexuellt utbyte på hans kontor...
När jag kommer för att hämta kläder som jag glömt hos Towa och Henke kommer Towa på oss och bankar skiten ur mig i hallen samtidigt som hon tycker det är rätt åt mig att jag också smittats av den nya könssjukdomen Henke har ( jag visste om hans sjukdom men det var ok ändå tydligen ) allt slutar med att Henke fortsätter smygringa mig och vill träffas men i ett av samtalen är det Roger Wigant ( en vän ) som jag misstar för Henke och tvingas därför spendera natten med honom istället.

Jag är gravid genom hela drömmen men J existerar inte alls förutom när jag i det precisa smittögonblicket får könssjukdomen. Då jag funderar på hur jag ska kunna förklara det här?!
Vid ett tillfälle vaknar jag och går på toa men fortsätter drömmen precis där jag slutade innan jag vaknade.

Har läst lite vad dessa sexdrömmar beror på och det är en massa faktorer. Ökade hormonen, ökad blodmängd i kroppen, det undermedvetna som säger "farväl" till gamla ex och engångsligg eftersom man ska bli förälder osv.

Kände mig skyldig när jag vaknade men tyckte det sjukaste med allt var valet av ligg. Jag känner nämligen inte Henke, jag vet bara hur han ser ut. Vi har aldrig pratat med varandra och jag vet inte hur hans röst är. Och Towa då? Jo vi känner varandra men har inte sett eller pratat med henne IRL på hur länge som helst! Och Roger?!

Det är sånt jag undrar om mina drömmar. Var kommer valet av medverkande in? Hur jobbar hjärnan där?

Min positiva arbetsvecka är över och helgen stundar! Hur gick den då? Måndag gick som sagt kanoners. Tisdag fick jag supervärk i ben och fot ( det drabbar 90% höger ben och fot nämligen ) onsdag var ok, torsdag blev jag förbannad på hur vi blir behandlade på jobbet ( som slavar med noll intelligens! ) och idag har det gått bra både med temperament och värk i kroppen.

Det jag har märkt är att magen blir alltid superhård och väldigt rund när jag jobbar ( är det för att jag anstränger mig/böjer mig mycket/står upp i långa perioder? Vad tror ni? Några erfarenheter kring detta? ) samt att Ibland om jag jobbat länge får jag känslan av att benen domnar bort lite och blir hemskt svaga så det känns som jag inte ska orka hålla mig själv uppe. Får också med jämna mellanrum ischias liknande smärtor på höger sida. En strålande smärta från rygg ner till foten om jag lägger min tyngd på den foten. Detta har funnits där sen innan graviditeten dock men domningskänslorna har kommit senaste veckan.

Tips och erfarenheter på detta mottages också tacksam. Så kom igen: lek doktor, psykolog, benknäckare, massör, barnmorska eller husmor med goda råd!

Sammanfattningsvis så har veckan varit bra, med jobb för mig alla dagar, inte lika mycket värk som förra veckan och på ganska bra humör. Nu ser jag massor fram emot tisdag då jag ska till barnmorskan igen för koll!

( ingen bild kommer i det här inlägget då jag precis upptäckte att man kan skymta min nipple i pyjamas-inlägget och det gör att det blir en bild att istället återgå till och gelehallonspana på )

Blir mina bröstvårtor hårdare än så här så kan jag antingen skära smör med dom, bryta av dom om det är minusgrader ute alternativt dekorera valfritt barns födelsedagstårta med dem som substitut för gelehallon.

Här är en bild på mina bröstvårtor.

Nähä inte det. Men jag kan fortfarande se mina fötter. Yay!

Man kan mycket väl tro att jag är en lastbilschaffis eller en lat jävel som dricker mycket öl. Med tanke på pyjamasbyxorna.

Men skenet bedrar vänner och läsare! Jag är bara gravid i V 2.. ( helt ärligt jag kommer inte ihåg nu, 24 eller 25?! )

*kollar gravidappen*.....

Men skenet bedrar vänner och läsare! Jag är bara gravid i V 25 ( 24+2 ) Omkretsen kring ölmaggen står kvar på 97cm av någon anledning, tredje veckan i rad. Magen växer och ryggen krymper? Kommer sluta med att jag ser ut som ett anorektiskt S... Med bröst, med tanke på smörbullarna jag så snyggt försöker dölja...

Jag vill bara snabbt informera er högst intellektuella läsare om att 2 plommon och 1,5 l vatten om dan har hjälpt tarmsystemet lite på traven och toalettbesök modell 2 är numera näääästan njutbart igen.

Så nu kan ni återgå till något mer hjärnstimulerande och intressant.

Tack och puss!

Igår i soffan sparkade baby Bab så våldsamt att jag höll på att ramla ur soffan. På riktigt alltså. Jag höll på att få smaka på heltäckningsmattan, så chockad blev jag över att hela kroppen skakade till!

Och idag efter middagen ( baby Bab är alltid väldigt livlig precis efter jag ätit ) så såg jag för första gången sparkar på utsidan av magen! Ingen regelrätt fot eller hand eller ens en utbuktning men magen rörde på sig, som en våg som drar fram ungefär.

Sjukt coolt! Jag har börjat vänja mig vid sparkar och hur de känns men jag tycker fortfarande inte det är ett dugg "mysigt", bara ett glädjande dagligt besked om att min bebis mår bra och växer och utvecklas.

Självklart ska jag vid tillfälle filma detta och lägga upp!

Det är sportår i år! Sverige i fotbolls-EM och OS i mitt land! Så vi kastar vecka 24 ut genom det regniga Englandsfönstret och går in på upploppet, sista perioden, slutminuterna, sista längden! Tredje och sista trimestern är här!

V 25
Bebisen:

Din bebis är nu drygt 22 cm från huvud till stjärt och väger omkring 850 gram. Tänk dock på att foster växer olika fort från omkring den 20:e veckan så om din bebis skulle avvika lite från det genomsnittliga så är det i sig ingen anledning till oro.

Om bebisen av någon anledning skulle behöva förlösas nu så skulle det ändå ha en god chans att överleva utanför livmodern, tack vare en enorm utveckling inom neonatalvården. Respiratorer, monitorer och mediciner kan hjälpa en ännu omogna kroppen att klara sig utanför livmoderns trygga värld. Bebisen skulle behöva stanna några månader på sjukhuset eftersom den ännu är mycket mottaglig för infektioner och andra komplikationer.

Man kan nu höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett steoskop, och din partner kan kanske till och med höra det genom att lägga örat på rätt ställe mot magen.

Bebisen kan nu göra mer saker med sina händer, som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla sina fötter. Det är också nu som den börjar föredra höger eller vänster hand.

Bebisen sover och är vaken efter en viss rytm under dygnet, något som du också förmodligen märker av.

Du:

Din livmoder har vuxit ordenligt senaste veckan och är nu ungefär stor som en fotboll. Översta delen av livmodern befinner sig nu ungefär mitt emellan naveln och bröstbenets nedersta del.

Vissa kvinnor upplever flest fosterrörelser när de vilar.

Något som är bra med fetmagen är att andra kroppsdelar ser slanka och fina ut. Jag har tex börjat gilla mina nyckelben, armar och min hals. De ser så smala och fina ut. Rumpstumpen ser också mindre ut. Det enda som egentligen växer som ogräs är mage, tuttar och kroppshår.

Det å andra sidan har sina otroligt stora nackdelar. Jag tror jag måste slösa pengar på en ny BH eftersom den största som jag har nu börjar bli för liten. Bröstvårtorna vet vad som komma skall och är på väg att rymma ur BH:n nu. Magen som kroppsdel ( inte innehåll ) är endast ren och skär ondska. Jag menar: jag minns inte ens hur det är att sova på mage längre! Men jag tror att det var skönt. J säger att jag alltid sov på mage förut... Innan magen själv kom och tog över rätten att bestämma över sig själv. Det är nämligen helt omöjligt att sova på mage, och det är oskönt att sova på rygg för då dansas det så mycket där inne. Så... Framstupa sidoläge is the shit.. Tills någon del av kroppen domnar bort, då får man göra nån sorts abrovink och halvligga på sidan och ryggen samtidigt.

Krävs övning och bra balans, men sen så sover man som en klubbad säl. Och det ska jag göra nu! Positiva dag 1 är över!

Jag har haft några fler av de mindre blödningarna jag panikade över för någon vecka sen. De har kommit efter kuckilurande eller om jag ansträngt mig mycket typ våldsstädat hela huset, både fågel, fisk och mitt emellan.

Men jag ringer inte barnmorskan för att få klartecken om att allt är grönt. Jag liksom litar på att det går bra ändå. Jag är inte en sån som ringer för minsta lilla. Inte för minsta stora heller för att vara helt sann. Jag känner mig löjlig, påträngande och i vägen om jag skulle ringa och fråga.

Det ska mycket till innan jag ringer sjukvårdsupplysningen eller dylikt för hjälp eller råd. Jag ringer antingen mamma eller härdar ut tills vad det nu må vara, går över.

Undrar hur det kommer bli när förlossningsdagen närmar sig när allt möjligt kan hända och kännas där inne? Hur länge kommer jag vänta innan jag ringer? Det kommer till 95% vara J som ringer medan jag i bakgrunden skriker att: "Det är lugge älskling, jag googlar det istället och tar en Alvedon!"

Om vi får en kille känns det helt otänkbart att denne kommer likna någon som helst annan än J med tanke på hur sjukt lik han är/var sin pappa när Kelvin var i Jays nuvarande ålder. Jag menar kolla bara in dessa bilder på Jays pappa när J var typ nyfödd!

Lika som bär och inte fula att titta på heller! ( jag sa det till Kelvin igår och han blev en smula till sig och mallig haha )

Eftermiddagen har varit helt enligt skolboken för blivande mammor som Svärmor och svägerska. Vi har alltså bland annat pratat om samt tittat på bilder av J som bebis/barn.

Det var mitt förslag dock eftersom jag inte vet hur han såg ut som bebis och vill få ett litet hum hur vår lilla kommer se ut. Jag tror nämligen att den kommer vara mest lik J.

Så här har ni beviset för dagens genomgående av dammiga fotoalbum. En nyfödd J och en ett par månader gammal J! Och självklart var han ju en riktig sötnöt!

Vad tror vi om utgången av detta nu då med det här som bakgrund?

Vaknade kvart över sju utav baby Bab som verkar ha gått vidare på efterfest efter att under-16-discot stängt. Kände mig utvilad eftersom jag somnade i soffan typ halv tio igår kväll. Det var den fredagskvällen det! Yaaay! ( notis: jag läser om att jag uppmuntras sova med kroppskudde i sängen eller vanlig kudde under rygg, höfter, rumpa whatever för att sova mer bekvämt. Det räcker att jag ser kuddarna i sängen så somnar jag )

Har lovat mig själv att jag ska jobba hela nästa vecka och att försöka vara positiv på jobbet varje dag. Det är trots allt bara ett jobb, man jobbar för att leva inte tvärtom! och jobb ger pengar, och pengar ger oss en barnvagn om kanske 2 veckor. Det är då vi planerat att beställa den. Leveranstiden är bara 2 dagar så. Vi är fortfarande inne på Zoom 3 in 1 som jag visat tidigare och har hittat den på sale för 3000 kr. Lägg till en bilbarnstol till den som matchar och paketpriset blev 4200 kr ungefär så vi satsar nog på det.

Sen beställer vi baby babs möbler och säng när skattepengarna från Norge kommer i Juni. På tal om barnrummet. Överallt jag läser så har folk redan i princip lagt fram blöjor på skötbordet och ALLT är fixat och klart när de är i den vecka jag är i nu. Är jag sen som kommet vänta tills i Juni med rummet eller är det de andra som har hybris? Bebis kommet ju inte förrän om 4 månader!

Det här blev ett allt i allo inlägg och nu ska jag gå till svärmor och svägerska och låta dom känna på magen. Snäll jag är va? ;)

Jag ska inte bara vara deppig på bloggen, jag ville bara få ur mig allt och ha det nedskrivet så jag i efterhand ev kan gå tillbaka till det och bearbeta det...

Jag funderar ibland om J är skengravid! Han får mig att skratta alltså den mannen. Under de första tre månaderna när jag mådde skit och inte åt så åt inte han heller så mycket, nu när det är tvärtom och jag äter hela tiden så är han nästan snäppet värre! Han springer i det där kylskåpet merparten av vår vakna tid! Han har gått upp lite i vikt, han har halsbränna och smygtar mina Rennie-tabletter, han är tröttare än vanligt och ibland kan han må dåligt utan att riktigt veta varför.

Allt detta kan ju och har säkert sin logiska förklaring men jag har ju läst om att det finns män ned gravida partners som liksom snappar upp graviditets symptomen. Helt sjukt tycker jag det låter, det måste ju vara något psykiskt. Det "smittar" ju inte! Som när tjejer som vistas i grupp länge får mens samtidigt...

Iallafall så är det kul att se och höra på när J är sympati-gravid med mig. Där har vi en man som verkligen lever under devisen "Vi är två om det här älskling".

:)

Här är klänningen jag beställde från Asos.com! Liiiite tajt över mina enorma bihag men mycket stretch för magen att växa under. Its a keeper for the summer!

Magstatus:
Jordens omkrets: fortfarande 97cm, magen växer lite mer på höjden än på djupet nu.
Vecka: 24 (23+2)
Bebisnytt: Antingen hatar baby bab magen och vill komma ut eller så är det ett jävligt kul under 16 disco där inne som baby Bab löst entré för. Satan vad det dansas där inne mest hela tiden!

Man hinner tänka mycket efter ett sådant privat och personligt blogginlägg som nedan, skrivet 06.20 tills dagen har ljusnat helt och klockan är åtta.

Och jag har gjort det och har inte kommit fram till något beslut ang jobbet än men något som kanske hjälper mig som person lite mer. Jag kanske ska skriva in mig/oss på en föräldragrupp ändå?

Jag mailade en som kändes bra och fick svar om info och pris osv. Mailet jag fick gjorde mig lite mer entusiastisk då det var så himla vänligt och inbjudande skrivet. Som att de ville ha mig/oss där. Det var ett varmt svar där jag uppmanas att ringa vilken fråga jag än har plus att jag får komma dit och titta på lokalerna om jag vill.

Gruppen är i 5 veckor på torsdagskvällar med start den 24 maj, vilket betyder med största sannolikhet att J inte kan närvara eftersom torsdagar är den dag då vi har mest att göra på jobbet. ( han jobbar som "egen företagare" och får därför inte betalt för att närvara vid sånt här som folk inom den offentliga sektorn får och förlorar därmed 1000 kr varje dag han är sjuk eller ledig ) Det fanns en helgkurs också i Juli där man betar av allt under två dagar som skulle kunna funka om det nu är så att han vill gå över huvud taget.

Det jag känner med det här ) trots era råd om att det kan vara något onödigt ) är att jag kanske träffar någon annan blivande mamma jag kan ventilera och bli vän med? Jag kanske får den där extra lärdomen och pushen att helt släppa förlossningsrädslan? Och dom kanske säger åt mig hur jag ska göra de första sekunderna som nybliven mamma?

Kursen kostar dock 1500 kr och det kanske inte är så mycket pengar men för någon som ska börja gå på mammapenning i sommar som är på typ 1400 kr i veckan så gäller det att vara ekonomisk.

Vi får se, det känns på något sätt som om det här kanske kan hjälpa mig hitta tillbaka till mig själv och den sociala, glada Linnea.

Så här ser schemat ut för veckorna:

Igår var dagen snäppet värre än när jag bröt ihop i tisdags. Jag har det ganska jobbigt nu och mår inte så bra inombords med mig själv. Det känns som inget jag gör blir eller är bra.

Jag åker på jobbet varje dag med vetskapen om att det kommer smärta antingen min rygg eller fötter när dagen är slut vilket gör mig nedstämd, viljelös och orkeslös. Jag blir stressad över detta eftersom det betyder att ju tidigare jag slutar jobba, desto mindre pengar kan jag inbringa till hushållet, och jag är inte en sån som vill bli betalad för. Denna nedstämdhet och oro över pengar gör att jag per automatik känner mig som en dålig flickvän som bara är deppig och aldrig orkar göra något. Detta stressar mig då eftersom det sista jag vill är att J också ska bli deppig och trött på mig och mitt beteende.

Vi toppar allt det här med den gnagande oron inför ansvaret att bli förälder som kommer och går titt som tätt.

Min kropp orkade inte. Så i duschen så släppte allt igen och tårarna sprutade. J kom in efter ett tag och såg mig stå där naken under rinnande vatten och hulka. Han tog ut mig och lade mig i sängen men jag kunde inte sluta. Det var någon sorts panikångestattack som kom över mig och jag fick svårt att andas.

Två timmar tog det att lugna ner mig efter både samtal av J till svärfar och till chefen. Idag är jag hemma från jobbet för att vila, tänka, samla mig och bestämma mig hur jag ska göra med allt. Denna ångest/stress/panik bottnar i jobbet det vet jag och sprider sig sen som ett virus över till annat. Jag vet att jag måste sluta tro på lögnerna om lättare arbetsuppgifter och bara sluta jobba helt eftersom det är var min kropp säger. Jag måste acceptera att det går inte hur mycket jag än vill. Min kropp, min relation och min blivande familj är viktigare än vad det där stället är. Men det är svårt, jag vill inte göra någon besviken på jobbet...

Och vad tusan skulle jag göra om jag inte hade J? Mitt allt.

Igår fick jag panik. På riktigt. Jag kände att: Nä det här klarar inte jag. Jag klarar inte att gå igenom en förlossning, jag är för mesig för sånt och jag klarar inte att ta hand om ett litet liv som behöver hjälp med allt dygnet runt. Jag är för egoistisk.

Så det blev grinkalas och jag kände mig som den som är i behov av omhändertagande så fort något rasar omkring mig. Jag fick självklart de bästa tröstande orden från J om att jag likt alla andra miljoner mammor kommer klara av att föda och att vi är två om uppfostran av detta barn osv.

Jag lugnade ner mig en smula och fick till och med på ett leende när Jay låg med huvudet på magen och lyssnade på baby Bab och denne sparkade honom flera gånger i huvudet när han sa något.

Jag vet allt detta innerst inne men det finns ändå en del av mig som fortfarande idag, morgonen efter känner sig misslyckad och undrar om jag gjort ett stort misstag nu med allt det här. Det kanske inte var/är något för mig ( som många sa ) för man ska väl inte känna stress, panik och ånger nu? Är det inte nu man ska börja se fram emot ankomsten?

Vart någonstans gick det fel när jag vet att citrusfrukter ger mig halsbränna och sekunden efter SKALAR och KLYFTAR en hel citron och vräker i mig likt en satsumas vid jul, och timmen senare kvider i soffan över just halsbränna?

Jag har hittills i graviditeten inte oroat mig eller varit rädd för den kommande förlossningen så som jag trodde att jag skulle vara. Men igår tittade jag på lite youtube klipp på kvinnor i slutfasen av grav och hur bebisen rör sig och hela magen ändrar form. Då kände jag att: ska jag verkligen bli så där stor? Är en bebis verkligen så där stor? Och det ska man trycka ut?

Det känns helt okej med den storlek baby Bab har idag men så där stor?! Naveln fanns ju inte ens kvar överhuvudtaget hos kvinnorna! Så nu har lite av mitt innan-jag-blev-gravid-jag kommit fram igen. Rädslan för smärta och otillräcklighet.

Hur botar jag det här nudå?

Slut på påsken och slut på V 23!

V 24

Bebisen:

Den här veckan är din bebis c:a 21,5 cm lång från huvud till stjärt och väger omkring 750 gram. ( Ca 30 cm lång från huvud till fot. )

Ansiktet är i stort sett färdigbildat. Ögonen sitter på sin plats även om ögonlocken fortfarande är slutna. Öronen har också de funnit sin slutliga placering och sitter nu där de kommer att sitta vid förlossninen.

Håret på huvudet fortsätter att växa och ögonfransar bildas. De flesta dragen ser nu ut som de kommer att göra när din bebis föds. Eftersom den blir allt rundare så finns det allt mindre plats i livmodern att göra kullerbyttor och piruetter.

Bebisen övar sin andning genom att andas in upp till en liter fostervatten per dag i de mognande lungorna.

Du:

Din livmoder kan du enkelt känna 4-5 cm ovanför din navel. Eftersom din växande livmoder trycker allt mer på buken så kan du få bristningar i huden på magen. Din ökande vikt kan också fresta på din kropp vid det här laget, något som ger sig till känna genom ryggvärk, problem med blåsan, värkande fötter och utmattning medan du utför dina dagliga rutiner.

Ökande blodflöde i slemhinnor och ökande blodtryck kan också göra att du upplever rinnande näsa och oftare får näsblod.

Det kan vara dags att börja ta reda på vilka föräldrautbildningar som erbjuds i ditt område. Många sjukhus erbjuder profylaxkurser och det finns till exempel vattengympa som kan hjälpa din kropp att förbereda sig inför förlossningen.

Det kan hända att du upplever en stickande smärta i sidan då och då. Detta är sannolikt helt enkelt musklerna i livmodern som töjs ut, så det finns ingen anledning att få panik. Om smärtan är ihållande och svår bör du dock konsultera din läkare eller barnmorska.

Det märks att det har varit högtid. Röda dagar och ledighet. Bloggar har inte uppdaterats lika flitigt och mina läsare har varit ute på andra äventyr då antalet har varit lågt under påskhelgen.

Och jag har självklart varit avundsjuk och velat varit med och ätit gott och druckit gott med vänner och familj men som plåster på mina ytliga sår så har jag å andra sidan sparat en massa pengar, inte förgiftat min kropp med alkohol eller tobak och inte ätit ihjäl mig av godis, tårta och mat så man nästan spricker.... Vilket det kanske ser ut som jag ska göra ändå MEN det gör jag inte, för idag testade jag mina Nudie jeans i strl 28 och de satt fortfarande som en smäck!

Så hurra för en hälsosam och lugn påsk! ( ja jag kan ju prova lura mig själv iallafall )

Välkomna tillbaka till verkligheten vänner och läsare. I morgon går vi och jobbar igen! ;)

Perfekt! Den här klipper jag ur, ramar in och sätter upp på väggen ovanför skötbordet. Då borde väl till och med jag lära mig hur man gör.

... "Håll runt om anklarna med en hand samtidigt som du"... Åh herregud!

Kanske så kommer sagan om den köpgalna svärmodern få ett slut nu efter vad som sades igår.

Det var nämligen den heroiska svärfadern som ryckte in till vårt försvar!
Han sa helt sonika till henne: Du måste låta dem få köpa saker själv, det är deras barn och inte ditt men du låter dom inte få en chans till det för du köpet ju allt åt dom!

Svärmodern ville då opponera sig men blev avbruten av hjälten med följande ord: Du har redan förlorat två söner, vill du förlora ännu en? För han pratar om att flytta till Sverige och han kommer göra det snabbare än du tror om du fortsätter såhär.

Där och då! Blev det tyst från shopaholicen...

Så nu väntar vi med spänning på hur resultatet ter sig, med check-up om en vecka. Tack käre ointresserade svärfar!

Jag vet inte om det är för att det är påsk och det förknippas med afterskiis, mys och fest med hemvändande vänner som jag har börjat känna att det är tråkigt att vara gravid nu.

Eller så är det kanske att det inte händer så mycket på graviditetsfronten nu. Jag har klarat av de 3 första "kritiska" månaderna med illamående och annat skit, sen gått in i en fas med ultraljud, växande mage och slutligen sparkar som varit väldigt spännande och kul.

Nu är det lite stiltje. Magen växer inte så mycket, sparkarna kommer på regelbundna tider och alla UL är gjorda. Det känns som att från och med nu så ska jag mest bara bli tjockare och otympligare... I 14 veckor till! Suck!

Jag funderar dock starkt vad som är fel med alla engelska vågar. Jag vägde mig igen igår, både på två vågar inne i butiken och på en betalvåg och de sa alla tre att jag väger 68 kilo. Jag ska enligt "normen" ha gått upp mellan 5-7 kilo vid det här laget, men om detta stämmer har jag gått upp 2 kilo.. Vilket känns helt omöjligt med tanke på kulan och mina enorma meloner...

Påskdag. En otroligt tråkig dag i England eftersom allt är stängt. Och vi har redan tvättat, städat och diskat. Så vad gör man då när man är uttråkad?

Jo man handlar lyxiga gravidkläder på pojkvännens kort från Asos.com!

Dagens påskägg!

V 23 ( 22+4 )
Magen är inte längre lika spetsig och står inte ut lika mycket som den gjort de senaste 2-3 veckorna. Nu är den mer rund och högre upp och ser därför, enligt mig, mindre ut. Dock kan jag lova att den inte känns mindre. Det måste till vissa finjusteringar när det ska ske mirakel mellan lakanen samt så måste jag, likt en äldre dam med rädsla för bruten lårbenshals, sakta resa mig ur liggande/sittande läge för att inte drabbas av plötslig sammandragning som förlamar mig i den position jag befinner mig i för ca 10 sek. Borde egentligen filmas för klickpotentialen den har på YouTube...

Har märkt att ofta när jag vaknar på morgonen har jag händerna på magen. Ibland ena ibland båda. Men ofta- ja nästan alltid är dom där, vilken ställning jag än må ligga i.

Och det fick mig att undra lite. Varför gör kvinnor så när dom är gravida? Jag har alltid trott det var för att show-offa lite. Och har tyckt det har varit lite töntigt. Men jag gör ju själv det ibland, ute bland folk! Och helt omedvetet! För jag har då inga större ambitioner att visa upp mig, det syns ändå nu. Jag vet att jag gör det ibland när det spänner i magen, det känns skönare då. Att ha en hand där som liksom dämpar det onda på nått vis.

Är det någon undermedvetet tro? Att vela skydda? Att vara nära?

Eller är det bara något man omedvetet kopierar för att man sett andra gravida göra och så tar man efter när man själv blir gravid? Den mänskliga faktorn att vela passa in, vara som andra?

Förresten kändes det inatt när jag vaknade upp pga fullmånen som sken in genom fönstret, som att magen växt något enormt under natten. Den var mycket större och hårdare än vanligt, men nu på morgonen verkar den ha "sjunkit" ihop lite igen. Knepigt.

V 23-bild på magen kommer senare. Jag kanske ska vara så töntig att jag ritar nått på den. Typ en kyckling eller nått.

Vad gjorde man innan Google fanns när man var gravid?!!

Igår när det var dags för 542 och sista kissen för dagen så var papperet efter avslutad torkning rosa. Torkade igen med skräck och samma resultat. Rosa flytningar betyder bara en sak för en nervös blivande... Missfall.

Jag fick panik och jag och J googlar så fingrarna glöder. Överallt ser vi missfall, missfall, missfall i v 23 ( jaha där kom det ) men sen läser jag på en sida att det också kan vara fullt normalt och att det kan vara ett blodkärl som spruckit där nere eftersom allt töjer och sträcks nu. Gör det inte ont och händer någon enstaka gång så är det ingen fara.

Jag slappande av lite men började då istället gråta... Tills vi kände baby Bab i helt vanlig tid när den lille brukar ge sig till känna. Gud va härligt med sparkar för en gångs skull!

I morse var det inget rosa alls någonstans och jag drog ett halvlättnadens andetag..

Nu är baby Bab ungefär lika lång som the-dad-to-be's underarm. 28 cm..
Och det får mig osökt att tänka på groteska porrfilmer där kvinnor får underarmar instoppade här och var....( fråga inte )

Tack för att du fixade den nattens dröm bebis, kan du tänka dig att krympa lite?

Ps. Egen fundering från förra inlägget: Vem fan kallar sin fiffi för vagina?! Det måste va det engelska jaget som tog över där.. Ds.

Om baby Bab har den här storleken på huvudet när den kommer ut så tror jag min vagina kryper upp och byter plats med bebis i magen och bosätter sig där för rehabilitering.


Eller så var detta bara en omotiverad bild på J när han visar upp bebiskläder för Mitch....

V 23!

Bebisen

Nu är bebisen omkring hela 29-31 cm och väger ungefär 575-690 gram. Den ser vid det här laget helt mänsklig ut och liknar en liten bebisdocka. Ansikte och kropp liknar dem hos en nyfödd.

Bebisen bildar underhudfett i rask takt men ser fortfarande lite röd och skrynklig ut eftersom huden bildas i en snabbare takt än underhudsfettet. Den röda färgen kommer av att huden börjar förlora sin transparens och bildar pigment. Du känner antagligen bebisen röra sig en hel del där inne när den sparkar och slår på livmoderväggarna. I takt med att den växer blir det mindre och mindre plats att röra sig. Ben, muskler och organ växer stadigt.

Bebisen rör navelsträngen och olika delar av sin kropp med händerna för att utforska. Den kan nu suga på tummen "på riktigt", istället för att bara stoppa den i munnen. Den fortsätter att svälja fostervatten och vätskan och sockret som den får i sig på det viset fungerar som ett komplement till den näring som den får från dig och moderkakan. Du kanske kan känna små "skutt" i magen när bebisen hickar på grund av vätskan den svalt.

Bukspottkörteln mognar och kommer att bilda insulin som hjälper till att bryta ned socker.

Du

Din livmoders översta del finns nu c:a 3 cm ovanför din navel. Din totala viktuppgång ligger förmodligen omkring 7 kg . Du kan får s.k. Braxton-Hicks kontraktioner vid den här tiden. Dessa sammandragningar kommer inte regelbundet och bör inte kännas smärtsamma. De är till för att förbereda din kropp inför förlossningen, och kommer att öka i styrka allteftersom graviditet fortlöper.

Du kan kanske känna sammandragningarna om du lägger din hand på magen. Bebisen kan förmodligen känna hur livmodern mjukt klämmer och masserar den, men det skadar inte bebisen så det finns ingen anledning till oro.

Fet fisk kan vara nyttigt för bebisens utveckling och det finns tecken som tyder på att kvinnor som har fet fisk i sin kost föder barn med en bättre utveckling av synen, enligt en studie från universitetet i Bristol.

Jag har nu gått in i en period i graviditeten som är helt fantastisk rent utseendemässigt. Nej jag tycker inte att jag "strålar" som man läser överallt att gravida kvinnor gör i och omkring de här veckorna. Men jag ser fräschare ut! Mitt hår glänser, är lättare att borsta och faller finare, det är till och med lockigt ibland!!! ( hur nu det är möjligt då mitt hår rätar ut sig efter 30 min trots 3 timmar med lockborsten och hårspray styrka 5 ) Min hy är helt sjukligt len ( dock hårig, jävlar vad det växer! ) och glänsande och känns inte alls blek och glåmig som sig bör i april efter en lång vinter.

Men det som förvånar men samtidigt glädjer mig mest är att de förtretliga celluliter jag dragits med på baksidan av mina lår i flera års tid är typ borta! De försvinner även varje gång jag varit i Thailand och låter massörerna jämna ut mig flertalet gånger i veckan men de kommer krypande tillbaka.. Men nu är de borta igen! Det är inte längre en tvättbräda jag drar handen över när jag känner efter utan lent och mjukt!

Jag vet inte om detta beror på graviditeten och hormonerna eller om det är jobbet men nöjd är jag.

Och när vi ändå talar om utseende så är jag också hittills nöjd över att det mest är magen som växer och inget annat. Jag använder samma trosor och överdelar men har slutat använda mina normala jeans för det är så obekvämt över magen. Men jag får fortfarande på mig dom!

Vi får se hur länge detta håller i sig... Peppar peppar...

Är det dags att börja med baby babs rum snart eller tror ni bebis trivs såhär om vi bara slänger in en säng?

Sprickfärdig efter grillpremiär med nya grillen och brittiska jordgubbar-premiär med vaniljglass.

97 cm i midjan
Ingen aning om vikt då jag glömde väga mig på Tesco idag också.
V 22 ( 21+6 )
Sparkstatus: söndagstrött bebis.

Provar med allt nu för att försöka få i mig mer frukt och grönt och dricka mer vatten!

Varför? Ja inte är det för baby bab i första hand just nu. Sanningen ska fram och ut. Jag kan inte få ut födan jag stoppar i mig! Helt enkelt. Jag tvångsskiter i skräck en gång i veckan. Och snacka om att det packats väl under den tiden!

Det är numera en större skräck att gå på toa än att gå igenom en förlossning.
Och det hjälper ju inte att det följs åt av ( vi censurerar det här sen ) utslag där bak heller. Jag läste att om man dricker mycket vatten och äter mycket frukt så kan det lösa sig ( huuumor! ) av sig själv, så nu har jag dekorerat mitt finaste fruktfat med massor av gott och ska strax gå och köpa ingredienser till en smoothie och hugga in på min andra liter vatten för idag.

Så får vi se om jag och toasitsen kommer bättre överens nästa vecka.