The end
Jahapp. Det var det det.
Jag öppnade upp en ny blogg endast ämnad för mina tankar och mitt fortskridande genom min första graviditet. Graviditeten är nu över ( vilket jag liksom helt glömt bort att den är ) och ett nytt stadium i livet har börjat.
Så ( det här är faktiskt lite känslofyllt känner jag ) jag kommer nu att stänga ner den här bloggen, den här delen av livet är över ( för den här gången, man vet ju inte, det kan ju komma fler graviditeter i livet ) och återgå till min andra blogg.
Var beredd på att det kommer bli mycket Travis i den också, men jag ska försöka klämma in lite av privatpersonen Linnea också, för vad det lider så kommer jag ju kunna bli både mamman Linnea och privata Linnea igen. Nu är det dock bara mamma Linnea som existerar i mitt huvud och i vårt hushåll. Allt och jag menar ALLT kretsar kring mamma Linnea, pappa Jay och vår son Travis.
Följ med mig på min nya resa som mamma på min gamla blogg Lellelii.
( Och om det är någon som är sugen på att ändra min header där så hojta till. Jag vill uppdatera den så den blir mer aktuell och jag kan ju inte sånt där! )
Alltså tillbaka till http://lellelii.blogg.se från och med..... NU!
Tack för dessa nästan 9 månaderna med er läsare troget vid min sida!
Puss!
<3
Promenad i parken
Familjen har varit ute tillsammans för första gången! Travis mådde gott hela promenaden och såg ut som en sjöman med sin lilla hatt på sned. ( bare with me mitt bleka ansikte, det har varit den mest omtumlande veckan i mitt liv )
Skiten är ute!
Att blogga samtidigt som man provar att skita verkar vara en bra kombo. En veckas matintag är nu ute! Så nu ska jag ta min något lättare kropp och min familj på vår första tur utomhus med vagnen! Det är 24 grader varmt och solen strålar! Vi mätte godingen idag också. 43 små centimeter lyckades han sträcka ut sig till. Liten är bara förnamnet som sagt.
En bättre dag!
Jag förstår helt klart att jag drabbades av det som i folkmun kallas The baby blues. Tre-dagars deppen efter att du fått barn...
Jag avslutade gårdagen med att känna mig som Travis, när jag hulkandes och snorandes låg med huvudet på Jays bröst och kunde inte sluta gråta. Sen gick jag och lade mig och faktiskt SOV tills Travis tyckte det var dags att vakna upp. Jag har varit uppe 3 gånger i natt - varav en längre gång mellan 03-04 när han var relativt pigg och inte ville sova. Men det gick bra!
Idag känner jag mig mycket mer fylld av energi och jag har borstat tänderna, klätt på mig vanliga kläder och tänker gå med min familj på affären senare ( och se om jag kan hitta vilken jävla BH som helst som är större och skönare än min vanliga - JA, NI HADE RÄTT! HAHA, Jag måste ha nått skönt för de här rattarna tar kål på mig! )
På tal om rattar ( IGEN ) När Travis gråtit inatt så har mina bröst läckt BIG TIME! Det är fortfarande en genomskinlig vätska men kanske ska det komma igång nåt? Jag försöker ge T bröstet och han suger tag ibland men inte för speciellt lång tid och jag vet inte om han får i sig något för han blir inte lugn och trött utan vi får ge honom flaskan också.
Ska prova pumpen idag igen och sen om det kommer ur något,
Overall så är idag en mycket bättre dag och jag mår bättre!
DAGENS ERKÄNNANDE: Jag har innan jag fick barn också alltid sagt att det är väl KLART ATT MAN HINNER FÅ SAKER GJORT! Bebis sover ju mestadelen av tiden.
Tillåt mig skratta! Hahhhahahaha! Jo Tjena. Det är tur att jag kan erkänna när jag har fel. Jag hinner inte ens borsta tänderna, än mindre äta. Och Jo. Bebis sover mycket, men det hinns ändå inte med....
Operation Boobs
Ska vi ens prata nått om amning? Om bröst? Om mjölk som födoämne?
Egentligen inte, men va fan!
Barnet vill inte suga - men har gärna vårtjäkeln i munnen och somnar istället.
Mina brön är tunga som bly men inget kommer ur dom hur mycket jag än masserar och pumpar med den där fancy svancy bröstpumpen för 250 spänn.
Ingen BH passar och hur ska jag kunna köpa en ny när jag staplar omkring med ett långsamt läkande snitt precis ovanför fiffi?
Så kommer mitt barn överleva om jag lägger ner projekt Boobs nu och övergår till projekt köpa-på-affärn-för-dyr- peng?
Snälla säg Ja....
Dom två bruna gelehallonen vrider sig i sina egna plågor as we speak.
Travis Eric Birtles
Jag kanske ska presentera honom på riktigt också. Det vackraste jag någonsin sett. 2012-07-18 kl 07.18 kom vår son som fått namnet Travis Eric Birtles. Välkommen du pytte till denna stora värld ( fan nu bajsade han ner sig bigtime när jag skulle försöka vara högtidlig )
En mamma och en pappa...
Medan jag känner mig och förmodligen ser ut som ett vrak där jag stånkar fram i ett par för stora vita pyjamasbyxor med prickar på och ett av J:s linnen utan BH för pattarna får inte längre plats då de har expanderat till enorma höjder, så har J förändrats från den som var personen utan tålamod till att möta varje ny utmaning med ett öppet, lugnt sinne.
Jag smetar snor på siden av kudden - han byter blöjor i rasande fart
Jag kommer sova i min sons kiss inatt med för jag orkar inte byta lakan - Han tar med T på en premiärtur i vagnen på affären.
Jag grinar krokodiltårar över allt och ingenting - Han vaggar, vyssjar, håller om, smeker, klappar, rapar och matar. Ibland känns det som han gör allt på samma gång.
Sen försöker jag mig på att vara en mamma som alla andra och tar fram bröstpumpen för att se om jag kan ge min son bröstmjölk. Men även där går det åt helvete. Bröstvårtorna gör sjukligt ont varje gång jag pumpar och det som kommer ur mig räcker inte till att mata den minsta kolibri. ( Även fast vår son är lika liten som en kolibri så behöver han dock mer mat än det där )
Så jag slår ner blicken i soffan eller låter den fastna på vår son, och J lagar mat, planterar ett träd som han kallar Travis träd ute på framsidan, han vet precis hur flasksterilisatorn funkar, vet vilken suggrej som är bäst på vilken flaska så T dricker bättre, steriliserar sina händer varje gång har har varit ute och rökt och blir genuint lycklig när T hickar eller nyser.
Själv släpper jag enorma mängder väder som en konsekvens av operationen och är glad över att klådan som kom med den iallafall har försvunnit.
- Sovande son och betagen far.
I en säng av kiss och snor...
Jag har precis flyttat mig från sängen där jag legat in min sons kiss inatt ( han kissade en fin stråle precis under min kudde när blöjan skulle bytas inatt i sängen ) samtidigt som jag inte sovit mycket alls och gråtit som ett barn i två timmar och torkat snoret på lakanet.
Jag mår.. jag vet inte. Stygnen gör ont, jag kan inte ligga skönt, eller böja mig utan att det gör ont. Jag drabbas av kärleksanfall som gör att hjärtat brister när jag ser min son. Och andra sekunden så får jag panik och kan inte andas när jag känner att jag inte kommer klara av det här. Igår, idag och för resten av mitt liv. Hur gör man? Jag kan ingenting.
Jag är extremt trött då jag vaknar vi minsta udda andetag bebis tar. Men när morgonen kommer och J säger att jag kan stanna i sängen och han tar vår son ner så kan jag ändå inte sova. Då gråter jag och funderar en massa.
Inatt klockan 04 så bytte jag min första blöja, Och satte den rätt. Och jag bytte kläder på honom och tvättade honom ömt och noga och virade sedan in honom i en mjuk filt och lade honom mellan oss i sängen, placerade en hand på hans mage och fick honom att lugna ner sig.
Jag antar att det kan räknas som ett framsteg, en seger?
Men jag är så otroligt skör. Både fysikt och psykiskt och det räcker att man nuddar mig med en tändsticka och jag faller handlöst ut i ett ingenting som jag är extremt rädd för men som jag älskar till döds eftersom det där okända är mitt barn och han är så otroligt vacker. Hans gråt är som en fågelunges och berör mig inte, hans slutna ögon när han sover är det lenaste, lugnaste man kan tänka sig och hans små, små fingrar när dom greppar mitt finger gör att jag känner och vet att han behöver mig. Alltid.
Men så här känslig och så här mycket känslor har jag aldrig upplevt förut någon gång i livet.
Jag vill inte ha besök och jag vet att folk vill skypa, men jag orkar inte det än vänner. Jag skypar med er när vad än det är har lagt sig lite inuti mig.
Föräldrasynd no 1 precis gjord.....
Jag har precis pratat exalterat med J om min sons bajs. Och det faktum att han har bajsat för första gången idag, fredag den 20 juli. 2 dagar efter sin födelsedag.
Det som jag HATAT när andra föräldrar gjort. Jag var ju iallafall inom hemmets fyra väggar och bara med min sambo. Vi blev helt enkelt bara glada att det som kommer in även också kommer ut så tarmsystemet fungerar som det ska,.. Och det får bli min ursäkt och jag kommer aldrig tala om det offentligt igen. Amen,
Så här ser mitt tarmsystem ut såhär två dagar efter att jag blivit uppsnittad och vårdslöst behandlad i mellangården.
- Det är inte 37+1 V gravid.. men det är inte Thailand 2011 heller...
Får jobba på det helt enkelt... om 6 veckor när man är tillåten att röra sig igen.
Fortsättning på det som det skulle komma en fortsättning på....
1,2,3 LYFT var det ja.....
Och så blev jag lyft över till en ytterst bekväm bred säng och körd till recovery-avdelningen. Även här kände jag mig som en patient i en film. J var borta, bebis var borta. Det var bara jag och en massa slangar överallt. Sen kom plötsligt bebis och J från ingenstans och allt var mycket förvirrande.
För det första kunde jag inte röra mig förutom armarna men där satt det ju bara fast massa kanyler och slangar och annat. För det andra frös jag som om jag gått långprommis naken på Grönland. Jag minns inte så mycket av den här timmen ( ? ). Jag vet att jag frös som sagt och svettades på samma gång. Att jag blev tvättad över hela kroppen av två sköterskor och att det var skönt. ( Ja även mellan benen och i rumpan, och ja även det var skönt och svalkande ) J säger att jag även höll i vår son och sov en liten stund med honom i famnen men det minns jag inte heller, Jag kommer ihåg att den ena sköterskan hade en vän i Danmark och att bakom skynket mitt emot hade någon just klämt ur sig en 10 pounds unge och att barnmorskan sa att det var den största unge och sett i hela sitt yrkesliv....
Sen blir jag skjutsad upp till Ward 5, rum 8. Det är här jag ska återhämta mig efter operationen i ett par dagar. Det är inte egna rum utan det är 6 platser i ett stort rum som avdelas med skynken. Privat fast hemskt oprivat. Jag får lyckligtvis "rummet" längst in vid fönstret, då rummet kokar! Både av värme och skrikande nyfödda ungar, Och sen är det vi 6 kvinnor som på ett eller annat sätt inte har haft en naturlig förlossning.
Jag ska berätta för er om två av dessa kvinnor. Mina två grannar. Mitt emot är en kvinna, Rachel heter hon. Hon är 42 år gammal och det här är hennes första barn. Hon fick snittas i sista stund, mer än så vet jag inte. Hon har fått en son. Till saken. Hon larmar stup i kvarten! Om allt och ingenting. Hon har legat där i 5 dagar när jag kommer in. Plus att hon grinar hela tiden och ringer sin mamma var 5 minut och grinar. Kvinnan är 42 år gammal och larmar barnmorskorna för att hon inte ännu har lärt sig hur man tar på byxor på en bebis.... Fel å prova då så man lär sig?!
Människor som dessa har jag inget till övers för. Hur ont man än har i stygnen så kan man väl prova att göra saker själv?
Människor som dessa har jag inget till övers för. Hur ont man än har i stygnen så kan man väl prova att göra saker själv?
Sen har vi tjejen brevid mig som kom in inatt. Jag har ju tjuvlyssnat på båda genom skynkena så det är därför jag vet vad jag vet. Hon är väldigt väldigt ung listar jag ut och har fött en flicka. Hon pratar med sin kompis på telefon nästan hela natten och om hon inte gör det så gråter hon konstant. Hon ska lämna bort sin dotter för adoption vad jag förstår. På morgonen idag kom hennes mamma och de samtalade och ringde Social service. Den nyblivna mamman grät och grät och det enda hon sa var att hon ville så gärna behålla henne. Hennes mamma svarade då att: Det blir nog bäst såhär.... Lite senare rullades bebisen iväg till ett rum och dottern och mamman lämnade utan barnet..
I övrigt så hände det inte så mycket på avdelningen. Papporna var tillåtna att komma på besök mellan kl 11-20.30 vilket betydde att nätterna var jag tvungen att spendera själv med min son. Detta skrämde mig något otroligt och sen i tisdags natt när vattnet gick så har jag sovit 6 timmar sammanlagt, Jag prövade givetvis att amma på en gång. 3 gånger av 50 försök så sög han. Men jag visste inte om något kom ut ur mig och in i honom. Mina bröstvårtor blev ömma och det gjorde ont när han väl sög tag. Mellan dessa försök så panikskrek han mycket eller sov bara om han hade hud mot hud kontakt med mig... Dag två när farmor kom på besök så provade vi ge honom ersättning på flaska och han drag 30ml i ett svep! ( en nyfödd som levt en dag bör dricka ca 8ml åt gången enligt nån lista ) Efter det somnade han lugnt och fint in i sin säng och sov i 6 timmar. Han förvandlades till en helt annan människa, trots att vi bara känt den här lille mannen i 1,5 dag.
När jag inte bekymrade mig över amningen och ringde till J om kvällarna och storgrät över att jag inte trodde mig skulle kunna klara det här på egen hand så knaprade jag smärtstillande som en riktig pillertrillare, åt bakad potatis med coleslaw till lunch och förde protokoll på när och hur mycket jag drack samt när och hur mycket jag kissade ut Och utöver det kom barnmorskor förbi och tog min temp och blodtryck samt frågade hur jag mådde och om jag hade ont. Jag vågar inte skratta, nysa eller hosta för då tror jag att stygnen kommer flyga all världens väg och magen kommer explodera, Det var otroligt tråkigt att vara "inlåst" på den där avdelningen, Och idag när vi lämnade så hittade jag inte ut, och det kändes som det var 2 veckor sedan jag gick in genom dörrarna där med en mage som var 37+1 vecka bakad bebis. Och inte bara dryga 48 timmar...
Min största oro nu när vi lämnat sjukhuset är: När vågar man bajsa? ( Cemo? Berätta! Jag vågar fan inte! ) Jag föreställer mig att det kommer göra fruktansvärt ont.nämligen.
Lite bilder över de 48 timmar som känts som 48 dagar...
- Minuter efter att jag fått reda på att bebis ligger i säte och att det blir akut snitt....
- Stolt pappa i scrubs håller i sin son på recovery-avd.
- På Recovery och vilsen när jag håller min son på riktigt för första gången.
- Farmor träffar sitt barn-barn för första gången.
- Fasters första möte
- Otroligt utmattad mamma på ward 5.
- Presenter!
- Svenskt välkomnande på avdelningen!
- En pappa som bara tittar och tittar och tittar....
- Kissprotokoll
- Matas med flaska för första gången
- Inviger bilbarnstolen
- Farfar och barnbarn möts för första gången.
- Bebis ankelband... brevid en nyckel.
- Vår son
- Mina stygn ( sett upp och ned, det svarta är min BH )
- Testar Moseskorgen för första gången
Bio någon?
Om jag befinner mig på sjukhus? Nä jag går alltid runt i nattlinne, utan brösthållare så vårtorna får flöda fritt och med en enorm binda och en stor pappskål att kissa i under armen när jag ska på bio.
Baby babs rum är klart! ( Skrivet I tisdags innan livet tvärvände )
I väntan på att jag ska bl moster - ja exakt, inte mamma- igen så har jag tvättat mer bebiskläder OCH så kom min vackra gungstol och baby babs gardiner, så nu är mitt lilla projekt klart! ( Det ska in en stor grov rund näverkorg också när bebis blivit lite större och har leksaker, och det ska bli förvaringen för dessa medan leksakerna fortfarande är stora, har redan sett ut exakt vilken korg jag vill ha, framförhållning kallas det! )
Jag är jättestolt över mitt projket och det spelar ingen roll att jag spenderat mellan 5-6000 kr på rummet, det är precis så som jag ville att det skulle vara. Ett rum som är funktionellt och stilrent och inget klassiskt barnrum med massa Disney eller pluttinutt-saker.
- Det är lätt att nå blöjor, våtservetter och annat om man byter vid det avtagsbara skötbordet.
- Jag kan sitta under vaknätter i min gungstol ( som är otroligt skön att sitta i! ) och vyssja bebis.
- Det finns mycket utrymme för alla bebis kläder i den stora byrån.
- Och när bebis börjar utforska världen så finns det ett helt äventyr i väggdekalen med alla fåglar, löv och trädet.
Vad ska jag nu ta mig för de sista 20 dagarna? Inga paket som väntar, inget att snickra ihop? Inget att sätta upp?
Förlossningsberättelse
Jag befinner mig på ward 5. En avdelning för kvinnor som haft komplikationer under förlossningen eller blivit förlösta med kejsarsnitt. Vilket alltså hände mig igår, den 18 juli....
Kvällen innan hade jag uppdaterat min status som påtalade att i mitt hushåll skulle det minsann drickas hallonbladste, gås på promenad och pippas. Allt detta infriades, dock utan större förhoppningar om att det skulle lyckas eftersom det var 3 veckor kvar.
Klockan 03.00: Vaknar av att det sipprar ut vatten där nere. Går på toa och kissar och då rinner det mer vatten ut. Mörkgrönt sådant. Jag inser ( tror jag ) vad som hänt och ropar på J typ 6 gånger innan han vaknar. Hans Kommentar: I told you so.
03.10 jag ringer förlossningen och får order om att komma in. Jag tar på mig vinda för första gången sen jag var 13. Vi ringer Jays mamma som kommer direkt men kör fast två gånger när vi ska backa ut för hon är så till sig.
03.30. Inne på sjukhuset och får ett rum och blir påsatt kurva och facebookar.
04.00 Känner av värkar. De är helt okej men tar andan ur mig lite så jag fokuserar på att andas. De återkommer sedan var 5 minut och varar i dryga 10 sekunder.
05.00 blir undersökt och är öppen 0,5cm. Blir informerad om att jag kommer bli igångsatt eftersom bebis har bajsat inuti mig. En barnmorska går och hämtar tabletter.
05.20 Ska precis få tabletter uppstoppad i vagina när barnmorskan upptäcker att min nya binda är full av kolsvart/grönt bajs. Hon känner på magen i 2 sekunder och konstaterar: bebis ligger i säte, det här bajset kommer från rumpan som ligger alldeles nära slidan. ( hur kan inte barnmorskorna på mina kollar sett några tendenser till detta?!!!!! ) jag börjar storgrina av den nya informationen och chocken.
05.30 En doktor kommer in och ger mig två alternativ. Föda naturligt eller akut snittas. Hon rekommenderar de senare med tanke på bajset och att jag är förstföderska. Jag skriver på papper om ev risker och förbereder mig mentalt på att jag ska in på operation.
Mellan all denna information har jag pratat med mamma via telefon, grinat, whatsappat med mina vänner och facebookat...
06.00 Får ta på mig den otroligt sexiga sjukhusdräkten med öppen rygg och blir forslad mot operationssalen. På vägen dit rinner det mer grönsvart vatten längs benen och ner på golvet medan jag går och jag har aldrig känt mig mer sexig. Jay blir avlämnad för att ta på sig scrubs ( precis som i serien scrubs! ) och blir tillsagd att han måste vänta utanför i 20 min eftersom de ska förbereda salen och sätta bedövning på mig. Han sa efteråt att det var de längsta 20 minuterna i hans liv.
06.10 Är otroligt nervös när jag kliver in i operationssalen som är som att kliva in i ett avsnitt av Cityakuten, och en sköterska får hålla mig i handen när läkaren ska sätta ryggmärgsbedövningen. Den kändes inte ett skit. Så jag slutade gråta och rumpan blev stekhet och sen var jag borta från all känsel från pattarna och nedåt.
06.50 Blir insmord med den klassiska bruna desinfektionskrämen man ser på tv och frågar lite halvt stressat varför inte Jay kommit än. Han kommer då och får sitta uppe vid mitt ansikte medan ett stort skynke sätts upp och skymmer utsikten. Vilket jag tyckte var trist för jag ville se!
06.55 Doktorn är redo att börja snitta och mitt hårnät är över hela ansiktet och irriterar.
06.57 Snittet är tydligen lagt och jag kände inte ett skit. Mitt pulsband trycker dock sjukligt hårt två gånger i minuten när mitt blodtryck kollas.
07.05 Jag mår illa men får injektion genom kanylen i handen som tar bort det. Två gånger. Jag får också insprutat sterilt vatten där vilket svider förjävligt.
07.11 Jag känner att det dras i mig och trycks och hålls på men känner inget som gör det minsta ont.
07.18 Vårt barn plockas upp i ena benet och skriker direkt. Då gråter jag. Jag hinner fråga vad det är för sort och J säger att vi fått en son. A little boy säger han och rösten skär sig och han gråter lite.
Jag får inte se honom då han måste undersökas direkt, men en miljon tankar får genom huvudet under tiden jag blir ihopsydd och tills barnmorskan kommer ut med honom igen inlindad i en filt och lägger honom på mitt bröst. Jag ser ingenting för mitt hårnät är fortfarande i vägen, men jag skymtar en liten liten nos och hör ett gråt som låter som en fågelunges. Jag säger till J att han kan hålla honom medan jag blir ihopskruvad och det är världens stoltaste pappa som håller i sin son för första gången.
Allt hade gått bra och vi var alla tre välmående och friska, trots att hon som nu är mamma var totalförlamad och kände sig ännu mer som i en film när hon blev lyft över till en annan säng på: 1. 2, 3 lyft!
Fortsättning följer...
Vattnet har gått!... I England!
Snabb update! Vaknade kl 03 av att det rann vatten ut efter benen. Sprang på toa och det kom mer men det var även grönt. Ringde sjukhuset och blev beordrad att komma in. Blev undersökt och ligger nu med kurva på. Har känt lite värkar sen klockan 04. Ungefär var 5 minut som varar i ca 10 sek. Är nervös och lite rädd. Känns som det enda jag vill göra är att gå på toa. Gillar inte att ligga ner i sängen men måste pga kurvan. Vill helst stå känns det som. Med bindan fastklämd mellan benen... Ska bli förflyttad till en förlossningssal snart. Får inte åka hem. På återseende ;)
Först att åka ut från listan blev....
In på trackslistan är FIA, med en helt legitim gissning på 4 augusti.
En spark i rumpan och först ut från listan är Madde L som trots att det inte hade gjort något alls för mig om det blivit den 16 juli inte vinner kampen mot baby bab.
Det roliga är att INGEN har gissat på att jag får på det datum jag är beräknad, nämligen den 7 augusti.
Återkommer på fredag men ännu en förlorare eller måhända en glammig vinnare?!
Vattnet har gått!.... i Sverige...
Syrrans vatten gick inatt när jag helt ovetandes sov-svettades med fönstret öppet och täcket på trekvart
Det är något stort det. Inte att syrrans vatten gått utan att jag sovit utan täcke med ett fönster öppet, jag som är världens mest frusna och otrygga person när det kommer till att sova. Jag sover med täcke på i Thailand jag!
Dessutom så anser jag att syrran fuskar. Vi skulle ju få på samma dag ju! Kusinerna i två olika länder kommer på samma dag och allt det där!
Själv så är jag på vippen att fråga J om vi kan dela på hans astmaspray, så jag får någon sorts syre in i kroppen. Dock är jag mäkta rädd för den där saken. Den luktar sjukhus och när han skämtar och sprayar på mig så är det så hiskeligt kallt och blött blir det när det landar på en! Att det ska vara så svårt att få i sig LUFT!
Morgonens whatsapp-konversation med J:
- Vem bryr sig om bilar!?, här ska pippas ut unge!
Klar för utdrivning säger doktorn!
Det blev ingen prematur-unge. Baby bab är härmed medcinskt klar för utdrivning. Färdiggräddad med alla organ på rätt plats. Så nu väntar vi alltså bara på när lilla herrn/damen önskar hava sin födelsedag. ( Vad sägs om typ nu, så mamman kan funktionera som en vanlig dödlig igen? )
V 38 ( 37+0 )
Barnet
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Mamma
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.
Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.
Navelsträngen runt halsen
Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.
Pappa/partner
Nu kan förlossningsväskan packas nu om ni inte redan gjort det. Väskan innehåller allt sådant din partner, du och den nyfödda kan behöva under tiden på förlossningsavdelningen. Exempelvis inneskor, mjuka kläder, annat ombyte, morgonrock, necessärer, barnkläder, musikspelare, energikost och kanske något att äta till dig själv. Du eller din partner kan ansvara för att en fungerande kamera eller en videokamera och mobiltelefon kommer med till förlossningen. Eventuellt extra batterier, film eller minne till digitalkameran kan också vara bra att ha. Väntan kan bli lång och ett spel, såsom kort- eller tärningsspel, kan vara bra för att få tiden att gå. Vad behöver du för egen del? Har barnmorskan skrivit ner era tankar och önskemål till förlossningen i journalen? Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev och lägga i er pappersjournal. Ni kan skriva fritt med egna ord eller använda er av någon mall som går att hitta på nätet. Hör med din partner om hon vill det.
Föräldragrupp 2
Andra föräldragruppen avklarad. Idag var vi bara 3 tjejer och en förstagångspappa. Dagens ämne var the importance of communication with your baby.
En språkterapeut höll i klassen och gav oss tips och tricks för hur man ska kommunicera med sin nyfödda och sen utveckla språket under barnet första 3 år.
Jag var lite skeptiskt i början men det artade sig och var ganska intressant att höra på.
Jag fick bland annat lära mig att för att ett barn ska förstå innebörden av ett ord så måste denna höra det ordet 500 gånger, för att det ska få en innebörd. Att små barn gillar när det är tyst omkring dem, så de kan koncentrera sig på att kommunicera med sina föräldrar och på sig själv med läten och rörelser och ansiktsminer.
Att bebisar föredrar svartvita mönstrade bilder/leksaker än sådana med mycket färg och att användandet av napp efter 6 månader kan hämma utveckladet av talet eftersom barnet inte tillåts träna upp munnen och bokstavsrörelser i samma utsträckning eftersom nappen blir ett hinder.
Och att en bebis favorit "leksak" är mamman och pappans ansikte, då det är den kroppsdel som den kommer "utsättas" mest inför den första tiden och på så vis kommer lära sig känna igen tidigast.
I slutet av klassen stannade jag kvar och frågade om hur hon såg på att vi kommer bli en tvåspråkig familj, och hon tyckte precis som jag redan har planerat att jag bör tala svenska på en gång med baby bab och J prata engelska, och att bebis inte kommer ha några problem med att särskilja på dessa efter ett tag. Från början är det ändå bara ljud utan betydelse och innebörd för barnet, utan då är det mer rörelser, ansiktsuttryck och tonläge som är avgörande.
Oturligt nog verkar det som att den klassen jag egentligen mest går dit för, den om förlossningen, smärtlindring och smärta kommer vara den sista klassen då folk börjar nära sig BF. Och den klassen är alltså 6 dagar före min egen BF, så det finns ju en stor risk att jag missar den.
Lätt illamående
Jag har inte varit en sådan som har sprungit och kissat hundra gånger per natt som gravid. Jag kan eventuellt gå upp och kissa vid 4-5 tiden nån natt då och då om jag druckit mycket kvällen innan, men annars så sover jag. Vissa nätter i djupare sömn och vissa nätter inte fullt så bra.
Inatt har jag både varit upp och kissat och mått dåligt. Jag har vaknat av att jag mått illa. Har inte mått illa sen i början av graviditeten och det var inte direkt en saknad känsla. Var vaken i ungefär en timme efter att J åkt på jobbet 05.15 men somnade sen om och vaknade vid halv tio, men har fortfarande en lätt illamående-känlsa. Dessutom har jag under natten vaknat för att jag är så otroligt törstig! Som om inte 2L vatten om dagen är nog så måste jag ha en flaska vid sängen också att halsa ur nu!
Jag har någonstans hört att det inte är bra att dricka för mycket vatten? Men hur mycket är för mycket? Något med graviditetsdiabetes också? Jag har inte orkat sätta mig in i fler komplikationer som kan komma med att man är gravid nu utan bara kör på och väntar. Jag skiter i det helt enkelt.
Och dricker vatten, och mår lite illa. Och är extremt trött hela tiden. Och kissar... ibland 5 minuter efter varandra. Och är dålig i magen. Ja där ar ni mig och hela min existens för tillfället.
Dagens tänk-er-det-här-i-huvudet-bild: Igår när halsbrännan tog ett stadigt grepp om min arma hals och bröstkorg så kände jag att trots detta måste jag ju inmundiga middag, men för att överhuvudtaget får ner två raggarballar med mos ( svensk korv, svenskt mos! HIMMEL! ) så var jag tvungen att hitta den bästa ställningen att stå i. Och den var, utan byxor, som ett vinkelmått över ena soffkanten ( rumpan mot vardagsrumsfönstret ) med korven i handen, kollandes på Men in Black. Bredbent. Lätt vaggandes i sidled. Det hade bara varit för J att kliva på där bak så kanske vi hade skyndat på utdrivningsprocessen av baby bab där och då. Men... det brände för mycket och jag hade ju svensk kokkorv i näven.
I morgon börjar vi strykningarna
Det här får helt enkelt bli den slutgiltiga listan för när baby bab kommer till världen.
Sandra får dispans om hon vill gissa för hon har varit i Italien på semester. Och ja sjävlklart om det är så att någon annan vill slänga in en gissning så go for it! Bebis är ju inte här förrän bebis är här liksom.
I morgon börjar dock strykningarna om inget storslaget händer idag/inatt...
Blir jag moster snart tro?
Det enda jag har ätit idag är en tallrik Activia jordugubbsyoghurt med musli och en ostscone och nu har jag den värsta halsbrännan ever! Vad var det som triggade igång den nu då? Det var ju inte tomater i det, inte choklad, inget starkt och inget surt... SUCK!
Vi som skulle ha MIB-maraton resten av eftermiddagen/kvällen med gotta till. Det får bli 3 L vatten istället...
Jo! I morse fick min syster "mensvärk-liknande" känningar fast mer åt det dubbla/tredubbla hållet! Det ungefär en timme efter att hon whatsappat mig och sagt att: Vi lär väl båda två gå över tiden bara för att vi trodde annat".
De har dock lugnat ner sig nu och försvunnit men kan det kanske vara så att jag är på väg att bli moster igen inom en snar snar framtid?
Måste berömma min fina sambo igen. Idag har han kockat big time och gjort en klassisk steak n ale pie. Alltså en paj med bitar av kött, lök, morötter, vitlök och sen gjort en sås på Ale-öl som har fått stått och puttrat i ugnen i 1,5 timma. Jag ska med glädje smaka på dagens söndagsmiddag!
- Han gjorde till och med de klassiska löven uppepå med det som var kvar av degen!
En mysig mum and dad-to be dag.
Idag har vi haft en mysig förberedande-av-bebis-ankomst dag. Vi har tvättat handdukar och filtar till bebis, vi har tillsammans vikt ner de rentvättadde kläderna i byrån och vi har valt ut vad som ska bli baby babs första outfit här i livet. Vi kunde inte motstå att handla en liten byxa och tröja när vi var och veckohandlade, trots att vi har massor av kläder. Dock känns det inte som vi har byxor... är det något nyfödda använder utanpå bodyn liksom eller låter man dom bara mysa på i en body?
Köpte iallafall två små söta bomullsbrallor för resan hem från sjukhuset.
Sen har vi även satt upp mitt TKmaxx fynd och den smala Ikeahyllan i baby babs rum så nu är rummet i princip klart. Jag väntar bara på gardinerna och på gungstolen. Sen vill jag ha något ovanpå byrån för att piffa till rummet lite men jag vet inte vad! Förslag?
Här är dagens barnrums-göra i bilder.
- Barnvagnen och moseskorgen skall givetvis inte stå där inne, så rummet blir mycket mer luftigt och större när de är borta.
Det var den oskulden det
Det är alltid en första gång för allt man gör.
Det här var första gången jag tvättade bebiskläder. Köpt "bra" tvättmedel, oparfymerat och mjukgörande och allt var det var. Det var till och med en bebis på förpackningen så det måste ju va någorlunda rätt?
Fick panik över att jag slängde i en color catcher... Men det var den oskulden det.
Dagens bön
Käre allsmäktige fader som eventuellt ner på mig ser
Jag ber dig nu att låta min enorma mage sjunka ner
Ännu, ännu mer!
Att trycka ihop revben, lungor och hjärta
Orskar mig irriterande smärta
Ge mig ett endaste tecken
För att bebis huvud är på väg att sjunka längre ner i mitt bäcken
V 37 ( 36+0 )
Fredagssurprise!
Glömde göra den obligatoriska statusuppdateringen och magbilden igår när det var torsdag.
Men vi kör en fredagssurprise istället!
Magen/Kroppen: Känns som det tyngsta bowlingklotet på bowlinghallen och är lika stenhård också, Känns som att bristiningar skulle kunna tränga fram nu så tajt som mitt skinn är. Naveln har fortfarande några millimeter kvar innan den är helt utjämnad med resten av magen. Bäckenet ömmar mest varje dag, vissa dagar mer, vissa dagar mindre. Jag gnäller inte så mycket över det längre utan bara accepterar att det är så helt enkelt. Ryggen känns absolut inte lika stark som innan jag blev gravid och det känns att den får slita en del för att orka bära upp min stora framdel.
Mamman: Börjar mer och mer och mer att gå ifrån den rädda, ångestfyllda gravida kvinnan och förvandlas till en som spänt och med stor nyfikenhet längtar efter den lilla som gömmer sig inne i hennes mage. Förlossningen skrämmer mig inte alls just för tillfället utan jag ser framemot att få mitt liv berikad med den erfarenhet som att föda ett barn är/kommer bli, Jag gillar den nya Linnea, hon som ska bli mamma om 25 dagar, mer eller mindre. Det känns som att hon är mer samlad, förberedd och redo för vad som komma skall.
Bebis: Känns som att bebis ligger på samma ställe hela tiden nu och att det bara är när bebis sparkar med ben eller armar som det känns på sidorna av magen. Baby bab rör sig mycket ( dock inte så mkt idag när jag har rört på mig hela dagen, precis så var det när jag jobbade också. Rörde sig inte mkt när jag rörde mig mycket ) och rör sig allra mest på morgonen då man kan se magen tydligt bölja fram eller höja sig rejält på ena eller andra sidan när bebis rör på sig.
- "Bebis är nu lika stor som en vattenmelon..."
V 37 ( 36+3 )
Höggravida kan själva!
Det har varit dåligt med uppdateringar här idag, för att jag för en gångs skull har haft något att göra under mesta delen av dagen. Jag har nämligen tagit fram tjur och envissidan i mig och skruvat ihop byrån som levererades igår, trots att vissa delar var otroligt tunga att bära upp för trappen och att magen var i vägen 99% av tiden när man ska sitta som en ostkrok och skruva. Det har tagit mig exakt hela dagen. Förmodligen 2 timmar längre än vad det skulle ha tagit om jag varit slank och fit.
Men jag klarade det! Och jag kunde inte motstå att stoppa ner lite saker i vissa lådor.
Just nu så tvättar jag lite neutralt färgade kläder som jag sen ska stoppa ner i lådorna och även välja ut vilken outfit som ska få följa med till BB.
Men smakar det så kostar det. Magen har varit konstant stenhård med sammandragningar och nu gör min rygg väldigt ont. Bäckenet är det jämna plågor med som vanligt.
Men jag är glad och stolt över mig själv och resultatet! Det ska väl kanske påpekas att jag förmodligen inte borde ha lyft upp byrån själv, eller burit upp själva arbetsytan upp för övervåningen och lite annat, men jag orkade inte vänta på J och eftersom det kändes som att jag klarade av det så tror jag inte det är någon större fara. Bebis har sovit mestadelen av snickeriet och har vaknat till liv nu när jag sitter ner i soffan med middagen i magen. Och så mycket mer än såhär kommer det inte hända resten av denna fredag!
- Hemnes byrå från Ikea
Babyboom!
3 födslar inom 2 dagar har det blivit nu! Två kända från Östersund och en okänd i form av Spiderchick som är en stor bloggare och sjukt rolig. Två av dessa fick för tidigt och en gick över tiden. Två fick pojkar och en fick flicka.
Jag undrar och undrar när vår bebis känner sig färdigbakad och redo för att möta världen utanför magen och få se sina föräldrar för första gången. Skulle jag ha gått i min mammas fotspår så där löjligt exakt så skulle jag ha fött i söndags. Skulle jag följt min syrra så skulle jag ha fött igår.
Jag ser med lite skräckblandad förtjusning fram emot förlossningen. Ju närmare det kommer desto mer orädd inför den blir jag. Vet inte varför. Tror jag vill ha det här över mer än rädslan gör att jag vill ha det kvar. Jag är också samtidigt nyfiken på hur det känns. Hur en värk känns från början och även när den gör som ondast. Kommer vattnet gå på mig eller börjar det med ryggont? Hur kommer jag bete mig? Tyst i min egen smärta eller vela ha mycket närhet och stöd i mitt skrikande? Jag vill veta hur ont det gör, och som alla säger att det gör. Ja på något vis vill jag bli den erfarenheten rikare i mitt liv.
Så för min del får baby Bab komma när den vill. Jag är nästan lite för ivrig för att vänta 25 dagar till.
( OBS detta kan ändra sig om två minuter, och jag känner att två månader till som gravid vore kanon, ja hjärnspöken och hormoner och allt det ni vet... )
Då och nu
Extreme-weightgain-makeover!
- "Babe, i cant remember what you looked like when you were skinny"
Jay Birtles
Touche!
Att vara stressad över ANDRAS graviditeter.
Nu ska jag vara sådär totalt ärlig igen..
Jag och säkert många andra har sagt att det vore ju himla kul om man kunde vara gravid samtidigt som en vän eller en syster ( som jag faktiskt är, och dessutom i princip lika långt gången! Vilket är ganska så häftigt och otroligt om man tänker efter )
Men jag måste säga att det som stressar mig mest av allt trots de hundratals milen det är mellan mig och Sveriges gränser, är andra som jag känner/är bekant med som också är gravid i runda slängar lika långt gången som mig. Både de som är före mig i både dagar och veckor och de som ska ha strax efter mig.
Varför är det så kanske ni undrar? Ja jag vet inte!
Det är ingen tävling, eftersom man inte kan påverka utgången what so ever,
Jag är inte avundsjuk, för jag är ju med om samma sak!
Jag har inte försökt få det att se ut som om min graviditet har varit den mest perfekta så att det ska se så bra ut som möjligt inför de andra som är gravida för att få andra att avundas mig.
ALLA barn födda 2012 kommer ju bli lika gamla när de blir lite äldre. Oavsett om de är födda i januari eller december.
Så jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men hade jag fått bestämma, så hade jag varit gravid helt för mig själv ( i den mening att det bara var jag som skulle föda inom loppet av typ 8 veckor )
Men å andra sidan så är jag fjantigt nyfiken och spänd över att få höra att Ida eller syrran eller Sara ( som har gått över tiden nu! ) har åkt in på förlossningen eller helt enkelt nyheten att de har fått sina bebisar!
Vad kan det vara som gör att detta ligger och gnager i mig? En liksom stressande gnagade känsla över de andra som är gravida samtidigt som mig. Vad är det min hjärna säger åt mig egentligen? Ja jag har inte klurat ut det och har inga förslag heller. Har ni? Jag tar tacksamt emot dom, hur hårda de än kan tänkas vara,
Allt är lugna gatan!
Ingen bebis så långt ögat kan nå! Och inga mer kroppsliga vätskor som läcker ur idag heller. ( so far ) Vi kan alla slappna av. Well, jag var avslappnad hela tiden eftersom jag ändå kände på mig att: Nä, det är inte dags än...
Sov skönt och ganska så bekvämt i natt dessutom!
Kanske efter det uppfriskande härliga skype-samtalet med Madde? Mer skypande med er fina vänner! Jag behöver höra era röster IRL!
Idag ska jag åka in till stan och fixa mina bryn en sista gång, samt köpa upp mig på lite saker som jag kanske inte har så mycket tid till att åka och handla om ett par veckor. Lite nytt smink, mitt favvo-shampo/balsam osv. Ska också köpa en liten kärleksgåva till J bara för att han är så fin och förtjänar det. Håller mina tummar ( och Saras ena! ) för att mina fogar ska vara snälla med mig idag!
Innan dess så ska jag vänta in en leverans ( IGEN! ) Idag kommer det faktiskt två saker tror jag, Byrån och gungstolen ska fraktas in i vår lilla lilla hall och sedan bli ståendes där tills sambon kommer hem och kan ...
10 minuter senare..
Ikea knackade på! Byrån is in the house!
Jag blev utfrågad när bebis skulle komma och om min ålder. Haha! De två männen tyckte jag såg ut som 18 och blev mycket chockade när jag sa att jag är 28. Jag gissade på den ena av karlarna och sa att han nog var i min egen ålder och chockad blev då jag när han berättade att han var 38! Vi kom överens om det var våra babyface som gjorde det. Sen fick jag det klassiska tipset: Sov nu, för det blir lite av den varan snart, och sen var de trevliga männen borta igen.
Är skitsugen på att skruva ihop byrån och vika ner alla små söta kläder och stoppa ner blöjor och tvättlappar och annat i de små lådorna, men jag har blivit vänligt men bestämt avvisad att röra dessa tunga paket förrän J kommer hem, så jag får väl lyda då.
Samtal mellan två förstagångsföräldrar...
Jag ringde J efter att ha ringt förlossningen och sa att eventuellt kan det vara så att slemproppen har lossnat/försvunnit/kommit ut, hur man nu säger?
Eller om jag ska vara helt ärlig så lät det såhär:
- Hey babe, i just called the maternity ward cuz i think that plugthing has gone.
- The what?
- You know before you go into labour, sometimes you have like a mucus discharge from... down there. And i think thats whats happened now yesterday and today, bit by bit, sort of.
- Is it?
- Yeah
- Oh so what, your having the baby now?
- Haha, no not now, but if it is that then its not that far away.. i think...
- Okay babe, i didnt know about that thing
- Well now you know
- Yeah..... but babe, i have to call you later cuz im teaching Danny how to shoot a cow at the minute so..
- No worries babe, talk to you when your on your brake...
Där har ni oss, filbunkslugna och lär oss saker på köpet.
- Världens sexigate dad-to-be
Slempropp adjöss?
VARNING VARNING VARNING
DETTA INLÄGG KAN INNEHÅLLA ORD SOM I SAMMANHANGET KAN VERKA ÄCKLIGT FÖR VISSA. TROLIGEN GÄLLER DETTA EJ KVINNOR OCH MÄN SOM HAR EGNA BARN. SLUTA ISÅFALL LÄSA NU
-Vilket INGEN kommer att göra för man är för nyfiken för att inte göra det, samma som om att vem fan slår AV tv:n när reporten varnar för känsliga bilder i kommande inslag?
Igår och idag ( kan eventuellt ha varit två dar sen också ) så har jag haft en riklig, vit, tjock, halvslemmig flytning. Den har kommit i omgångar. Speciellt efter att jag har duschat eller om jag stått upp en längre stund. Den är inte alls rinnig och är helt vit och luktar inte illa.
Jag har fått förslag att det eventuellt kan vara slemproppen då den kan uppenbara sig på fler vis än standarden att den kommer ut som en slempropp och är lite blodfärgad. Enligt mina efterforskningar på google så stämmer mina "symptom" in på denna propp. Vilket är ett tecken på att förlossningen närmar sig. Dock kan det ta allt från idag till flera veckor, men det normala var tydligen att förlossningen startar 1-7 dagar efter att proppen har försvunnit så att säga.
Jag har dock inte den känslan av att det är dags än. Jag vet ju inte om man får någon sån här känsla alls eller om det bara helt plötsligt händer, men min feeling är att det är ett tag kvar.
Jag får helt enkelt vänta och se vad kroppen ger mig för signaler. Jag ringde förlossningen och de sa att det här var helt normalt så här sent i graviditeten och att jag skulle hålla koll på om det började lukta eller klia för då kunde det vara svamp. Ganska så udda svar tycker jag eftersom det redan har pågått i allafall 2 dagar och det luktar INTE illa och det kliar INTE, men men.
Vad tror ni erfarna?
Inga konstigheter
Ett helt normalt tvättställ. Tandborstar, urin och tvål.
Engelsk sjukvård under all kritik
Jag bara måste kritisera den engelska sjukvården så som jag upplevt den hitills i det här landet.
Det började med när vi skulle gå på vårt första UL i v 15, där det var nära att jag inte fick göra ett scan alls för att jag inte hade bott i landet tillräckligt länge. ( 10 månader ) Så jag blev forslad som en annan illegal invandrare till ett rum med ett bord och en stol för en intervju om varför jag kommit till England, hur länge jag planerar att stanna här och vilket mitt syfte för att bo här var. Vilket egentligen inte ska behöva göras på mig då jag kommer från ett annat EU-land och får komma och gå som jag vill i det här landet. Jag kände mig som en kriminell, när det enda jag ville var att se min lilla bebis som jag tillsammans med mannen jag älskar skapat. Inte tänker vare sig han eller jag på att vi har två olika bakgrunder i det läget.
Sen när det kommer till BM-besöken som jag tycker går fortare och fortare ju längre in i gravidteten går. Borde det inte vara tvärtom? Jag blev lovad att få en och samma barnmorska, vilket sket sig direkt vid inskrivningen i V 10 då jag för det första inte ens fick komma ner till mottagningen eftersom alla rum var upptagna så en barnmorska fick komma hem till mig och ta prover och annat eftersom den BM jag skulle ha var på semester. Efter det så har jag haft 5-6 olika barnmorskor, så den enda jag känt igen och som känt igen mig är den STUDENT som varit närvarande vid majoriteten av besöken. Jag får fortfarande med 3,5 vecka kvar fortfarande presentera mig och förklara hur man uttalar mitt namn eftersom INGEN har lärt känna mg det minsta, vilket jag också trodde var något som ingick i BM-rollen. Att skapa trygghet, förtroende.
Jag tycker själv att jag fick min inbjudan till föräldragruppen lite väl sent, eftersom det inte finns en säkerhet att jag kommer att kunna delta vid alla då bebis kan komma när som helst egentligen. Det sa även vår "ledare" på gruppen. "Ja vi får väl se hur många gånger du hinner komma Linnea...." Är det inte meningen att man ska gå på alla 4 som standard?
Jag vill inte att det här tänket ska sitta i när vattnet går eller värkarna sätter igång eftersom jag vill försöka fokusera på att slappna av, andas och att jag kommer klara av det här MED HJÄLP från barnmorskorna på avdelningen. Dock så tyckte jag att de två barnmorskorna jag pratade med på sjukhuset per telefon när jag hade min blödning var både tillmötesgående, de verkade lyssna på vad jag sade och var lugna och hjälpsamma och sa att jag fick välja själv om jag ville komma in eller inte. Jag hoppas barnmorskorna på förlossningen är som dessa.
Det absolut värsta jag hört var för någon vecka sedan då Lindsey berättade att en av hennes väninnor hade åkt in till sjukhuset efter att vattnet gått och värkarna var täta och med jämna mellanrum och att hon var hyffsat öppen, men blivit nekad ett rum eller ens en säng för att allt var fullbokat. Så hon blev hemskickad och födde hemma istället!!!
Och varför är det så? JO,( och nu får ni läsa det här hur ni vill, jag orkar inte debattera kring det, de som känner mig vet min åsikt kring allt som har med ursprung, religion osv så vi behöver inte kliva in på den banan här ) för att alla indiska familjer här knullar till sig 700 ungar och tar med sig hela släkten och yttre släkten in på förlossningen och stannar sedan där i flera dagar innan de åker hem för att det är något med deras jävla religion. Det har varit debatter om det här på tv, men inget händer.
Så, nej jag är inte rasistisk och folk får tro på vilken jävla trött icke-existerande gud de vill, men ge kvinnor som ska till att föda barn EN SÄNG FÖR HELVETE! Och skicka hem tjocka släkten om ungjäkeln har kommit ut och mår bra!
Det bor 62 miljoner människor i England på en yta som är mindre än Sverige. Det är självklart att jag förstår att det kläcks mer ungar än det finns barnmorskor att ta hand om dessa gravida och inte tillräckligt med platser på sjukhusen för alla dessa kvinnor, men om det är ett problem så tycker inte jag att religion ska stå som första prioritering när det kommer till att föda barn. Fokusera på att lösa mer jobb, fler praktiker och kliniker där kvinnor kan föda sina barn utanför sjukhusmiljön osv...
Blir jag nekad en säng när jag har sjukligt ont så vet jag en viss Mr J som kommer hetta iallafall. Big time! Då kommer den engelska draken komma fram ur sitt vanligtvis så lugna skal. Oj oj!
Spännande det här ska bli.
Som sagt, om 3,5 vecka så vet vi ( om jag inte ska hålla på att gå över och sånt trams ).
Upprörande BM-besök
Så jävla tråkigt att gå till barnmorskan alltså,
Idag, jag svär, var jag inne i 3 minuter. Blodtryck-rörsigbebis?-urinkoll-klämpåmagen-lyssnapåhjärtljud-UT!
När ska man få veta något om något? Eller får man inte det? Ska man få besöka sjukhuset så man vet vart man ska och hur det ser ut där? Ska vi inte prata något tillsammans om min syn på förlossningen eller hur jag mår? Ska jag inte få någon som helst INFO om NÅGOT eller ska jag bara veta ALLT själv och hur jag ska göra och vart jag ska och när jag ska?
Idag hade de dessutom bokat in mig fel. Skrivit i min journal att jag skulle dit idag men bokat in mig i morgon, men dom klämde in mig ändå. Det tar ju ändå bara 3 minuter tydligen....
Nästa gång är om 2 veckor igen trots att jag trodde att man gick varje vecka från och med nu, men skulle det vara så, då räcker det väl med att jag sticker in högerarmen och magen genom dörren så BM når att kolla blodtrycket och kleta gelen på magen för att lyssna på den "glada bebisen" och så är det över på 1½ minut istället....
Jag tyckte hjärtljuden lät lite långsammare idag än tidigare men eftersom jag aldrig får veta vad de har för frekvens så vet jag inte. Hjärtat var långt ner, lite till vänster sida av magen så jag antar att bebis ligger som den ska med huvudet men att det fortfarande är rörligt.Hon kände med fingrarna också efter huvudet. Knep tag långt ner och jag fick ingen information om det skulle vara på annat vis så jag tar tystnaden som att allt är som det ska och att bebis ligger redo för utförsel men ej fixerad. ( eller vad vet jag, ingen säger ju något )
Blodtryck: 90/60
Urin: Rent
Bebis: Glad ( sjukt less på att höra det nu om jag ska vara ärlig, ge mig nyttig info istället, jag har hört att ungen är glad i 15 veckor nu )
SF-mått: 36 cm
Say what?
Två anmärkningsvärda saker på föräldragruppen igår:
1. Vi blev utfrågade om vi haft några ev cravings under graviditetens gång. Jag svarade att: jo äpplen åt jag massor av i början och citroner var lite extra gott sådär. De andra blev genuint chockade över mitt svar. Ett HÄLSOSAMT craving? Kan man ha det? Va fan, man kan väl vara sugen på tamejtusan vad som helst!? Det är ju kroppen som styr det där. Det behöver ju per automatik inte vara något onyttigt.
2. Ogillandet av vatten. Detta har jag även noterar är rätt vanligt bland gemene man här. Kranvattnet smakar inte lika gott som hemma men det finns ju vatten att köpa på flaska som är gott. Iallafall. En tjej i gruppen undrade vad hon kunde dricka som substitut för vatten eftersom det och mjölk kunde hon helt enkelt inte få ner. Så äckligt tyckte hon det var!
Jag undrar främst två saker här: Hur kan man tycka vatten är äckligt? Och hon måste vara väldigt uttorkad som aldrig dricker det utan bara ( vad jag förmodar ) sockerbaserad dryck som juicer, saft och läsk. Och borde man kanske inte om man är gravid och dessutom planerar att amma försöka sig på det här tydligt svåra med att dricka vatten? Dels för barnets skull, kroppen så den inte sväller för mycket och sen för att du inte ska bli uttorkad för att du ammar. Jag blir brydd jag ibland på matkulturen i det här landet. Ge ungarna vatten att dricka, inte läsk och skit på en gång! ( Jay tycker inte heller om vatten och dricker det ALDRIG medan jag drar i mig minst 2 L om dagen )
The guesslist updated.........
Uppdaterad version av the guesslist.
Mest populära datum: 1 aug ( Elin, mami & papi ) och 2 aug ( Jay, Matte & Werner )
Mest udda längd: Sara U ( så kort är hen väl inte sara!? Haha )
Hoppas mest på att Sara den Rara, Jay eller jag själv har rätt. ( Könet har dock ingen betydelse )
Som en 2-åring på äventyr i V 37
Igår kväll hade jag den värsta fog-kvällen so far. Jag vet inte varför men när det var dags att slå något hårt i huvudet och prova somna in för natten kom jag inte längre än till trappsteg nummer två. Där blev jag ståendes och kunde inte gå. Det var som att all muskulatur i högerbenet var som bortblåst och jag fick med hjälp av J samt haltande, bestiga trappan likt en äventyrlig 2-åring. Ett steg i taget liksom.
Och med det sagt går jag in i V 37.
Gravid vecka 37
Barnet:
Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det. Vikt 3 kg.
Mamma:
Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.
Pappa/partner:
Många män kan känna sig mindre sedda och betydelsefulla för sin partner mot slutet av graviditeten. Det beror på att kvinnan fokuserar mer på sig själv och livet i sin mage. Hon funderar säkert väldigt mycket på förlossningen och är kanske orolig och lite rädd. Fokuseringen kan jämföras med någon som tränar och förbereder sig mentalt inför ett maraton eller någon annan stor fysisk prestation. Oroa dig inte, hon behöver all tid och allt stöd hon kan få. Fråga om du kan göra något. Föreslå att ni packar en väska med saker ni behöver vid förlossningen som står startklar när det är dags. Fokusera på sånt du kan göra.
Hos barnmorskan/kontroller:
I vecka 37 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Han eller hon känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Blodvärde och blodsocker kontrolleras och kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Barnmorskan kollar att du är förberedd och vet vem du ska kontakta när det är dags. Din partner är fortfarande välkommen med på besöken. Vid detta besök brukar barnmorskan i samråd med dig och din partner skriva en sammanfattning av graviditeten samt skriva lite om era tankar inför förlossningen och amningen i journalen. Om ni vill kan ni skriva ett eget förlossningsbrev som ni lägger i er pappersjournal. Det är bra om din partner är med vid detta besök också så att ni båda har möjlighet att berätta om era känslor, förväntningar och eventuella önskemål. Om det inte gjorts tidigare måste nu förlossningssjukhus väljas. Om du inte väljer själv kommer barnmorskan att välja åt dig. Även barnavårdscentral skall väljas. Eftersom det är vårdval måste ni aktivt välja den ni vill tillhöra. Barnmorskan skriver i journalen vilken barnavårdscentral ni valt, för att BB sedan ska kunna skicka barnjournalen till rätt ställe.
Vändning:
Om barnet efter graviditetsvecka 36 inte ligger med huvudet neråt brukar vändningsförsök göras. Detta görs i så fall på kvinnokliniken. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Din barnmorska beställer tid åt dig och informerar vidare om ingreppet.
Föräldragrupp 1
Hemkommen från min första föräldragrupp!
Jay slutade tidigt och var hemma 10 minuter efter att jag gått från huset, men han visste inte om han kunde komma in efter att det börjat så han gick inte. Vilket var lite synd för vår BM sa att man får ramla in när man vill om man vill. Och man får ta med sig vem man vill som man har som stöd under gravditeten. Partner, mamma, syster, bästa vän osv.
Det var jag och tre andra tjejer där, en med pojkvän. Vi skulle egentligen vara två till men de dök inte upp. De flesta såg ut att vara mellan 20-30 år, jag eventuellt den äldsta. Jag var även den som var längst gången med mina 37 veckor i morgon. De andra var i veckorna 23, 33 och 36 så spridda skurar. Emma, tjejen i v 23 såg inte ens gravid ut och jag var lite avis när hon kom in som en storm och bad om ursäkt om hon var nån minut sen, men hon hade sprungit från bussen. SPRINGA? Är det något man kan göra?
Dagens "Ämne" var hälsa och om att äta hälsosamt under grav. samt hur man kommer igång med träningen efter man fått barn osv. Vet inte om det här är en stående punkt i Sverige men här är ju overfeeding av oss själva och våra barn ett major issue, så det är en ganska viktig fråga/problem.
Självklart vet jag att det är mkt socker i cola osv men jag fick en uppfräshning idag och det var bra. Exempel på hur mycket socker det är i våra every-day produkter.
En chokladkaka = 34 tsk socker
0,5 L cola = 13 tsk socker
McD Milkshake = 21 tsk socker
En 1-portions barnyoghurt = 4 tsk socker
1 festis = 9 tsk socker
Fiskpinnar och korv är lika onyttigt som pizza och strips om man inte gör sina egna fiskpinnar eller köper korven från en riktig butchers shop.
Jag lärde mig kanske inte så mycket som jag inte redan visste, men det var kul att komma ut och träffa lite folk även om jag hade hoppats på ett större antal. Ingen av dessa bor i South Wigston heller ( dock i områdena runt omkring ) och jag hade väl kanske inte någon direkt connection med någon av dem. Vi lyssnade ju dock mest på klassen, så det kanske blir lite mer avslappnat as it goes.
Nästa vecka är det communication, language and literacy samt demonstration on using real nappies and cashback scheme. Hoppas dom inte ber mig vara försökskanin ;)
Gissningslistan so far....
God morgon vänner!
Jag vaknade klockan 05 i morse av en sambo som nös ca 24 gånger i följd. Detta inträffade även igår natt EXAKT samma tid! Men den stora frågan är: Hur kan man börja nysa när man helt uppenbarligen är i djupsömn?
J somnade sedan om medan jag var klarvaken... tills klockan var 8, då somnade jag om igen och vaknade kvart över elva.
Det kommer sporadiskt in fler gissningar ang ankomsten av den lilla söta och det är superkul! Big like till det!
Jag har sammanställt en lista över de förslag som kommit in hittills och så här ser den ut. Verkar som 1 Augusti är en populär dag. Jag har även lagt upp hur jag och J tror.
Fortsätt gärna gissa ( och speciellt mina bästa vänner vore det ju kul om ni var med på ett hörn ni som inte har gjort det än, *pik pik* )
Om två timmar ska jag på första föräldragruppen. Det ska bli spännande. Jag, ute bland okänt folk!
Det kommer med all största sannorlikhet ett blogginlägg om det senare i eftermiddag. Nu lunch!
dagens gravid-i-landsproblem
Dagens gravid-i-landsproblem:
Min rygg är kall!
Varför?
Mina tröjor passar helt utmärkt över magen trots att det är den som växer medan tröjorna inte alls passar över ryggen längre. Jag får dra och dra och dra för att få någon som helst värme på min baksida. Borde det inte vara tvärtom? Flascha huden där framme istället för där bak?
Otroligt störigt är det iallafall.
I övrigt kan jag berätta att med 4 veckor kvar till BF så kommer fortfarande den här bruden in i ett hörnskåp. Det krävs lite böjande av både armar, ben, nacka och rygg och syretillförlsen stryps en smula men är man mannen i huset och måste skruva så är det bara att ta tjuren vid hornen. Att man får en del sammandragningar på köpet är ett annat pris man också får betala.
I morgon ska jag eventuellt sätta upp en skåpdörr, trots att jag inte når från golvet utan måste hoppa upp på diskbänken och stå på knä där samtidigt som jag håller i skåpdörren och skruvar. Kan bli nått det, för mig och maggen.
( Medan jag har fått släppa fram min manliga sida lite så har J förberett dagens middag. Att göra egen wienerschnitzel. Vi köpte fläskkött som vi bankat så fint, istället för vanligt tråkigt ströbröd så köpte vi en färsk fransk baguette som vi först rostade i ugnen och sen stoppade i mixern för att få eget ströbröd. Detta ska ätas tillsammans med stekt potatis från gårdagens kokade potatis- den stekta potatisen är den absolut bästa! och en sallad. Det får bli veckans nyttigaste då jag ätit take-away pizza två dagar och chips till middag en dag. Vilket är helt okej eftersom jag redan är tjock och bara har gått upp 2 kg )
Less på min egen blogg.
Jag börjar bli less på min egen blogg.
Typ: "Men kan hon skriva om något annat nu!"- less.
Fast å andra sidan är den här bloggen bara till för gravidsnacket och resan fram till bebis, så jag får stå ut med mig själv. När baby bab kommit ut så tror jag att jag stänger ner den här bloggen och återgår till min andra blogg som kommer utökas ganska så drastiskt med en ny kategori kallad Familj. Jag ser det nämligen som svårt att INTE skriva mycket om det då det är den största förändringen som sker i ens liv. Och de som inte gillar det får sluta läsa helt enkelt.
Men under tiden jag kommer på något att skriva om som även JAG finner intressant så fortsätt ( ni som inte gjort det ) att gissa på när min avkomma kommer behaga att titta ut. Inlägget är bara några scroll nedanför. Det tycker jag däremot är jättekul! Kommentarer, kommentarer, kommentarer!
Att expandera i fast forward
Skulle man klistra upp en filmkamera i min panna som pekade nedåt och spela in brösten och magen dygnet runt och sedan spela upp det i highsspeed såsom när man ser typ soluppgångar/nedgångar på Afrikas slätter på Discovery Nature...
.
Ja iallafall, skulle man göra det så skulle man med blotta ögat se dessa tre ting växa i en rykande fart. Bröst 1, bröst 2 och det enorma extra bröstet nedanför.
Min navel som har varit sitt vanliga söta jag, börjar nu långsamt falla offer för den starka kraft som är en växande bebis och är på väg att poppa ut. Det är bara en ytterst liiiten navelingjutning där nu. Ingen risk för navelludd om man säger så.
Mina reveben är ömma och precis under bygeln på BH:n så är det så ömt så jag på riktigt tror att det är blåmärken på insidan där ( man kan ha det btw, blåmärken på insidan av kroppen, kor har det också. Det ser likadant ut som på utsidan. )
Mina bröstvårtor ser ut som två gigantiska gelehallon på en tårtbotten av choklad och jag kommer förmodligen kväva ungen när denne ska feed on me om nån månad.
Allt detta ihopklämmade men samtidigt utvidgande av min kropp gör att jag känner mig som ett paket 250g smör som försöker få plats i den minsta Tupperware-lådan. Vad för slags liknelse det nu är.....
Presenter varje dag!
Jag får paket varje dag jag!
Idag kom Moses-korgen! Den är om inte ännu mysigare i verkligheten än på bild.
Där skulle man själv vela krypa ner i och gosa till sig,
Mycket nöjd över ställningen också som kom till. Stabil och bra höjd och korgen är jättelätt att sätta ner och ta upp och fastnar inte.
Gissa när baby bab kommer!
I morgon är det exakt 1 månad til BF, men jag tänker släppa "Who is baby bab"-tävlingen idag ändå.
3 skäl till detta:
1. Det är varmt i Sverige vad jag kan utläsa på facebook. = död åt all bloggstatistik.
2. Det är varmt i Sverige och stundande helg. = död åt all bloggstatistik.
3. Man vet inte alls vad som kan komma efter gårdagens surprise.....
Så jag förlåter er kära läsare, för att ni vill njuta av sol och värme och inte sitta framför datorn. Men nu har ni ju hela helgen på er ( som han i reklamen sa ) att gissa vem det är som gömmer sig i magen min. Skriv en kommentar bara, motivera gärna varför.
Sen sammanställer jag såklart resultatet och vinnaren ska banne mig få ett pris! Japp, jag ska skicka något riktigt engelskt i ett paket till den person som är närmast ( enligt mina regler, som jag ännu inte har finslipat )
Lugn som en filbunke
Varför har jag min statusuppdatering ang maggen och veckans magbild på torsdagar egentligen? Det är ju på tisdagar jag går in i ny vecka....
Men varför ändra på ett vinnande koncept?
Status kropp: Överraskning och lite spänning i vardagen dök in i livet i morse då jag upptäckte en blödning vid andra morgonkissningen. Jag ringde förlossningen för lite råd och fick komma in på koll om jag ville, men jag valde att avvakta och se om det försvann. Vilket det inte gjorde vid andra kissningen 5 timmar senare ( nytt personligt skulle jag säga. 5 timmar mellan urinering! ) så jag ringde upp igen och fick typ samma råd. På tredje kissen nyss så var det fortfarande lite men inte lika mkt. Så jag lutar mig tillbaka och tar det lugnt och ser vad som händer. Lugn som en filbunke!
Fogarna har en bra dag också! Yay!
Status bebis: Rör på sig väldigt mycket! Pratar jag med baby bab så brukar hen sparka lite tillbaka. Men mestadels nu är det hicka och svepande rörelser som gör att magen böljar åt alla olika håll och bara enstaka hårda sparkar, Det är väl slut på utrymme nu.
Psykisk status: Pulsen ökade inte ett slag när jag såg blödningen, jag blev mest lite fundersam. Så lugn som en filbunke är jag. ( Hade ändå inte åkt in direkt, min regel är ju att man ska se anständig ut om man går utanför dörren och jag hade varken duschat, lagt på ett anständigt face eller tatt på mig något acceptabelt på kroppen. Sjukhusvistelse eller nattklubb. Fräscha till sig bör man alltid göra! ) Måste säga att jag är ganska stolt över mig själv över mitt lugn som jag haft genom hela dagen. Men så länge baby bab rör på sig och jag inte känner instinktivt att något är fel så tror jag att allt är bra. Jag tror man som soon-to-be-mamma så här sent i graviditeten känner av om något inte är som det ska. Inte bara fysiskt men genom bara en känsla.
Barnrummet - det mest påkostade rummet i huset.
Världens bästa internetshoppare har ni här!
Jag handlar ALLT på internet. Allt från skor till en parkbänk eller take-away mat. Och här i England är det ännu smidigare för 95% av allt man beställer har fri frakt och de kommer och levererar det till din dörr! Så det enda jag behöver göra är att lyfta på bakdelen från soffan och öppna dörren så har jag mina nya grejer i hemmet!
I väntan på att se om denna blödning ska leda till en tripp till förlossningen eller inte så har jag klickat hem tre nya saker till baby babs rum, När det kommer till inredning är jag nitisk. Det måste vara spot-on precis så som jag vill ha det, annars får det vara. Så hittar jag något som jag anser är en-måste-pryl så spelar priset i slutändan mindre roll. Har jag inte råd, så tar jag mig antingen råd eller så sparar jag en extra vecka och köper det ändå. Så ja, man kan lugnt säga att vår bebis rum kommer vara det rum som kommer vara mest påkostat om man inte räknar med köket vi köpte.
Men inget är väl good enough för ens barn, right?
Dagens shopping resulterade i en svart golvlampa som ska stå i ena hörnet i bebis rum över min contemporary gungstol, en rosa big-sized klocka som matchar fåglarna på väggdekoren som ska placeras på en hylla och två tunna filtar till Moseskorgen ( som btw ska leveras idag! )
Nästa veckas hemklick blir gungstolen och två tuffa vita/valnötsfärgade vägghyllor som jag hittat. Efter det återstår bara gardiner och ett par gosedjur och två tavlor, sen är rummet klart att användas. ( Jag vill gääärna ha den där Alfabetstavlan från IKEA där även våra 3 extra svenska bokstäver är med, men det är helt omöjligt då bokstäverna på den är röda och det skär sig big time och jag kommer få eksem )
Besöka sjukhuset i eftermiddag?
Då har jag för första gången ringt till förlossningen och pratat med en barnmorska istället för att fråga Mr Google ( ok jag erkänner, jag googlade först men ringde ändå )
Jag hade nämligen en blödning i morse ( är i V 35+2 ) och jag tyckte den var ganska så rejäl ( typ färgade hela toan ) och även efter att jag torkat mig så har det kommit lite till. Blodet var inte klarrött och jag har inte ont och bebis rör på sig så jag tror inte det är någon fara, men min BM sa åt mig att ringa om vad som helst hände nu när det är så sent in i graviditeten så det var vad jag gjorde. Jag tror inte det var slemproppen heller för det var inte slemmigt ( BM frågade även om det i telefon )
Förlossningen sade att jag fick välja om jag ville komma in nu och göra en koll eller om jag ville vänta och se om det slutade blöda ( med tanke på att inte blodet var färskt så var även de ganska lugna )
Återkommer dock blödningen eller att det kommer bara lite mer i trosan eller när jag torkar mig efter jag kissat så ska jag ringa upp igen och komma in på koll oavsett vilken färg det var sade hon.
Återkommer dock blödningen eller att det kommer bara lite mer i trosan eller när jag torkar mig efter jag kissat så ska jag ringa upp igen och komma in på koll oavsett vilken färg det var sade hon.
Så jag tar och äter frulle/lunch och ser vad som händer.
Men lugn som en filbunke är jag och funderar mest på vart mina nycklar är utifall jag skulle behöva åka in. De försvann nämligen igår så jag är ett housebound preggo för tilfället..
En kärlekshistoria som vilken annan som helst fast helt unik.
Har spenderat ett par timmar med att gå igenom gamla kort på datorn och externa hårddisken medan regnet smattrar utanför fönstret och jag väntar på att min sambo ska komma hem från jobb.
Och jag snubblade över och kastades tillbaka till November 2010 när jag bodde i Oslo och jag och mannen jag nu ska ha barn med, hade bestämt att vi skulle pröva träffas trots landsgränser och hav som skiljde oss emellan.
Jag minns det som det vore igår. Jag hade fått ett extrajobb på en tygfabrik under två dagar. Att stå i kantinan och föebereda arbetarnas lunch samt ta betalt. Jag fick sluta så jag hann med 15.01 pendeln tillbaka till Oslo och där skulle J vänta på mig på centralstationen inne på Burger King. Innan jag lämnade jobbet kollade jag mig i spegeln fyrahundra gånger och rättade till kläder, hår och smink och på tåget tillbaka var jag såg nervös att jag inte ens hörde musiken som pumpades ut ur hörlurarna. 20 minuter senare var jag framme, klev av och började gå mot BK och hade redan tänkt ut vad jag skulle säga när jag såg honom. Hur jag skulle försöka lätta upp stämningen på en gång så det inte skulle bli stelt. OJ vad nervöst det var! På engelska och allt! Hjärtat slog hål i bröstet på mig och sen såg jag honom stå där, lutad mot fönstret med endast en ryggsäck som bagage. Och han såg INTE mig!
Så jag fick gå fram och knacka honom på axeln, sen blev det en tafatt kram och en liten puss innan vi gick vidare mot tunnelbanan och hem till Majorstuen. Den helgen var en salig blandning av nervositet, språkliga missförstånd, för många tysta stunder, en massa tittande på varandra ur ögonvrån, en fantastisk hotellnatt, småtallande på varandra i smyg som var elektriskt laddade och till slut ett ögonblick en sen natt där jag tyst undrade om J kunde tänka sig att inte träffa andra utan bara mig även efter att han åkt tillbaka till England. Sen åkte han tillbaka hem, och redan på flygtåget så fick jag ett sms där han skrev att han saknade mig redan och mitt hjärta smälte där och då.
Sen kom han tillbaka och firade jul med mig när jag var ensamast i Oslo, sen bokade vi en backpacker-resa till Asien på facebook och spenderade 2 fantastiska månader där vi lärde känna varandra och levde livet, och efter ett stopp i Sverige på 10 dagar så tog jag beslutet att flytta till England med J för att se vad det kunde leda till. En resväska med kläder och passet, och nu sitter jag här. 36 veckor in i min första graviditet, bor i ett hus med ett nyrenoverat kök och fullt möblerat från grunden och stora drömmar om vår stora baksida som vi ska fixa upp tills nästa år med ny gräsmatta, planteringar och utemöbler.
Och allt detta hände för att jag övertygade nykära Maria om att vi skulle åka till Norge och slakta får ungefär exakt för 2 år sedan, i Juli, via ett telefonsamtal när jag och Anna var och besökte Sandra i Grythyttan. Och borta i England satt en förvirrad Jay som precis hade kommit ur ett destruktivt förhållande och ville göra något nytt i sitt liv, och valde även han att åka och tjäna pengar i Norge för att sedan flyga till Mexico och utforska den delen av världen helt ensam. Han har fortfarande inte besökt Mexico men jag har lovat honom att en dag ska vi åka dit, och gå på Day of the dead festivalen, precis som hans dröm var just då. Livet tar plötsliga vändningar, vi planerar det ena och det andra, men det är inte alltid dessa går i lås, utan vi sköljs över av känslor som säger oss att det är det här som är rätt för mig, just nu, i denna stund. Och sen följer vi den vägen som i magen och hjärtat känns rätt och lämnar hjärnan åt sidan, och det visar sig att det var precis den vägen som var den rätta. För nu.
- Första dagen i Oslo och vi tog J på sightseeing.
Man kan riktigt känna hur spänningen ligger i luften mellan oss, haha!
- Efter ett par öl går allt lättare, en arm runt hans axlar och fula sig lite framför kamerna. Typiskt mig,
- På trikken på väg ner på byn. En hand på hans ben, hans arm runt mina axlar, men titta för guds skull INTE på varandra! :)
- Aww dom håller varandra i handen! Fast utan att titta på varandra såklart...
( Mamma!, J har inte på sig smulan på något av korten, trots att han är inomhus! )
Gravid på resande fot?
Det har faktiskt funnits en tidigare gång som jag har kissat på en sticka i min nuvarande sambos sällskap. Detta var under vår backpacker-resa i Asien i början på 2011. Tillfället i fråga var i Bangkok där jag fick plötsliga magsmärtor på hotellrummet en kväll som gjorde att jag inte ens kunde stå upp, utan låg på golvet och vred mig i smärta. TIll slut ringde jag mamma, som ringde svenska sjukvårdsupplysningen, som sa till mamma att säga till mig att antingen åka in till sjukhuset i Bangkok eller att köpa ett graviditetstest. Det senare alternativet lockade mer så Jay sprang då ner till närmsta pharmacy på Khoasan road, där apotekar-kvinnar bakom disken frågade om han varit olydig när han berättade vad för slags vara han var ute efter...
När han väl kom tillbaka så var det största problemet hur jag skulle kunna kissa ( Har jag verkligen haft ett sådant problem som att INTE kunna kissa?! ) Det tog 2,5 timme efter att Jay köpt testet och jag baljat i mig cola och vatten, tills jag kunde klämma ur nog med urin på stickan och sen var det bara att nervöst vänta. ( Och hoppas på ett negativt besked, nä jag ville inte alls vänta barn där i svettiga, festliga, fantasiska Thailand där vi levde livet. )
2 minuter senare så kunde vi pusta ut. Ingen bebis grodde i magen på mig. Sen sov jag bort smärtan och vet egentligen inte riktigt än idag vad det var. ( Gissar på förstoppningsproblem. Ni som varit i Asien vet att göra nummer två kan ta ett par veckor när man levt där ett tag )
- Efter det positiva negativa beskedet. ( Kommer jag bli så där smal igen? )
Det här var i mitten på Mars, och 8 månader senare var det dags igen fast med ett helt annat resultat och ett helt annat beslut togs, som ni vet.
Klämma i mig efter jag klämt ur mig
Jag har börjat tänka lite bortom graviditeten. För den kommer ju faktiskt till ett slut trots att det känns som en evighet tills dess. Och det är inte alls något om bebisar, blöjor, vaknätter eller nått sånt. Nä det är vad det första jag vill äta efter bebis är utklämd.
Får man dricka alkohol på sjukhus? Det är ju något stort och mäktigt som hänt så det borde självklart firas tycker jag! Och jag vill fira födseln av mitt barn med att skåla i ett glas skumpa tillsammans med pappan till barnet och få en hel bricka med brieost, päron, kex och vindruvor ställd på min slappa, tömda mage.
Jag har redan informerat J om min önskan och försökt tänka ut olika sätt att isåfall smuggla in skumpa-flarran efter att bebis kommit. Snacks och annat ätbart får man ta med sig hur mkt man vill, men jag är som sagt inte direkt 100% säker på denna typ av dryck.
Men, mitt hopp är fortfarande vid liv då jag har sett på program från förlossningar i USA så skålar de nyblivna föräldrarna i skumpa, och det är till och med så att barnmorskorna och sjukhuset bidrar med de stiliga plastglasen, och i det här landet är de inte lika strikta som i Världens säkraste land- Sverige, så vi får se.
Om inte så får jag väl köpa ett alkoholfritt mousserande, men grejen är att jag vill köpa en fin, dyr flarra för detta speciella tillfälle. Och slutligen: Nej det är inte alkoholen jag är ute efter, jag vill bara ha det på riktigt, med lite stil och klass och inget 40 kronors-skit du kan köpa på bensinmacken.
Baby shower surprise... literally.
Jag trotsade mitt bäcken och vankade i lätt duggregn till Tesco och handlade lite. Det var jag, mammor med barn i barnvagn och äldre personer. Alltså sånna som varit vaken länge redan och som inte jobbar.
Jag lyxade till det och handlade grejer för att göra en helsvensk frukost till mig själv som en klapp på axeln över att jag lyckades med konsten att använda apostlahästarna som sticker fram där under magen någonstans. Jag köpte Activia yoghurt ( den enda yoghurten här borta som kommer i 1-liters förpackning, alla andra är portionsbyttor ) musli med sommarbär och honung, nybakta mini-baguetter, en HYVELBAR ost som INTE var cheddar ( Wihooo! ) och grönsaker att toppa mina smarriga mackor med. Väl tillbaka så dukade jag upp en himmelsk frukost med ett stort iskallt glas Oboy till och sket fullständigt i att min mage är för stor för att jag ska kunna luta mig över bordet, utan bara lät smulorna falla fritt i soffan och på golvet....
Dagens roligaste: När jag öppnade dörren till baksidan för att ställa ut våra garden waste bags för hämtning idag så möttes jag av den här synen.
Grannarna två hus bort hade en babyshower i lördags eller söndags och det här måste vara en ballong som slitit sig och sedan fastnat UNDER en plastlåda i vår trädgård, HUR nu det kan ha gått till. Jag skulle gärna ha en baby shower ( det har man här ) men jag vill ju ha mina bästa vänner här då och det går inte. Tårta är ändå inte gott och jag köper ju egna presenter till da kid ;)
Jag lät ballongen sväva kvar där utanför iallafall. Det var ju ändå ganska festligt!
Vargahunger i V 36
Hungrig som en varg och gått in i V 36, och det finns ingen frukost! I morgon dyker min megabeställning från TotallySwedish upp och då sa jag lyxa med skagenröra på hönökaka och Rydbergs potatissallad med rostbiff!
Nä om jag skulle vanka iväg på affären då....
V 36
Barnet
Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Tycker du att bebisen rör sig något annorlunda jämfört med tidigare? Det kan bero på att det är trångt därinne, men är du minsta orolig prata med din barnmorska. Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan det minskar snarare eftersom din kropp absorberar en del av det. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.
Vikt 2 800 gram.
Mamma
Din livmoder är 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen. Kolostrum eller råmjölk kan läcka ur dina bröst fast bebisen ännu inte är född. Försök att äta nyttigt och varierat. Barnet får all sin näring i från dig. Tankarna rör sig säkert mer och mer kring barnet. Kanske känner du oro inför förlossningen. Men en dag finner du att längtan efter att träffa barnet har tagit överhanden och att eventuell rädsla har bytts ut mot längtan efter förlossningen.
Min barndom
Ett litet collage med bilder på hur jag har växt och förändrats utseendemässigt under min tid tills jag blev tonåring får ni här. Kommer det finnas något av mina drag i vår lilla bebis i magen eller blir det bara Jay?
Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte jag var ett speciellt sött barn när jag var liten. Jag såg ut som en pojke mer än en flicka ( till och med fröknar på min lillebrors dagis trodde jag var storebror och inte storasyster ) Det har ju iallafall växt till sig nu, då jag inte tycker det är några som helst frågetecken på vilket kön jag har. ;)
Stiltje
Sista veckan där jag inte har något alls att göra. Från och med nästa vecka blir BM-besöken tätare plus att jag börjar gå på föräldragruppen som startar på måndag. Känns spännande. Att få ha något att göra iallafall 1-2 dagar i veckan. ( Får se hur många jag hinner gå på innan bebis kommer, kan bli 1, kan bli alla 4 )
I övrigt känner jag att både jag, bloggen och graviditeten är lite stiltje. Känns inte som att det händer så mycket mer än att jag blir större och det värker lite här och där. Kroppens olika delar turas om. Ena dagen är det halsbränna, andra är det ryggen och tredje är det bäckenet. Ibland är det svårare att andas och ibland känns det som jag är lätt som en fjäder och kan röra mig hur jag vill.
Jag känner mig tröttare och gäspar sönder munnen om jag gör något ansträngande ( typ gå på affärn och plantera om blommor efter varandra ) Men jag sover inte under dagen och jag vaknar relativt tidigt varje morgon ändå.
Jay är en ängel sänd från ovan. Han bär tunga matkassar när fogarna gör ont, han städar, dammsuger, lagar mat, dammtorkar och i helgen skrubbade han delar av badrummet rent från kalkavlagringar. Allt för att jag ska få vila nu när jag på riktigt klassas som höggravid. Är det kanske lite av hans sätt att boa? Jag ber han inte, han gör det ändå ( vilket får mig att känna mig extremt lat, men jag tvättar iallafall. Det är min och endast min roll. För tvättning måste vara på mitt sätt så där får han inte vara med och hjälpa ) Han går ofta in i bebis rum och tittar och beundrar och pratar lite för sig själv. Jag tror han längtar...
När man ändå inte når fram till bordet...
Sjukskrivna
Bloggen och dess ägare är sjukskrivna idag. Ägaren kan nämligen endast röra det för stunden skrivande pekfingret på Paddan och inget mer.
Jag vet inte hur men bäckenet känns som det gått 14 rundor med Mike Tyson under dennes öron-avbitar-dagar. Jag kan inte gå, överhuvudtaget. Eller sitta, eller ligga. Funderar på om det blir badkaret och lite thai-svettningar igen.
Fast jag åt fyra grillkorvar till middag med tillbehör. Nytt personligt rekord, och hade det funnits fler hade jag klämt dom också.
Vi hörs i morgon söndagsfolkens!
